Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsskada

Åtta sätt att slippa musarm

Variation är A och O när man ska undvika musarm - en åkomma som numera är så vanlig att den har en helt egen internationell dag, den 28 februari.
Johanna Rovira Publicerad
Från vänster: Contour mouse, Oyster mouse, Trackball mouse, Penclick mouse, Rollermouse Red.

Musarm är egentligen ingen åkomma, utan ett samlingsnamn för många olika tillstånd som kan drabba nacke, axlar och händer vid alltför idogt arbete framför datorn. Därför finns det också flera olika styrdon, vilken som lämpar sig bäst för dig beror på allt från hur du sitter till storlek på hand och hur du arbetar med musen. Bästa tipset är att variera mellan olika typer av möss.

8 sätt att slippa musarm

  1. Håll löst och avspänt i den ergonomiskt utformade musen.
  2. Ha alltid stöd för underarmarna så att skuldrorna avlastas.
  3. Träna på att arbeta omväxlande med höger och vänster hand.
  4. Ha skärmen på rätt höjd för att slippa belasta nacken.
  5. Undvik att vinkla eller vrida handleden när du jobbar.
  6. Prova olika typer av styrdon.
  7. Använd kortkommandon.
  8. Se till att tangentbordet inte är bredare än axlarna. Skaffa ett tangentbord med separat sifferdel om du har smala axlar.

(Källa: Karolinska institutet m fl.)

Det finns en uppsjö olika styrdon på marknaden, med lika stor variation på priser. Här är några exempel (se även bilden ovan):

Rollermouse red påstås kännas som en förlängning av de egna händerna. Den mest lättanvända och exakta rullmusen eller mousetrappern någonsin hävdar tillverkarna.  Från 2 076 kronor och uppåt.

Penclic Mouse är en svensk uppfinning som ser ut som en vanlig penna och som används nästan på samma sätt.  Finns för mellan 500 och 800 kronor på de flesta datorvaruhusen.

Trackballmusen gör att man slipper röra handen så mycket. Finns i en massa olika varianter. Kensington Orbit Optical trackball kostar 325 kronor på Ergohuset.

Oyster mouse är namnet på en vertikalmus som går att vinkla i fem olika lägen och kan användas både med vänster och höger hand.  Den har sex klickknappar med de vanligaste kortkommandona plus skrollhjul och finns både med och utan sladd.  Pris runt 2 000 kronor.

Contour mouse 4. Storleken spelar roll. I alla fall när det gäller möss eftersom våra händer har olika storlekar.  Välj alltså mus efter handstorlek.  Priset är dock detsamma oberoende av storlek, 985 kronor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsskada

Begravningsbyrån blev vägen tillbaka när kroppen sa stopp

Två livsöden, två krascher – en fysisk och en existentiell. När Mariana Söderman och Magnus Forss tvingades lämna sina yrken fann de en ny riktning på en plats få tänker på som en andra chans: en begravningsbyrå i Linköping.
Lina Björk Publicerad 9 juni 2026, kl 06:01
Rosens begravningsbyrå
Vägen till Roséns begravningsbyrå har inte varit spikrak för Magnus Forss och Mariana Söderman. Både tvingades byta yrkesbana efter skador. Bilden till vänster är enligt Magnus Forss för flera (h)år sedan då han var med i ett reportage i tidningen byggnadsarbetaren. Foto: John Sandlund/ Kennet Pettersson/Byggnadsarbetaren

Det hade kunnat sluta på en isig väg i Norge 2005. Mariana Söderman voltade med bilen och spräckte skallen. Hade skadan varit någon millimeter åt ena eller andra hållet hade det varit tack och adjö. Nu blev det inte så, men vägen tillbaka har varit tuff.  Jobbet hon hade på förskola var inte att tänka på, då skadan gjorde henne både ljud- och ljuskänslig. I stället utbildade hon sig till tandsköterska, men även det var stressigt och 2018 fick hon en tia-attack, en kortvarig syrebrist i delar av hjärnan, och hon blev åter sjukskriven. 

Mariana Söderman
Mariana Söderman voltade med sin Saab 900 och spräckte skallen. Det har gjort henne hjärntrött. Foto: Privat

Men nu sitter hon på Roséns begravningsbyrå i Linköping. Vid ett tänt ljus, några servetter och en godisskål. Orsaken till det heter Magnus Forss. Han har en liknande historia som hennes, men inte lika dramatisk. 

För 31 år sedan jobbade han som snickare på Peab. Det hade han tänkt göra hela sitt liv, men en gipsskruvdragare ville annat. Vibrationerna i verktyget orsakade värk i händerna och den 16 januari 1995 gav hans läkare honom ett ultimatum: sluta eller få livslång smärta i händerna. Han valde det första. 

–  Det var en identitetskris. Jag kunde inget annat än slå i spik, säger han. 

Magnus Forss

Efter några månader kom han in i rullorna på Arbetsförmedlingen. Men hans sällskap på utbildningarna gjorde honom nervös. De hade varit arbetslösa så länge. Om han kunde fixa ett eget jobb, kunde Arbetsförmedlingen fixa med lärlingslön då? 

–  Min granne var begravningsentreprenör och jag har alltid varit intresserad av människor i kris. Min pappa dog i en hjärtinfarkt när jag var 15 och jag tjatade mig till att få se honom innan han begravdes. Den händelsen fastnade. Jag frågade min granne om jag kunde få komma och arbetsträna hos honom. Han hade inte möjlighet att ta emot mig så jag gick vidare till Roséns Begravningsbyrå och där blev det napp, säger Magnus Forss.

Men när det var dags för lärlingslönen sa Arbetsförmedlingen nej. Det fanns ingen officiell utbildning för begravningsrådgivare. Trots att Magnus Forss hade fixat ett jobb och begravningsbyrån ville lära upp honom, passade han inte in i mallen. 

–  Jag fick kämpa. Till slut fick jag en ny handläggare som sa: jag kan inte alla regler men jag ska göra vad jag kan för att du ska få jobba kvar. Och så blev det. 

 Arbetsträning krockade med Arbetsförmedlingens fasta tider

Spola 31 år framåt i tiden och Mariana Söderman är i samma situation. En gemensam bekant har presenterat dem för varandra. Mariana Söderman vill arbetsträna och Magnus Forss erbjuder henne att komma till Roséns begravningsbyrå. 

–  Jag sa först nej. Att jobba nära döden var inget jag ville göra. Men sen tänkte jag att man ska övervinna sina rädslor. Så då tänkte jag, varför inte? 

Men sedan 1990-talet har reglerna inte blivit enklare. Arbetsförmedlingen vill ha tydliga ramar och tider för arbetsträning. Mariana Söderman ska jobba mellan 09.00 och 11.00. Oavsett när en begravning börjar. 

–  Det fungerar ju inte. Här försöker vi skapa ett meningsfullt jobb och så är ramarna helt oflexibla. Men även den här gången fick vi vår vilja igenom efter lite bråk, säger Magnus Forss. 

Mariana Söderman

Therese Lindström som är enhetschef på Arbetsförmedlingen svarar så här om hur myndigheten tänker kring flexibilitet. 

– När det gäller arbetsträning har vi 100 procents fokus på den som arbetstränar. Det innebär bland annat att det ska finnas ramar kring arbetstider och arbetsuppgifter. Man kan alltid komma med förslag om arbetsplats att få träna på, men blir det för rörigt så säger vi nej. Inte av elakhet utan för att den som arbetstränar inte ska bli utnyttjad.  

Sedan 1 april är Mariana Söderman anställd av Rosén begravningsbyrå. Hon har haft sin första egna begravning och har omvärderat yrket. Det handlar inte bara om död utan också vad de efterlevande får med sig. En mackägare som får signaturmelodin till tv-serien Macken spelad för sig på orgel, en busschaufför som hon köpte en leksaksbuss och ställde på kistan. 

–  Det ska vara värdigt. Men det som är värdigt för Agda 92 år är nödvändigtvis inte samma som för Adam 22 år, säger Mariana Söderman. 


2 600 begravningar senare: ”Alla är min mormor”

Magnus Forss har haft drygt 2 600 begravningar. Han kammar alltid håret på de döda. Bäddar för dem så att de ligger bekvämt. Den första begravningen han hade var hans mormor. Känslan från den vill han behålla. 

– Jag tänker att alla mina begravningar är mormor. Hur skulle jag vilja att hon blev omhändertagen? Det är någons älskade som ligger i kistan. Och vi har fått förtroendet att ta hand om dem, säger Magnus Forss. 

Går det att ha roligt på jobbet när man arbetar med sorg?

–  Ja, vi skrattar här också. Det är fortfarande en arbetsplats där vi bryr oss om varandra, säger Magnus Forss. 

Men han tillägger att det såklart kan vara tufft ibland. Då försöker han att skilja på sorg och tragedi. Det är sorgligt att en äldre människa dör, men en tragedi när ett barn gör det.  Vid de tillfällena tillåter han sig att gråta. Allt annat är omöjligt. 

Arbetsträningen gav både anställning och en ny väg för arbetsgivaren

För Mariana Söderman har arbetsträningen på Roséns begravningsbyrå lett till flera saker. Först och främst ett jobb, men även en känsla av att få bidra och vara behövd.

Mariana Söderman

–  Är man arbetslös länge så blir man avpolletterad från samhället. Här har jag ett sammanhang, någon som frågar hur jag mår varje dag och ett meningsfullt arbete där jag hjälper människor i en svår situation. 

Men även arbetsgivaren har haft stor nytta av Marianas arbetsträning. 

– Hon har ju varit en stor tillgång. Fler arbetsgivare borde se möjligheterna med att ta in personer som arbetstränar. De kanske inte kan göra saker på samma sätt eller lika snabbt, men gör ändå väldigt stor skillnad, säger Magnus Forss. 

Duon Magnus och Marianas vägar flätades samman av slumpen. Men kanske fanns det en mening med det ändå?

–  Att jag började jobba som tandsköterska gjorde ju att jag fick ta hand om rädda människor. Den erfarenheten bär jag med mig, säger Mariana Söderman. 

Och Magnus har märkligt nog också haft nytta av sitt snickerijobb. 

–  Det har gjort mig praktisk. Jag fixar saker: vill någon bilentusiast ha en bild på sista färden för pappa mot kyrkogården i vår gamla PV från 1951, då tar jag hand om det. När mackägaren i stan dog körde jag förbi hans gamla arbetsplats en sista gång och viskade ”hejdå macken”.

Vad är arbetsträning? 

Arbetsträning är en rehabiliterande insats där du under handledning får prova på arbetsuppgifter på en arbetsplats för att bygga upp din arbetsförmåga, utan krav på produktivitet. 

Det är en anpassad aktivitet, ofta via Arbetsförmedlingen som syftar till att kartlägga din kapacitet och underlätta återgång till arbetslivet

Källa: Arbetsförmedlingen 

Arbetsskada

Domstol: Skada på rasten var en arbetsskada

En kvinna ramlade på väg till en lunchrestaurang och skadade axeln. Försäkringskassan ansåg att olyckan inte var ett olycksfall i arbetet och nekade kvinnan ersättning. Nu har högsta förvaltningsdomstolen avgjort frågan.
David Österberg Publicerad 22 april 2026, kl 14:34
Högsta förvaltningsdomstolen
Högsta förvaltningsdomstolen anser att ett fall på lunchrasten är ett olycksfall. Kvinnan som ramlade kan nu få rätt till ersättning från Försäkringskassan. Foto: Carl Johan Erikson

Den som skadar sig på lunchrasten kan ha rätt till ersättning för arbetsskada. Det slår högsta förvaltningsdomen fast efter att ha prövat en händelse där en kvinna ramlade på väg till en restaurang.

Kvinnan är anställd av en stiftelse i Göteborg. Under en planeringsdag för drygt fyra år sedan åkte hon och andra styrelsemedlemmar från en möteslokal i stadsdelen Majorna till centrala Göteborg för att äta lunch. När hon klev av spårvagnen ramlade hon och fick en fraktur i axeln.

Skadan gjorde att hon inte kunde arbeta som vanligt och hon sökte därför livränta från Försäkringskassan. Livränta är ekonomisk ersättning för inkomstförlust vid arbetsskada. 

Försäkringskassan nekade kvinnan ersättning

Försäkringskassan nekade kvinnan ersättning. Resan till lunchstället hade inte nära samband med arbetet eftersom kvinnan inte brukade äta lunch där och det låg långt bort från möteslokalen, enligt Försäkringskassan. Därför omfattas inte skadan av arbetsskadeförsäkringen.

Kvinnan överklagade, med hjälp av Unionen, beslutet till förvaltningsrätten i Göteborg. Rätten gick på Försäkringskassans linje. Enligt domen fanns inte ett tillräckligt starkt samband mellan olyckan och arbetet för att kvinnan skulle ha rätt till livränta.

Fick rätt i kammarrätten

Kvinnan överklagade återigen – och fick rätt av kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten anser att syftet med resan hänger samman med kvinnans arbete. Resan gjordes på betald arbetstid tillsammans med andra styrelsemedlemmar. Om olyckan inte hade inträffat skulle hon efter lunchen ha åkt tillbaka till möteslokalen. Därför ska fallet betraktas som ett olycksfall i arbetet och kvinnan kan ha rätt till livränta, enligt domen.

Att ramla på lunchen är olycksfall i arbetet

Den domen överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen av Försäkringskassan. Domstolen har nu avgjort ärendet och avslår Försäkringskassans överklagan. Skadan är att klassa som en arbetsskada och därför ska Försäkringskassan utreda om kvinnan har rätt till livränta.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen bör utgångspunkten vara att skadan ska klassas som arbetsskada om arbetstagaren vid olyckstillfället utför något i arbetsgivarens intresse.

Högsta förvaltningsdomstolen är sista instans och prövar bara mellan en och två procent av de mål som kommer till domstolen. Kvinnan har företrätts av Unionen.

Vad är livränta?

  • Livränta kan ersätta inkomst som du förlora när du har råkat ut för en arbetsskada.
  • För att få livränta krävs att du har förlorat minst en femtondel av din inkomst under ett år eller mer.
  • Livräntan betalas ut varje månad och ersätter inkomsten som du förlorar. 
  • Det högsta beloppet du kan få är 444 000 kronor per år.