Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Den 17 januari 2024 kallades två svenska Google-anställda till möte. På mötet fick de veta att sökjätten skulle göra en omorganisation och att deras tjänster då skulle försvinna. De erbjöds att skriva på en ”ömsesidig överenskommelse” och säga upp sig. Båda personerna tackade nej. Två veckor senare kallade Google till förhandling med de anställdas fackförbund, Unionen.
Nu anser facket att den globala sökjätten har brutit mot lagen genom att blanda in dem för sent. Konflikten har tagit sig hela vägen till Arbetsdomstolen. Men bakom tvisten döljer sig en mycket större fråga: Unionen, och ett växande antal anställda, vill ha kollektivavtal på Google. Ett företag som likt Tesla är internationellt känt för sin vägran att förhandla och för bestraffningar av fackliga.
De senaste åren har innehållit flera uppmärksammade strider mellan fack och arbetsgivare i Sverige: på Tesla, Spotify, Klarna och nu Google. Det har handlat om stora bolag som varit principiellt emot att teckna kollektivavtal. Något som är relativt ovanligt här.
Företagens hårda motstånd har gjort att en annan fråga har väckts till liv: hur mycket inflytande måste ett företag ge till facket när de saknar kollektivavtal? Frågan var på väg att prövas för ett år sedan på Klarna. Men när företaget gick med på att teckna avtal ställdes rättsprocessen in.
Nu är samma fråga aktuell på Google. Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, tar själv upp jämförelsen med Klarna.
– Det är en snarlik situation på Google, även om det inte är lika många berörda personer och inte lika högljutt läge, säger han och fortsätter:
– Om vi lyfter blicken lite är det intressanta att det finns stark vilja hos de anställda på de här företagen att få ett inflytande. Det är det som kanske förvånade Klarna, att det strömmade till medlemmar och att det här blev en viktig fråga.
Har Unionen haft ett särskilt fokus på medlemsrekrytering och organisering på Google den senaste tiden?
– Ja, jag skulle säga att vi har det på väldigt många av de här företagen. Det är inte så att Google sticker ut, men de är ett av många där vi har mycket aktiviteter och en ökad kunskap. Man såg att vi lyckades på Klarna. Det har gjort att intresset har ökat, tror jag.
Är domstolstvisten på Google också ett sätt att få kollektivavtal, eller flytta företaget närmare avtal?
– Ja, det kan man säga. Vi vill att alla våra medlemmar ska ha kollektivavtal på sin arbetsplats. Det är vårt grunduppdrag som medlemmarna ger förbundet när man går med.
Hur stor andel av de anställda är medlemmar på Google i dag?
– Det säger vi aldrig, men vi har vuxit och har tillräckligt många för att det ska finnas en vilja att hävda våra rättigheter.
Domstolstvisten på Google har sin grund i en 20 år gammal EU-regel om medbestämmande i arbetslivet. Google hävdar själva att de följer reglerna. Andrea Lewis Åkerman, kommunikationschef på Google Sverige, skriver i ett mejl till Kollega:
”Vi följer lokal lagstiftning på varje marknad vi är verksamma i. Vi har noggrant granskat detta ärende och anser att Unionen saknar grund för sitt anspråk. Vi kommer att försvara vår sak i målet.”
Lewis Åkerman vill inte svara på om Google delar Unionens bild av vad som har hänt för de anställda. Men i sitt svaromål till Arbetsdomstolen skriver de att mötet med de två anställda varken innehöll en förhandling eller någon bestämd information om att deras jobb skulle försvinna. I stället var det ett en ”diskussion” med syfte att ”utreda olika handlingsalternativ”, inför en omorganisation där tjänsterna ”föreslogs att försvinna”.
Google skriver också att EU-reglerna inte alls kräver att facket involveras i det skedet – det räcker att prata direkt med de anställda.
Martin Wästfelt på Unionen säger att facket har ”gott på fötterna”, trots att de har en helt annan uppfattning om vad reglerna innebär.
Google är ett stort företag med många jurister i toppklass. Menar du att de helt har missbedömt situationen?
– Vi har satt oss in i det på ett djupt och seriöst sätt och gör den här bedömningen. Sedan får de svara för sin bedömning.
De här reglerna har funnits i över 20 år. Varför prövar ni dem på just Google, och varför först nu?
– De allra, allra flesta företag i Sverige har tillämpat reglerna på det sätt som vi anser att de ska, säger Wästfelt och fortsätter:
– Det är huvudförklaringen. Sedan är det klart att det finns arbetsplatser där vi har någon enstaka medlem och inte har kunnat kontrollera detta, det krävs ju att det är ett antal medlemmar och att det är en dialog om vad som händer. Det är inte så att vi självmant kan sitta och kontrollera företag.
Han avslutar:
– Jag tycker det är bra att detta uppmärksammas, för det sätter också fingret på det fackliga grunduppdraget. De allra flesta vill inte att arbetsgivare ska gå direkt på en individ och konfrontera dem med saker. De tycker det är bra att facket finns som en sköld.
Under medarbetarsamtal med sin chef berättade mannen att han var intresserad av att starta egen verksamhet. Kollegor till honom hade gjort samma sak, gått ned i tid och arbetade nu som konsulter på trafikskolan. Strax efter mötet blev han avskedad med motiveringen att han agerat illojalt.
Trafikskolan han registrerat var vilande, han bedrev ingen verksamhet och hans arbetsgivare förlorade varken några kunder eller affärer på grund av honom. Han hade dessutom informerat sin chef om planerna.
– Att enbart starta upp ett eget bolag utan att aktivt bedriva verksamheten är inte tillräckligt för att anse det vara illojalt mot arbetsgivaren. I begreppet ligger att det måste finnas en viss skada för arbetsgivaren och så är det inte i det här fallet, säger Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen och företräder medlemmen i Arbetsdomstolen.
Förutom att arbetsgivaren inte lidit skada av trafiklärarens sidobolag, var uppsåtet inte att vilseleda sin arbetsgivare. Tvärtom var han transparent, enligt stämningsansökan.
– Vår medlem har varit helt ärlig med sin arbetsgivare. De har fört en dialog om saken, vilket inte var konstigt med tanke på att flera kollegor har haft exakt samma upplägg. Att han blev avskedad kom som en överraskning.
Unionen stämmer nu arbetsgivaren på sammanlagt 150 000 kronor plus utebliven lön.
* Kollega har bett trafikskolan i södra Sverige om en kommentar om tvisten. De svarar via mejl att de inte kommenterar pågående ärenden.
Mannen hade arbetat på Icas lager i fyra år när han i mitten av juni i år blev utvald att göra ett drogtest på sin arbetsplats. Provet bestod av ett salivprov och utfördes i ett konferensrum av en man som presenterade sig som certifierad provtagare.
Tre dagar senare – en lördag klockan nio på kvällen – blev lagerarbetaren uppringd av en läkare från ett laboratorium som berättade att drogtestet gett positivt utslag för amfetamin. Lagerarbetaren blev chockad över anklagelserna.
– Vår medlem är helt säker på att det måste ha skett ett misstag eftersom han aldrig har använt något narkotikaklassat preparat, säger Sofia Wolff, förbundsjurist på Unionen, som företräder lagerarbetaren.
Ett par veckor senare valde Ica att avskeda lagerarbetaren. Motiveringen var att han gjort sig skyldig till narkotikabrott samt drograttfylleri då han kört truck under sitt pass efter provtagningen.
Under de följande förhandlingarna har Unionens representanter vid upprepade tillfällen bett att få ta del av testresultatet, men utan att arbetsgivaren kunnat presenterat något sådant. När Unionen bad att få ta del av ett ackrediteringsintyg för bolaget som utfört provtagningen visade det sig att företaget saknade ett sådant intyg. I stället framkom det att testerna utförts av en underleverantör som Ica inte kände till namnet på.
– Vi anser att all sådan här provtagning ska utföras legitimerad sjukvårdspersonal som omfattas av Hälso- och sjukvårdslagen. Men eftersom Ica inte har kunnat uppge företagets namn har vi inte ens kunnat kontrollera vem som utfört testerna, säger Sofia Wolff.
Unionen har nu stämt Ica i Arbetsdomstolen och kräver 190 000 kronor i skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd. Förbundet menar att det helt saknas grund för att avskeda medlemmen och slår också fast att Icas testprocess inte varit tillräckligt rättssäker. Sofia Wolff förklarar varför:
– Det ska inte räcka med ett enda positivt salivtest. När medarbetaren nekar till att ha tagit droger borde arbetsgivaren ha gått till botten med var det kan ha uppstått ett fel i den här provtagningskedjan.
Enligt Unionens jurist borde Ica ha gjort nya analyser av båda de insamlade salivproverna, genom att skicka ett av dem till ett annat laboratorium samt granskat om det aktuella provet kan ha blivit kontaminerat eller förväxlats på vägen.
Inom rättsväsendet ställs det mycket höga krav på rättssäkerheten i samband med drogtester i arbetslivet. Unionen påpekar att ett salivprov inte är tillräckligt för att fastställa om en person haft narkotika i blodet. Enligt Rikspolisstyrelsens förskrifter är blodprov och urinprov de enda metoderna som används för att fastställa detta.
Vidare menar Unionen att det underlag som Ica presenterade vid den centrala förhandlingen i september – ett oidentifierbart provsvar – skulle kunna tillhöra vem som helst.
Unionen har förgäves begärt att få tal del av arbetsgivarens dokumentation om hur provtagningen och transporten till laboratoriet gått till.
– Det är uppåt väggarna. De har tagit ett enda test som vi inte har fått se förrän efter avskedet och då var det maskat så vi kunde inte kontrollera vems prov det var. Vi anser att vår medlem har blivit oskyldigt dömd här, säger Sofia Wolff.
Ica svarar Kollega i ett mejl att företaget inte kommenterar enskilda individärenden, men understryker att man rent generellt har nolltolerans mot drogpåverkan på sina arbetsplatser.