Carina hade jobbat i över tio år på företaget när arbetsgivaren i maj 2011 meddelade att det skulle bli neddragningar till följd av att man tappat en viktig kund. Ett tjugotal skulle sägas upp. Men eftersom ett hundratal var anställda och Carina tillhörde dem som jobbat längst var hon aldrig orolig för sitt jobb. Hon visste ju att hon låg bra till vad gällde turordningen.

Som förtroendevald blev hon kallad till ett möte där ordförande berättade att uppsägningsförhandlingen skulle skötas av honom själv och en till i klubbstyrelsen. Eftersom klubben var nybildad och båda var oerfarna skulle de få stöd av en tidigare klubbordförande och en ombudsman från fackets regionkontor.

- Vi fick veta att förhandlingarna kommit igång och sedan följde man inte det där så mycket. Man såg att en del blev uppkallade och jag hörde också att man erbjöd några som var nära pension ett halvårs uppsägningslön, om de kunde tänka sig att gå, vilket de då gjorde.

I början av juni fick Carina höra att förhandlingen hade avslutas. Resultatet blev att nitton måste gå. Strax därpå blev hon kallad till fackexpeditionen, där klubbordföranden och ombudet väntade på henne. När hon klev in genom dörren var hon glad, eftersom hon trodde de skulle prata om det fackliga uppdrag hon hade. Femton minuter senare var hon helt förkrossad.

- När jag kom in i rummet berättade ordföranden att jag skulle sägas upp. Först trodde jag att han drog ett dåligt skämt men förstod snart att han menade allvar. Jag sa att det ju absolut inte kunde stämma eftersom jag varit anställd så länge och bad om en förklaring. Men någon sådan fick jag inte. Han bara sa att nu var det bara så här och nu skulle jag se till att skriva på uppsägningspapperet innan jag lämnade rummet.

När Carina vägrade skriva på papperet och försökte sätta emot genom att säga att hon i så fall skulle ha skadestånd fick hon veta att hon ändå skulle bli uppsagd.

- Allt det här blev en sådan fruktansvärd chock att jag nästan inte visste var jag var till slut. Och när ordförande sedan också påstod att jag ändå skulle bli av med skadeståndet när jag började stämpla och jag inte visste hur det fungerade så skrev jag till sist på. Och fick alltså bara den sedvanliga uppsägningstiden på ett halvår, och skrev dessutom bort min företrädesrätt i det fall de skulle återanställa folk.

Efteråt lyckades hon gå tillbaka till sin arbetsplats och fortsätta jobba även om hon mådde väldigt dåligt. Men efter några dagar kände hon att hon inte orkade längre och lyckades få ombudet att se till att hon blev arbetsbefriad under uppsägningstiden.

- Han visste att de gjort fel, det var nog därför han lyckades ordna det. Jag fick ju inte ens någon information innan de sade upp mig, trots att de förhandlat nio gånger. Senare fick jag veta att alla andra som blivit uppsagda fått veta att de var upptagna på listan. Och om jag också fått den informationen så hade jag ju ändå haft en chans att bearbeta det hela, tagit reda på hur saker och ting fungerar och satt emot.

Det var först när Carina ringde ombudet för att bli arbetsbefriad under uppsägningstiden som hon också fick veta att det upprättats en avtalsturlista.

- Jag undrade hur de kunde göra så här mot mig, tvärt emot turordningen. Jag kontaktade en som är kunnig i arbetsrätt och fick veta vad det innebär och att arbetsgivaren då brukar få betala mer till de uppsagda, eftersom man kringgår turordningen i las. Men jag fick alltså inget i kompensation.

Sedan Carina fått besked om att hon slapp jobba under uppsägningstiden ägnade hon hela sommaren åt att läsa arbetsrätt och försöka få upprättelse genom att ta kontakt med en ombudsman på facket centralt.

Hon har själv försökt ta reda på vad som egentligen låg bakom klubbordförandens och ombudsmannens agerande och i dag är hon övertygad om att hon blev uppsagd till följd av hennes närmaste chef ville bli av med henne, för att hon flera gånger stått upp mot honom när han behandlade hennes kollegor illa.

- Jag var så långt nere i dyn att jag bara såg rakt fram. Och jag brukar inte gråta, men nu grät jag massor, på grund av kränkningen, för allt de hade sagt till mig och att jag inte fick någon som helst förklaring eller någon empati vid uppsägningen eller efteråt. Och det här var ändå folk som jag trodde jag kunde lita på, de var ju förtroendevalda.  Men de tog bara det här beslutet, av feghet kanske, och sedan brydde de sig inte om hur jag mådde av det. Det var helt fruktansvärt.

Vad har du för tankar om facket i dag?
- I början ratar man ju facket. Men jag har ju ändå varit med facket i 40 år och de har alltid ställt upp förut och då kan ändå två inkompetenta förtroendevalda inte förstöra den bilden. Den fackliga organsationen är ju ändå en trygghet. Samtidigt kan den typen av rötägg förstöra mycket och facket måste vara rädda om de medlemmar man har. Jag tror inte att avtalsturlistor ökar medlemsantalet.

- För om folk får insikt om vad sådana här listor innebär, las är ju borttagen och mbl också om de förtroendevalda inte är seriösa.  Men i normala fall så går bara facket med på sådana här avtalsturlistor om de berörda får en extra ersättning och då har de också informerat de berörda medlemmarna. Det är väldigt viktigt att sådant här sköts på rätt sätt. Den som är förtroendevald och ska förhandla om uppsägningar har verkligen ett stort ansvar att se till att ha på fötterna när det gäller hur sådant här ska gå till och får aldrig glömma att man har med människor att göra.

Fotnot: Carina heter egentligen något annat