Det livslånga lärandet har blivit ett begrepp som surrar runt och används i alla möjliga och omöjliga situationer och sammanhang. Men vad betyder det egentligen?

Den frågan ställde sig pedagogen och personalvetaren Gun Berglund, bland annat efter att som projektledare ha träffat många arbetslösa som var urlessa på att fösas runt i olika utbildningsåtgärder.
- Jag stötte på människor som kände sig trängda och gjorde motstånd, och det triggade mig. Hur kan något som är så positivt laddat vara så negativt för vissa?
Svaret har hon delvis fått efter att ha studerat och jämfört policydokument från Sverige, USA och Australien.

Hon har upptäckt att den rådande samhällssynen är att alla ska vara på - villiga att utbilda sig och lära nytt, självständiga, aktiva och engagerade. Men en konsekvens av den livsfilosofin blir att de som inte uppfyller kraven diskvalificeras.
- Ofta lägger man ansvaret på dem som inte vill eller kan. Man pratar sällan om att det är strukturella eller sociala problem som ligger bakom, säger Gun Berglund.

Det har blivit ett tuffare klimat för många människor, menar hon. Det finns mindre utrymme för kufar och sådana som inte vill vara på hugget i alla avseenden.

Genom bruk av begrepp som livslångt lärande stärker vi den sanningen, anser Gun Berglund, som döpt sin avhandling till Om livslångt lärande som berättelser om vår samtid.
- Det vi ser som självklart i dag var det inte tidigare. Då hette det att man var en hoppjerka om man bytte jobb, tanken att man ständigt skulle utvecklas fanns inte.

När det livslånga lärande blev en universallösning har Gun Berglund inte forskat i, men hon tror att skiftet kom någon gång på åttiotalet då ekonomin blev styrande och utbildning blev ett konkurrensmedel.

Individen skulle plötsligt leva sitt liv som om ett företag och investera i sig själv.
- Organisationer började se människor som humankapital. Satsar man på lärande ska det ge ekonomisk vinst i slutändan. I de policydokument jag studerat kan man även se att om man talar om till exempel jämlikhet och rättvisa, så motiverar man det i ekonomiska termer.

Själv är Gun Berglund kluven till begreppet livslångt lärande:
- Vem kan argumentera mot lärande och utbildning? Samtidigt är det problematiskt om man bara slänger ur sig begreppet och folk menar olika saker med det. Jag tycker det är självklart att en del gör motstånd i vissa lägen mot kravet att hela tiden vara på.