Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Facken villiga se över konflikträtten

Fack och arbetsgivare närmar sig varandra i diskussionerna om ett nytt huvudavtal. Facket kan tänka sig att rätta till den obalans arbetsgivarna ser när gäller konflikträtten, medan Svenskt Näringsliv öppnar för att resonera om förslag som kan utveckla kompetens och omställning.
Göran Jacobsson Publicerad 13 mars 2008, kl 12:53
Wanja Lundby-Wedin, Urban Bäckström, Mari-Ann Krantz

På onsdagen ordnade Svenskt Näringsliv, PTK och LO ett seminarium på Norra Latin i Stockholm om Saltsjöbadsavtalet och om tjänstemännens omställningsavtal. Detta sker i ljuset av att de tre organisationerna har inlett samtal om ett nytt huvudavtal, som i så fall blir en ersättning för Saltsjöbadsavtalet från 1938. Det nya fick också ett namn. Svenskt Näringslivs Jan-Peter Duker talade om "Norra Latin-andan".

- Det system vi vill ha bygger på självständiga parter och det kan inte överleva om en part anser att det finns en ökande obalans. Svenskt Näringsliv ser en tilltagande obalans när det gäller konfliktreglerna. Då ska vi försöka se till att de uppfattar det som att det finns en balans, sa LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Det är ett helt nytt tonläge. Tidigare har facken bara svarat arbetsgivarna med det låga antalet strejkdagar och förklarat att konflikterna är få.

Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström förklarade att arbetsgivarnas invändningar mot konfliktreglerna beror på produktionens utveckling. Den är nu mer känslig för störningar i något led. Det anser arbetsgivarna måste avspeglas i konfliktreglerna. Han försäkrade samtidigt att det inte handlar om någon förändring av den grundlagsfästa strejkrätten.

Det var Svenskt Näringsliv som bjöd in till samtalen om ett nytt huvudavtal i höstas. Organisationen pekade förutom på konfliktreglerna också på anställningsreglerna som problem som behöver lösas.

Gissningsvis kan parterna komma att bestämma sig för nya förhandlingsregler, som är något i stil med industriavtalet, för hela arbetsmarknaden. Det skulle kunna innebära att det blir lite krångligare att gå ut i konflikt. Industriavtalets förhandlingsregler är strikta. En månad innan avtalet går ut kan de opartiska ordförandena ta över. De lägger bud med stor tyngd och det fodras något alldeles extra för att säga nej till deras slutbud.

PTK:s ordförande Mari-Ann Krantz konstaterade att arbetsmarknadskonflikterna inte är ett problem. Hon pekade dock på att obalansen finns ute på många arbetsplatser, där fackets medlemmar kan ha svårt att få gehör för sina uppfattningar. Mari-Ann Krantz lyfte också fram behovet av trygghet.

Trygga människor vågar mer. Trygghet i omställning är en nödvändighet för att behålla tilltron till globaliseringen, sa hon.

Mari-Ann Krantz förespråkade fler chanser under arbetslivet. Allt fler får känna av arbetslöshet. Både arbetsgivare och fackens medlemmar tjänar på att en bra omställning och rätt till utbildning för nya jobb.

Svenskt Näringslivs Urban Bäckström svarade att arbetsgivarna är beredda att diskutera omställning och utbildning. Om facken bara lägger fram förslag så ska arbetsgivarna ta ställning till dem.

LO:s Wanja Lundby-Wedin sa att lönebildningen inte är något problem i Sverige. Facken är exempellöst ansvarstagande. I stället lyfte hon fram jobben. Många hamnar utanför och politikerna har inte klarat att få bukt med arbetslösheten. Hon vill se att diskussionerna om nytt huvudavtal tar sig an sysselsättningen.

Parternas representanter var överens om att försöka lösa arbetsmarknadens problem med avtal. Ingen av dem är förtjust i alternativet - att politikerna stiftar lagar. Regeringen är inne på samma spår och har deklarerat att parterna bör sköta regleringen på arbetsmarknaden.

Ännu handlar det om samtal och syftet med dem är att utreda om det är någon idé att sätta igång med ordentliga förhandlingar. Representanterna för fack och arbetsgivare förklarade under seminariet att andan är god, att det finns en ömsesidig respekt och att de förstår varandra bättre.

De var någorlunda samstämmiga om när ett resultat kan vara klart. Mari-Ann Krantz sa att ett avtal eller ett sammanbrott finns innan tomten kommer. Urban Bäckström tror att samtal kan vara avslutad strax efter kräftpremiären. Om det sedan blir förhandlingar tror han att det går fort.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.