Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Island bäst på jämställdhet

Sverige ligger i lä jämfört med tre av sina nordiska grannar när det gäller jämställdhet. Det visar en ny rankinglista där Sverige hamnar på fjärdeplats - följt av två länder där abort är förbjudet i lag.
Johanna Rovira Publicerad 29 oktober 2013, kl 08:36

För femte året i rad hamnar Island i topp på indexet över de minsta könsskillnaderna i världen. Detta trots att isländskornas totala lön är 27 procent lägre än islänningarnas enligt uppgifter från TCO. Det är den internationella organisationen World Economic Forum som varje år samlar in och betygsätter olika uppgifter från världens länder.

- Jag vet inte riktigt hur man gör rankingen, men jag tycker ändå att Island förtjänar sin förstaplacering, säger Jenny Westerstrand, doktor i juridik, forskare vid Uppsala universitet och utsedd till årets feminist av Ålands akademi.

- På Island finns det till exempel förbud mot strippklubbar, det är inte tillåtet att tjäna pengar på andras nakenhet.

Strippklubbsförbud räknas dock inte som ett kriterium på könsgapslistan. Det gör däremot tillgången till arbete, utbildning och vård och representation inom politiken. Vilket kan vara en av orsakerna till att Sverige bara hamnar snäppet över Filippinerna och Irland - två länder där abort är totalförbjudet.  Sverige får noll poäng på indikatorn "År med kvinnligt statsöverhuvud".

-  Filippinerna har ju till exempel haft en kvinnlig statschef så det höjer nog landets placering. Men det kan också vara så att vi har fördomar om vissa länder och inte vet hur utvecklingen har gått framåt i andra länder, säger Jenny Westerstrand.

Rätten till fri abort finns inte med som bedömningspunkt i könsgapsindexet.

- Vissa frågor kan ju vara så kontroversiella att man stryker dem för att slippa konflikter. Å andra sidan blir resultatet rätt urvattnat. Jag brukar betrakta de här listorna lite på samma sätt som horoskop. Men de kan ju fylla en funktion i och med att de sätter jämställdhetsfrågan på agendan, säger Jenny Westerstrand.

Fakta

  1. Island
  2. Finland
  3. Norge
  4. Sverige
  5. Filippinerna
  6. Irland
  7. Nya Zeeland
  8. Danmark
  9. Schweiz
  10. Nicaragua
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.