Efter ett par år på den lilla Stockholmsfilialen ville Cecilias arbetsgivare plötsligt flytta hennes tjänst till huvudkontoret 50 mil bort. Arbetsgivaren krävde dessutom att hon skulle börja omgående. Cecilia trivdes med sitt arbete och ville jobba kvar på företaget men kände efter en del överväganden att familj och vänner i huvudstaden vägde tyngre än jobbet.

- Jag blev förbannad. De hade kunnat komma med det här betydligt tidigare. Nu fick jag en vecka på mig att bestämma mig och två veckor innan jag skulle inställa mig, det var respektlöst, säger hon.

- Det var helt orealistiskt för mig att flytta, jag vill bo kvar här i Stockholm. Om man veckopendlar får man inte något liv, dessutom skulle jag inte ha råd med dubbla boenden.

När Cecilia tackade nej till tjänsten på huvudkontoret blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist.

Men vad gäller egentligen kring arbetsplatsförflyttningar? Klart är att arbetsgivare har långtgående rättigheter att använda arbetskraften var och hur man vill, från fackligt håll är det bästa vapnet att försöka hitta argument som övertygar företaget att tänka om.

- Skyddet är inte så starkt som man skulle önska alla gånger. Om ett företag har kommit fram till att en stängning av ett arbetsställe är en åtgärd som är befogad eller vill se om sin organisation, så är det så. Det hänger ihop med regeln att det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. Möjligheterna i att påverka ligger i de inledande förhandlingarna, säger Alexander Johansson, ombudsman på Unionen.

Kan en arbetsgivare verkligen kräva att man ska lämna lägenhet, familj och hela sitt sociala liv för att börja arbeta 50 mil bort?
- Nej, det kan de inte göra, det är en för stor förändring i anställningsförhållandet, med så stort avstånd kan det aldrig bli individen som ska behöva säga upp sig. Möjligtvis kan arbetsgivaren kräva en sådan sak inom till exempel Stockholm, alltså att man byter från ett kontor till ett annat.

- Har individen ingen möjlighet att flytta med uppstår först en omplaceringssituation och därefter eventuellt en arbetsbristsituation med uppsägning som följd. Men innan dess är arbetsgivaren skyldig att undersöka möjligheten till omplacering till andra tjänster på närmare håll.

Om en viss stationeringsort står angiven i anställningskontraktet borde det väl vara den som gäller?
- Jo, den part som vill förändra anställningsförhållandet får också stå för bördan, vilket blir en förhandlingssak. Det kan aldrig uppstå någon arbetsskyldighet för individen och arbetsgivaren får inte heller försämra möjligheterna att söka andra jobb under uppsägningstiden.

Om man väljer att ta tjänsten, hur snabbt kan arbetsgivaren kräva att man ska inställa sig på den nya, avlägsna arbetsplatsen?
- Det är något man får förhandla om. Det finns inga lagkrav på att arbetsgivaren måste skaffa boende, ordna med flytt av bohag eller ge möjligheter till veckopendling men är man i behov av att processen går snabbt måste de också anstränga sig och hjälpa till. Ofta är det inte praktiskt möjligt att kunna flytta med inom uppsägningstiden. Att, som i det här fallet, begära att någon ska ställa om sitt liv på några två veckor är inte rimligt.

Med hjälp av Unionen lyckades Cecilia till sist förhandla sig till viss kompensation för arbetsgivarens plötsliga omorganisation.

- Jag är inte nöjd med uppgörelsen, men det var tuffa förhandlingar som höll på i flera timmar. Lärdomen är att det var bra att jag hade Stockholm som min stationeringsort i anställningskontraktet, om man ser till det kan arbetsgivaren i alla fall inte flytta på en utan förhandling, säger hon.

Cecilia heter egentligen något annat.