Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Inhyrda väcker beundran och illvilja

De är med i gänget, men ändå inte på riktigt samma villkor. När de inhyrda blir fler bör chefen hålla koll på det sociala klimatet.
Annika Larsson Publicerad

Bemanningsföretagen växer så det knakar. Under tredje kvartalet 2010 ökade branschens omsättning med 39 procent jämfört med året innan.

Christina Garsten är professor i socialantropologi och har studerat bemanningsbranschen i Sverige, Storbritannien och USA. Hon menar att eftersom inhyrda inte behöver engagera sig i småprat och strategiska handlanden kan de i många fall göra samma jobb snabbare än kundföretagets egen personal. Det kan skapa både beundran och illvilja.

- Alla minns reklamen om Nisse från Manpower. Den gjorde klart att du inte ska tro att ditt jobb är utom fara, Nisse kan göra det både snabbare och bättre. Den vetskapen kan stimulera, men den kan också skapa en obehaglig känsla som inte är produktiv, säger hon.

Även om de inhyrda inte behöver engagera sig socialt på arbetsplatsen så gör de ofta det ändå. Det är vanligt att de börjar identifiera sig med sin kund, snarare än med sitt bemanningsföretag.

- När kundföretaget sedan tydliggör gränserna, till exempel om inhyrda inte får samma information eller inte får åka med på en resa kan det skapa gnissel socialt, säger Christina Garsten.

Därför menar hon att kundföretagen behöver hålla koll på den sociala dimensionen. De inhyrda behöver bli uppskattade, få instruktioner och stimulans. För de mottagande organisation måste man helt enkelt lära sig hantera en mer komplex vardag. Anställningsform och villkor skiljer sig, men alla är vi människor och jobbar bäst då vi trivs med vardagen.

Ofta är inlärningstiden lång, ibland upp till ett år, och kundföretagen vill i regel att den inhyrda ska fortsätta på samma position tills behovet inte finns längre.

 - De möjligheter till karriärutveckling bemanningsföretagen lyfter fram är att deras personal får prova flera olika arbetsplatser men med långa kontrakt försvinner den möjligheten, säger Hannes Kantelius, doktorand vid Göteborgs universitet som forskar om långtidsinhyrdas arbetsmiljö.

Inhyrda på långa kontrakt erbjuds vanligen inte mer utbildning än vad uppdraget kräver. Det gör att de upplever att de hamnat i en återvändsgränd.

I Hannes Kantelius intervjuer med långtidsinhyrda har alla uppgett att de hellre skulle vilja ha en vanlig anställning, gärna hos kundföretaget, eftersom de upplever att de inte kan göra karriär så länge de är anställda hos bemanningsföretaget.

I de fall den inhyrde har erfarenhet från olika kundföretag kan det fungera som en bra resurs, det gäller bara att lyckas använda den.

- En del inhyrda säger att de märkt saker som kan göras bättre, men ifall kundens egna anställda inte sagt något vill inte de heller göra det, berättar Hannes Kantelius.

Som chef finns med andra ord flera aspekter att fundera igenom innan man hyr in personal. Sköts det på ett bra sätt ser inte Hannes Kantelius att det skulle vara konstigare än att ta in en vikarie.

- Det måste finnas en medvetenhet kring vad som händer när inhyrda kommer in. Det är inte som att köpa vilken tjänst som helst, konstaterar han.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.