Missnöjet med dem som förmedlar pensionslösningar ökar hela tiden. För fyra år sedan fick Konsumentombudsmannen bara in ett fåtal anmälningar mot pensionsrådgivare. I fjol hade siffran stigit till 332 stycken, enligt Privata Affärer. Och i en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver konsumentminister Birgitta Ohlsson att rådgivningstjänster är det överlägset vanligaste klagomålet hos Pensionsmyndighetens kundservice.
Blir den flytträtt som Livförsäkringsutredningen föreslog i förra veckan verklighet kan rådgivarna få ännu större spelyta. Enligt utredningens förslag ska man kunna flytta fribrev, det vill säga pensionskapital från tidigare anställningar. Det lär handla om ett totalt pensionskapital på cirka 1 200 miljarder kronor.
- Ja, förmedlarna är innovativa, så det är klart att det kommer att bli en marknad, säger Dan Wallberg, pensionsexpert på PTK.
- Man har inte reglerat kostnaderna riktigt utan förväntar sig att marknaden ska göra det själva. Det kommer säkert att finnas incitament för en förmedlare eller rådgivare att flytta fribrev från ett bolag till ett annat, och få ersättning för det. Pengar som den försäkrade får betala.
Enligt Dan Wallberg sker det runt 250 000 anställningsbyten inom ITP och arbetarkollektivet varje år.
- Det betyder 250 000 nya försäkringar varje år om utredningens förslag går igenom fullt ut eftersom varje anställningsbyte då ger en ny försäkring. På tio år bli det ett par tre miljoner nya försäkringar att hålla reda på. Idag är det endast en försäkring så länge man omfattas av kollektivavtalet oavsett hur många anställningsbyten man gör. Vill man sedan försöka få ihop det till en försäkring igen så blir det en otrolig massa flyttkostnader som egentligen inte hade behövts. Och vem ska betala det?
Dan Wallberg påpekar också att det redan finns flytträtt mellan försäkringsbolag inom ITP-planen till en högsta kostnad på 500 kronor.
- Vi är inte emot fri flytträtt, men så länge marknaden är som den är måste vi antagligen ha någon form av reglering. Jag vill inte det ska bli ett flyttande för flyttandets skull, utan för att den anställde ska tjäna på det, ingen annan. Man måste ha klart för sig att den anställde nästan alltid är i ett informationsunderläge kring dessa frågor gentemot banker, försäkringsrådgivare eller försäkringsbolag.