Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Får arbetsgivaren flytta din tjänst?

Kan arbetsgivaren begära att du ska börja arbeta på en annan plats? Och har du rätt att tacka nej när den nya arbetsplatsen ligger 50 mil bort? Kollega reder ut vad som gäller.
Ola Rennstam Publicerad 16 september 2013, kl 10:58

Efter ett par år på den lilla Stockholmsfilialen ville Cecilias arbetsgivare plötsligt flytta hennes tjänst till huvudkontoret 50 mil bort. Arbetsgivaren krävde dessutom att hon skulle börja omgående. Cecilia trivdes med sitt arbete och ville jobba kvar på företaget men kände efter en del överväganden att familj och vänner i huvudstaden vägde tyngre än jobbet.

- Jag blev förbannad. De hade kunnat komma med det här betydligt tidigare. Nu fick jag en vecka på mig att bestämma mig och två veckor innan jag skulle inställa mig, det var respektlöst, säger hon.

- Det var helt orealistiskt för mig att flytta, jag vill bo kvar här i Stockholm. Om man veckopendlar får man inte något liv, dessutom skulle jag inte ha råd med dubbla boenden.

När Cecilia tackade nej till tjänsten på huvudkontoret blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist.

Men vad gäller egentligen kring arbetsplatsförflyttningar? Klart är att arbetsgivare har långtgående rättigheter att använda arbetskraften var och hur man vill, från fackligt håll är det bästa vapnet att försöka hitta argument som övertygar företaget att tänka om.

- Skyddet är inte så starkt som man skulle önska alla gånger. Om ett företag har kommit fram till att en stängning av ett arbetsställe är en åtgärd som är befogad eller vill se om sin organisation, så är det så. Det hänger ihop med regeln att det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. Möjligheterna i att påverka ligger i de inledande förhandlingarna, säger Alexander Johansson, ombudsman på Unionen.

Kan en arbetsgivare verkligen kräva att man ska lämna lägenhet, familj och hela sitt sociala liv för att börja arbeta 50 mil bort?
-
Nej, det kan de inte göra, det är en för stor förändring i anställningsförhållandet, med så stort avstånd kan det aldrig bli individen som ska behöva säga upp sig. Möjligtvis kan arbetsgivaren kräva en sådan sak inom till exempel Stockholm, alltså att man byter från ett kontor till ett annat.

- Har individen ingen möjlighet att flytta med uppstår först en omplaceringssituation och därefter eventuellt en arbetsbristsituation med uppsägning som följd. Men innan dess är arbetsgivaren skyldig att undersöka möjligheten till omplacering till andra tjänster på närmare håll.

Om en viss stationeringsort står angiven i anställningskontraktet borde det väl vara den som gäller?
- Jo, den part som vill förändra anställningsförhållandet får också stå för bördan, vilket blir en förhandlingssak. Det kan aldrig uppstå någon arbetsskyldighet för individen och arbetsgivaren får inte heller försämra möjligheterna att söka andra jobb under uppsägningstiden.

Om man väljer att ta tjänsten, hur snabbt kan arbetsgivaren kräva att man ska inställa sig på den nya, avlägsna arbetsplatsen?
- Det är något man får förhandla om. Det finns inga lagkrav på att arbetsgivaren måste skaffa boende, ordna med flytt av bohag eller ge möjligheter till veckopendling men är man i behov av att processen går snabbt måste de också anstränga sig och hjälpa till. Ofta är det inte praktiskt möjligt att kunna flytta med inom uppsägningstiden. Att, som i det här fallet, begära att någon ska ställa om sitt liv på några två veckor är inte rimligt.

Med hjälp av Unionen lyckades Cecilia till sist förhandla sig till viss kompensation för arbetsgivarens plötsliga omorganisation.

- Jag är inte nöjd med uppgörelsen, men det var tuffa förhandlingar som höll på i flera timmar. Lärdomen är att det var bra att jag hade Stockholm som min stationeringsort i anställningskontraktet, om man ser till det kan arbetsgivaren i alla fall inte flytta på en utan förhandling, säger hon.

Cecilia heter egentligen något annat.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 6 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.