- Det här har varit en dyster höst, men alla bedömare pratar om en vändning 2013. Jag anser att våra krav är välbalanserade, sa Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande när avtalskraven överlämnades.

De tre facken Unionen, IF Metall och Sveriges Ingenjörer har ett antal gemensamma krav. Förutom löneökningen på 2,8 procent kräver man fortsatt arbetstidsförkortning och ytterligare en månads inkomstutfyllnad för föräldralediga. Dessutom har varje förbund ett antal egna krav. Unionen kräver bland annat att något görs åt kraven på ständig tillgänglighet och flexibilitet som pressar tjänstemännen. All tid som man ställer till arbetsgivarens förfogande ska vara arbetstid, anser Unionen som också vill att alla ska ha rätt till friskvård betald av arbetsgivaren. Inte heller ska det gå lika lätt att avtala bort sin övertidsersättning under första anställningsåret som i dag.

- En tredjedel av tjänstemännen är negativt stressade. Den ständiga tillgängligheten räknas inte i våra avtal i dag, sa Cecilia Fahlberg.

Teknikföretagen gör inte oväntat en annan bedömning av läget i omvärlden. Med en långvarig konjunkturnedgång på tapeten behövs treåriga avtal på låg nivå, hävdar man.

- Vi har en lång period med svag efterfrågan framför oss. Vi ser inte var nedgången bottnar, sa Anders Rune, Teknikföretagens chefsekonom, som tyckte att det var tydligt att facken byggde sin beskrivning av läget på gamla rapporter. Sedan dess har förväntningarna på den ekonomiska utvecklingen skruvats ned ytterligare.

Facken vill visserligen ha ett ettårigt avtal, men öppnar samtidigt för en längre avtalsperiod om "principiellt viktiga frågor" kan lösas.

Teknikföretagen kräver bland annat att individgarantin och de generella löneökningarna tas bort. Man vill också att mer av lönebildningen ska ske ute på företagen, löner på det enskilda företaget ska både kunna bli högre och lägre än det centrala avtalet.