Det ser mörkt ut för den sista kvarvarande svenska porslinsfabriken. Ett nästan 300-årigt kulturarv kan gå i graven sedan Rörstrands ägare, finska Iittala AB, meddelat att man vill förhandla om en nedläggning nästa år.
Thomas Jakobsson berättar att personalen de senaste sex åren presenterat ett antal rationaliseringsförslag för ledningen.
- Vi har velat effektivisera och automatisera fabriken men i stället tvingats lägga pengar på annat, som att renovera byggnaderna för 60 miljoner kronor. Om vi fått köpa maskiner för pengarna hade vi varit i en helt annan situation i dag.
Ledningen har uppgett att fabriken gått med nära 153 miljoner i förlust de senaste tio åren. Men enligt Thomas Jakobsson beror det alltså inte bara på att man sålt för lite.
- Fabriken har också fått bära kostnaden för produktutveckling, liksom för felsatsningar på marknaden. Det borde normalt inte belasta produktionen.
Thomas Jakobsson berättar att alla europiska porslinsfabriker har haft det tufft de senaste åren, främst på grund av konkurrens från asiatiska tillverkare. Trots det har Rörstrand tagit marknadsandelar, inte minst genom flera nya försäljningssuccéer. Men ledningen vill ändå flytta produktionen utomlands, troligen till låglöneländer i Centraleuropa eller Sydostasien
- Man har sagt att man kommer att tjäna mycket på sänkta lönekostnader som ska bli mellan 20 och 40 gånger lägre när det gäller det hundraprocentiga hantverket. Om de lyssnat på oss hade man inte haft så stor anledning att flytta verksamheten.
På Rörstrand, som funnits i i Lidköping sedan 1936, finns ännu familjer med flera generationer anställda. Ledningen har förklarat sig villig att diskutera olika stödåtgärder. Facken får hjälp av en löntagarkonsult inför förhandlingarna.
Thomas Jakobsson är oroad över utvecklingen i stort.
- Alla ser den utflyttning som pågår. Det handlar inte bara om ett kulturarv, vi måste ha kvar en tillverkningsindustri. Alla kan inte jobba med handel, service och högteknologi. Regeringen måste göra något.
ANITA TÄPP
Thomas Jakobsson berättar att personalen de senaste sex åren presenterat ett antal rationaliseringsförslag för ledningen.
- Vi har velat effektivisera och automatisera fabriken men i stället tvingats lägga pengar på annat, som att renovera byggnaderna för 60 miljoner kronor. Om vi fått köpa maskiner för pengarna hade vi varit i en helt annan situation i dag.
Ledningen har uppgett att fabriken gått med nära 153 miljoner i förlust de senaste tio åren. Men enligt Thomas Jakobsson beror det alltså inte bara på att man sålt för lite.
- Fabriken har också fått bära kostnaden för produktutveckling, liksom för felsatsningar på marknaden. Det borde normalt inte belasta produktionen.
Thomas Jakobsson berättar att alla europiska porslinsfabriker har haft det tufft de senaste åren, främst på grund av konkurrens från asiatiska tillverkare. Trots det har Rörstrand tagit marknadsandelar, inte minst genom flera nya försäljningssuccéer. Men ledningen vill ändå flytta produktionen utomlands, troligen till låglöneländer i Centraleuropa eller Sydostasien
- Man har sagt att man kommer att tjäna mycket på sänkta lönekostnader som ska bli mellan 20 och 40 gånger lägre när det gäller det hundraprocentiga hantverket. Om de lyssnat på oss hade man inte haft så stor anledning att flytta verksamheten.
På Rörstrand, som funnits i i Lidköping sedan 1936, finns ännu familjer med flera generationer anställda. Ledningen har förklarat sig villig att diskutera olika stödåtgärder. Facken får hjälp av en löntagarkonsult inför förhandlingarna.
Thomas Jakobsson är oroad över utvecklingen i stort.
- Alla ser den utflyttning som pågår. Det handlar inte bara om ett kulturarv, vi måste ha kvar en tillverkningsindustri. Alla kan inte jobba med handel, service och högteknologi. Regeringen måste göra något.
ANITA TÄPP
