Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Arbetsgivare vill slippa lagens krav på lönekartläggning

Arbetsgivarverket konstaterar att de oförklarade löneskillnaderna bara utgör en bråkdel av kvinnors och mäns inkomstklyftor. Mer krut borde därför satsas på att minska de förklarade skillnaderna. JämO är av en annan åsikt.<br />
Publicerad
Arbetsgivarverket, myndigheters och statliga verks arbetsgivarorganisation, kommer i nästa vecka med en rapport där man slår fast att de oförklarade löneskillnaderna inom statlig sektor ligger på 1,7 procent. Betydligt större är de skillnader som kan förklaras med till exempel arbetets svårighetsnivå, arbetstid och chefspositioner.
- Man bör fokusera på det, i stället för den lilla del som är oförklarade skillnader, säger Göran Ekström, generaldirektör på Arbetsgivarverket.
Det är i princip en strukturförändring Ekström efterlyser. Men han håller inte med om att det vore att flytta ansvaret från arbetsgivaren till samhället.
- Arbetsgivarna har ett stort ansvar. Det pågår en rad åtgärder, bland annat chefsutvecklingsprogram för unga kvinnor. Det finns mycket man kan göra. Problemet är att lönekartläggningarna tar enorma resurser, speciellt på små myndigheter, så det finns inte utrymme för mycket annat.
Arbetsgivarverket anser att man borde lätta på reglerna kring lönekartläggning i jämställdhetslagen.
- Ge parterna större ansvar. Det finns ett mycket starkt commitment att arbeta med de här frågorna. Det skulle absolut fungera, säger Göran Ekström.
På JämO anser man att det är samma gamla argument som kommer igen.
- Den statistik man för fram är ofta på makronivå. Man tar alla arbetsgivare inom ett område eller hela landet och slår ihop. Men jämställdhetslagen och lönekartläggningsbetämmelserna är på mikronivå. Det görs tusentals justeringar på företagsnivå, särskilt inom statlig sektor. Vi kan inte se att bestämmelserna inte fyller någon funktion, säger Eberhard Stüber hos JämO.
Han anser att den typ av statistik som Arbetsgivarverkets rapport bygger på inte säger något om hur det ser ut på de enskilda arbetsplatserna. Dessutom faller kritiken mot lagen ganska platt om man ser till de kollektivavtal som har tecknats, menar han.
- Det finns ingen motsättning mellan avtal och lag. Tvärtom. Kollektivavtalen, i synnerhet det statliga, har högre krav på löneanalys än jämställdhetslagen. Arbetsgivarna har inte presenterat en enda metod för hur man ska leva upp till sitt eget avtal utan att uppfylla lagens krav, säger Eberhard Stüber.
Det finns dock tvingande formuleringar i lagen, i enlighet med EG-rätten. Arbetsgivaren måste göra en arbetsvärdering, där man bestämmer vilka jobb som är likvärdiga. Men det anser Stüber att man med automatik gör om man följer avtal som grundar sig på saklig lön.
- Arbetsgivarverket har genom årens lopp agerat på ett sätt som om begreppet likvärdigt arbete var påhittat av JämO eller klåfingriga politiker. Alla EU:s stater måste förhålla sig till begreppsparet lika och likvärdigt arbete. De arbetsgivare som i regel har problem med lönekartläggningar är de som inte heller har en tydlig lönepolitik. Problemet för dem är att de även har problem att leva upp till de egna kollektivavtalen.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Köpte möbler med rabatt – avskedades för illojalitet

Tre vitrinskåp, en bäddsoffa och en fåtölj till kraftig rabatt. Möbelköpen på en mässa fick arbetsgivaren att anklaga en anställd för illojalitet och avskeda honom. Nu får han 460 000 kronor efter en förlikning.
Ola Rennstam Publicerad 16 november 2026, kl 06:00
Bildmontage med ett blått vitrinskåp, en grön soffa och en turkos fåtölj i tre olika rum
Möbelköpen ledde till avsked. Unionen drev butikssäljarens fall till domstol och nu får mannen 460 000 kronor efter en förlikning. Foto: Englesson/Colourbox

Mannen hade arbetat som butikssäljare på ett möbelföretag i Västsverige i drygt åtta år när han förra hösten besökte en branschmässa. Där köpte han tre vitrinskåp, en bäddsoffa och en fåtölj till 40 procents rabatt.

Köpen fick arbetsgivaren att reagera. Enligt bolaget deltog mannen på mässan i tjänsten och representerade därmed företaget. Ledningen menar att han utnyttjade sin ställning och företagets leverantörskontakter för privata affärer. 
Arbetsgivaren misstänkte nämligen att möblerna skulle säljas vidare. Att medarbetaren köpte tre likadana vitrinskåp i olika färger tyder, enligt arbetsgivaren, på att möblerna inte enbart var avsedda för eget bruk.

Swishbetalningen ökade misstankarna

Även betalningen väckte misstankar. Pengarna för bäddsoffan och fåtöljen swishades till säljarens privata konto. Arbetsgivaren ansåg att medarbetaren hade agerat illojalt och valde kort därpå att avskeda honom. Mässköpen var inte den första incidenten. Enligt företaget hade man några år tidigare reagerat på mannens privata inköp av bland annat ett stort antal plädar och lampor. Arbetsgivaren hänvisade också till medarbetarens privata affärer på Blocket.

Mannen förnekar illojalitet – möblerna var för privat bruk

Men mannen ger en helt annan bild. Han förnekar att han gjort något fel och hävdar att han besökte mässan på sin fritid och köpte möblerna för privat bruk. 
Han bestrider också att möblerna var avsedda för vidareförsäljning. Rabatten på 40 procent var en generell rabatt på utställningsexemplar och inget han hade förhandlat sig till genom sin anställning. Swishbetalningen gjordes, enligt mannen, enligt instruktioner från säljaren.

Unionen tog strid – mannen får 460 000 kronor

Unionen tog strid för mannen och drev tvisten vidare till domstol. Facket ansåg att det saknades grund för avskedandet och pekade också på att de tidigare inköpen låg för långt tillbaka i tiden för att ha betydelse i målet.

Men innan ärendet hann prövas i domstol gjorde parterna upp. Förlikningen innebär att mannen får 460 000 kronor från arbetsgivaren och att anställningen avslutas.

Unionen har avböjt att kommentera uppgörelsen. Kollega har sökt arbetsgivaren.