Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Inget brott att neka döv anställning

Tolkcentralen gjorde sig inte skyldig till diskriminering när de nekade Laith Fathulla jobbet som receptionist på grund av att han är döv. Det slår Arbetsdomstolen fast i en dom som chockerar Laith Fathulla.
Ola Rennstam Publicerad
Peter Knutson
Laith Fathulla Peter Knutson

Laith Fathulla blev – trots goda kvalifikationer – aldrig kallad till intervju för ett vikariat som receptionist på en verksamhet som förmedlar tolktjänster åt personer med döv- och blindhet. I stället gick jobbet till en person med betydligt mindre erfarenhet. När han bad om en förklaring fick han svaret att han inte uppfyllde kravet att kunna besvara taltelefonsamtal.

Läs mer: Döv nekades anställning

I dag finns en mängd kommunikationsalternativ som bild- och texttelefon, e-post, sms och videochatt som enligt Laith Fathulla hade gjort det möjligt för honom att klara arbetsuppgifterna.

Unionen stämde Tolkcentralen, som drivs av Region Stockholm, för diskriminering och krävde 100 000 kronor i skadestånd. Genom att ställa upp krav på att behärska alla telefontekniker missgynnades Laith Fathulla av företaget, menade förbundet.

Nu har Arbetsdomstolen sagt sitt i frågan. Enligt domen gjorde arbetsgivaren inte sig skyldig till diskriminering när de valde att inte kalla Laith Fathulla till intervju. Domstolen slår fast att Laith Fathulla inte kunde arbeta med taltelefonsamtal på grund av sin funktionsnedsättning och att detta, efter e-post, var det vanligaste sättet att ta emot tolkbeställningar.

Sammantaget finner Arbetsdomstolen att med tanke på hur bemanningen såg ut vid tidpunkten för rekryteringen, mängden av beställningar via taltelefon och att brådskande beställningar var beroende av taltelefonen var arbetsgivarens krav att anställa någon som kunde ta emot beställningar även via just taltelefon nödvändigt.

Laith Fathulla är bedrövad över Arbetsdomstolens beslut.

– Jag är förtvivlad, chockad och helt enkelt livrädd. Ett landsting får diskriminera en döv som söker sig till en teckenspråkig arbetsmiljö. Hur kan det vara tillåtet i demokratiskt Sverige som skrev under FN-konvention för personer med funktionsnedsättningar? Civilsamhället måste jobba med frågan, via facket och alla tänkbara sätt, säger Laith Fathulla.

Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, anser att Laith Fathullas fall är särskilt uppseendeväckande eftersom arbetsgivarsidan är Region Stockholm och Tolkcentralen – en skattefinansierad verksamhet med döva och teckenspråkiga som målgrupp. Organsiationen är kritisk till Arbetsdomstolens beslut.

– Det är en stor besvikelse för alla döva. Det bekräftar våra farhågor att det finns ett hål i det svenska diskrimineringsskyddet. Det kan inte vara värdigt ett Sverige år 2020 att arbetsgivare tillåts att sortera bort döva på detta sätt under rekryteringsprocesser. SDR arbetar för ett jämlikt samhälle där vi alla har ett ansvar att utgå från människors potential och att det finns lösningar. Detta ansvar har Region Stockholm uppenbart inte tagit, säger Åsa Henningsson, förbundsordförande i SDR, i ett pressmeddelande.

Unionen ska nu betala arbetsgivarsidans rättegångskostnader på 201 000 kronor. Annika Jonasson, förbundsjurist som haft hand om ärendet, tycker det är tråkigt att AD inte delat Unionens bedömning. Men poängterar samtidigt att det är positivt att Unionen valt att driva frågan.

– Även om det är en förlust för medlemmen så är det en vinst i den meningen att vi får ett klargörande av rättsläget gällande bristande tillgänglighet, det har funnits relativt få domar inom det området. Sen är det också en fråga om lagstiftningen, som tyvärr har sina brister. Men det är en politisk fråga, säger hon.

Region Stockholm välkomnar Arbetsdomstolens beslut.

– Vi har nolltolerans mot diskriminering. Det är glädjande att AD anser att det inte varit diskriminering i det här fallet och delar vår uppfattning att de begärda tillgänglighetsåtgärderna inte var skäliga, respektive inte hade hjälpt, säger verksamhetschef Marianne Risberg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Skapade succémusik för miljoner – arbetsgivaren tog pengarna

Mannen skapade musik åt sin arbetsgivare på sin fritid. Den streamades över 100 miljoner gånger och drog in miljoner. Själv fick han inte en krona. Nu stämmer Unionen företaget i Arbetsdomstolen.
Ola Rennstam Publicerad 8 juni 2026, kl 09:30
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.