Företaget, som sysslar med installation och underhåll av inbrotts- och stöldlarm runt om i Spanien, hade från början ett regionalt kontor. De anställdas arbetsdag började när de kom till kontoret och hämtade upp sin tjänstebil och avslutades när de kom tillbaka för dagen och lämnade bilen.
Men när arbetsgivaren lade ner regionkontoret ansåg man att medarbetarnas arbetstid i stället skulle börja räknas först när de kom fram till dagens första kund och avslutas när de gav sig av från den sista kunden. Oavsett var det första jobbet skulle utföras, ibland över 100 kilometer från bostaden, betraktade arbetsgivaren restiden mellan bostaden och kunden som vilotid.
Men EU-domstolen menar tvärtom att restiden ska ses som arbetstid och hänvisar till EU:s arbetstidsdirektiv, som finns till för att skydda arbetstagares säkerhet och hälsa. Direktivet reglerar bland annat dygnsvila och raster.
Domstolen tog heller inte hänsyn till arbetsgivarens oro att de anställda skulle ägna sig åt privata sysslor i början och slutet av arbetsdagen, eftersom den risken fanns redan innan det regionala kontoret stängdes. Eftersom medarbetarna inte fritt kan förfoga över sin tid eller ägna sig åt sina egna intressen under restiden, står de till arbetstagarens förfogande, enligt domstolen.
Även i Sverige är frågan om när arbetsdagen börjar och slutar aktuell, inte minst i kölvattnet av ett alltmer gränslöst arbetsliv. Martin Wästfelt, Unionens chefsjurist, tycker att domen är intressant men menar att vi inte bör dra för stora växlar på vad den kan få för konsekvenser i Sverige eftersom domen bygger på en så konkret situation.
- Det är en omdiskuterad fråga och det finns en frustration bland medlemmar och ombudsmän över att den är olöst på de flesta avtalsområden, säger Martin Wästfelt.
Enligt honom har det blivit vanligare att vara mobil i arbetslivet, även om det traditionellt sett varit vanligare med betald restid bland arbetare än bland tjänstemän.
Unionen har flera medlemsgrupper som reser till och från kunder och många medlemmar som pendlar. Men de flesta som reser i jobbet har en fast arbetsplats att utgå ifrån och skiljer sig därför från fallet i Spanien.
