Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Industrin jagar ingenjörer

Bara i Västerås behöver företagen anställa 2 000 ingenjörer i år. Nu går man utomlands för att hitta dem.
Niklas Hallstedt Publicerad

Industrijättarna ökar produktionen och nyanställer, visade en rundringning som Dagens Industri gjorde härom veckan. Bland annat ska Scania anställa 450 personer, Volvo Personvagnar ett par hundra och tågtillverkaren Bombardier 100.

I teknikindustristaden Västerås är behovet av ingenjörer stort, under 2013 är målet att anställa 2 000 personer.

- Vi ser tecken på att konjunkturen vänt, absolut. Det råder en försiktig optimism, säger Björn Nordén, verksamhetsansvarig för föreningen Jobba i Västerås. Bland föreningens medlemmar finns många av Västerås största arbetsgivare som ABB, Bombardier och kärnkraftsleverantören Westinghouse.

Enligt Björn Nordén kan det vara svårt att rekrytera. Framför allt är det fyra typer av ingenjörer som det råder brist på: elkraft, it, maskinteknik och automation. Här finns det enorma behov.

- Man vill ju väldigt gärna se en ingenjör som jobbat tio år med elkraft och varit projektledare. De växer ju inte på träd. Det är klart att det är slagsmål om dem som har både utbildning och erfarenhet.

Därför raggar nu företagen personal utomlands också, en tradition som går tillbaka till 1950- och 1960-talet när Asea hittade arbetskraft i Italien, Jugoslavien och Finland, säger Björn Nordén.

- Det har alltid varit ett flöde av människor. Nu söker man aktivt, vi har varit överallt där det går. Vi har rest till Portugal, vi har varit i Holland och Serbien. Sedan har vi också stora jobbmässor i Västerås dit det kommer människor från hela världen.

Samtidigt finns det troligtvis redan en dold arbetskraftsreserv i Västerås redan. Sazan Hussein, själv elingenjör utbildad i Irak, leder det nystartade projektet Ingenjörsresurs i Västerås som går ut på att hitta personer med utländsk bakgrund som är utbildade tekniker och ingenjörer men som jobbar med andra saker.

- Många företag skriker efter ingenjörer. De här människorna har kunskap och utbildning. De vill bara få en chans att komma ut på ett företag och visa vad de kan.

Hennes uppdrag är dels att ta reda på hur stort behovet är och hur många det finns med rätt kompetens som i dag tvingas jobba som exempelvis taxichaufförer, dels att lägga ett förslag till hur de ska kunna komma tillbaka till ingenjörsyrket.

- Kunskaperna har man, men de kan behöva fräschas upp. Kanske skulle företagen kunna ta in de här personerna på en praktik och se vad som behöver kompletteras.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.