192 av Stockholmsbörsens 312 bolag saknar fackliga representanter i styrelsen, visar en genomgång gjord av Svenska Dagbladet. Framförallt gäller det de yngre och tjänstemannadominerade företagen.
Genant, tycker Lars-Bonny Ramstedt som inte tror att det ser annorlunda ut i icke börsnoterade bolag.
- Ett av våra viktigaste krav är att stärka det lokala fackliga inflytandet - och så utnyttjar vi inte det inflytande vi har. Det är knallviktigt att vara aktiv på bolagsstyrelsenivå och ha en bra kunskap om bolaget och dess ekonomi. Facket blir då en naturlig del av företaget och kan förändra verksamhetens inriktning.
För Sif finns anledning att idka självkritik, anser Lars-Bonny Ramstedt. Enligt honom har facket inte varit tillräckligt uppmärksam på utvecklingen och inte heller lagt ned tillräckligt med engagemang i frågan.
Efter vårens avtalsrörelse vill han därför se en satsning på att öka det fackliga deltagandet i styrelserna.
- Vi kommer att fortsätta analysen om var vi har möjlighet att ha bolagsstyrelserepresentation och var vi inte har det. Det kommer att behövas uppsökande verksamhet för att få snurr på det.
De anställda har rätt till representation i alla företag med minst 25 anställda. Det är facket som ska ta initiativet, arbetsgivaren är inte skyldig att bjuda in de anställda i styrelsearbetet.
En enkätundersökning av Arbetslivsinstitutet för några år sedan visade att majoriteten av företagsledarna är positiva till det fackliga deltagandet i styrelserna och anser att den är en tillgång för företaget. Enligt undersökningen är fackets representanter ofta aktiva när det gäller personalfrågor, produktions- och arbetsmiljöfrågor och övergripande omorganisation. I övrigt är de ganska passiva i styrelsearbetet. Endast i tre procent av företagen ställer personalrepresentanterna krav på vad som ska utredas och vilka förslag som ska läggas fram.

NIKLAS HALLSTEDT