På senhösten 2002 såg Olov Sahlin från sörmländska Ösmo en annons om en tiodagarsresa till Rio de Janeiro för fem och ett halvt tusen kronor. Han och en god vän for iväg och möttes av sol, glittrande hav, trevliga människor och öl som kostade fem kronor glaset. Tillbaka i Sverige blev januari ruskigt kall och Olov Sahlin förfrös sina fötter. Han skulle fylla 74 och tänkte att om han fortsatte så här så skulle han kanske dö på garageuppfarten med en snöskyffel i handen.
Värmen lockade honom tillbaka. Han löste en tremånadersbiljett till Rio och hyrde en lägenhet intill Copacabana. Efter en tid började en tanke på att flytta till Brasilien för gott att gro.
- Att sitta ensam i Ösmo och vänta på begravningsentreprenören var ändå ingen höjdare.
Tillsammans med en säljare av trähus tittade Olov Sahlin på bostäder i kustområdet Cabo Frio, tolv mil norr om Rio de Janeiro. Han bor där numera men de här husen var visserligen snygga men opraktiska och han avvisade förslagen. Säljaren ville dock inte ge upp sina försök att övertala Olov Sahlin och bjöd honom på middag i Rio.
- Säljaren tog med sig sin syster, Helena. Jag fastnade för henne därför att hon var pigg och glad och kunde lite engelska. Vi har varit gifta i sju år nu.
Förutom kärleken var bytet av ringar ett sätt för Olov Sahlin att kunna bo permanent i Brasilien. Han berättar att det finns ytterligare två tillvägagångssätt att få stanna. Man kan betala en hög penningsumma "tror det är en halv miljon US-dollar" eller starta ett företag som efter ett år har minst 10 anställda.
Olov Sahlin är "en gammal maskinare" och håller fortfarande på med maskinkonstruktioner. I sitt garage har han en liten hobbyverkstad och där kan han bland annat borra hål från 1 mm till 13 mm, något som han är ensam i grannskapet om att kunna. Han lagar också kastruller och cyklar.
- Här finns ingen gör det själv-kultur som i Sverige. Man beställer de tjänster man vill ha av hantverkare som tar motsvarande 240 svenska kronor per dag.
Det är ingen vidare standard på verkstäderna tycker Olov Sahlin och beskriver dem som råttbon.
- Hantverkarna går omkring som vadarfåglar i sågspån, frånskär och svarvspån och det är så dammigt att det inte går att lackera möbler. Men byggarbetsplatserna är ännu värre. Ett svenskt skyddsombud skulle döden dö om denne fick se hur arbetarna jobbar i badtofflor men med hjälm!
Det är lite av maffia över facket och ombudsmännen berikar sig själva i första hand men kanske inte så konstigt, hela samhället är korrupt, menar Olov Sahlin. Han har alltid en sedel på 50 brasilianska real (drygt 200 svenska kronor) i sina bilpapper i händelse av kontroll.
