Arbetsgivarverket, myndigheters och statliga verks arbetsgivarorganisation, kommer i nästa vecka med en rapport där man slår fast att de oförklarade löneskillnaderna inom statlig sektor ligger på 1,7 procent. Betydligt större är de skillnader som kan förklaras med till exempel arbetets svårighetsnivå, arbetstid och chefspositioner.
- Man bör fokusera på det, i stället för den lilla del som är oförklarade skillnader, säger Göran Ekström, generaldirektör på Arbetsgivarverket.
Det är i princip en strukturförändring Ekström efterlyser. Men han håller inte med om att det vore att flytta ansvaret från arbetsgivaren till samhället.
- Arbetsgivarna har ett stort ansvar. Det pågår en rad åtgärder, bland annat chefsutvecklingsprogram för unga kvinnor. Det finns mycket man kan göra. Problemet är att lönekartläggningarna tar enorma resurser, speciellt på små myndigheter, så det finns inte utrymme för mycket annat.
Arbetsgivarverket anser att man borde lätta på reglerna kring lönekartläggning i jämställdhetslagen.
- Ge parterna större ansvar. Det finns ett mycket starkt commitment att arbeta med de här frågorna. Det skulle absolut fungera, säger Göran Ekström.
På JämO anser man att det är samma gamla argument som kommer igen.
- Den statistik man för fram är ofta på makronivå. Man tar alla arbetsgivare inom ett område eller hela landet och slår ihop. Men jämställdhetslagen och lönekartläggningsbetämmelserna är på mikronivå. Det görs tusentals justeringar på företagsnivå, särskilt inom statlig sektor. Vi kan inte se att bestämmelserna inte fyller någon funktion, säger Eberhard Stüber hos JämO.
Han anser att den typ av statistik som Arbetsgivarverkets rapport bygger på inte säger något om hur det ser ut på de enskilda arbetsplatserna. Dessutom faller kritiken mot lagen ganska platt om man ser till de kollektivavtal som har tecknats, menar han.
- Det finns ingen motsättning mellan avtal och lag. Tvärtom. Kollektivavtalen, i synnerhet det statliga, har högre krav på löneanalys än jämställdhetslagen. Arbetsgivarna har inte presenterat en enda metod för hur man ska leva upp till sitt eget avtal utan att uppfylla lagens krav, säger Eberhard Stüber.
Det finns dock tvingande formuleringar i lagen, i enlighet med EG-rätten. Arbetsgivaren måste göra en arbetsvärdering, där man bestämmer vilka jobb som är likvärdiga. Men det anser Stüber att man med automatik gör om man följer avtal som grundar sig på saklig lön.
- Arbetsgivarverket har genom årens lopp agerat på ett sätt som om begreppet likvärdigt arbete var påhittat av JämO eller klåfingriga politiker. Alla EU:s stater måste förhålla sig till begreppsparet lika och likvärdigt arbete. De arbetsgivare som i regel har problem med lönekartläggningar är de som inte heller har en tydlig lönepolitik. Problemet för dem är att de även har problem att leva upp till de egna kollektivavtalen.
LINDA SVENSSON
- Man bör fokusera på det, i stället för den lilla del som är oförklarade skillnader, säger Göran Ekström, generaldirektör på Arbetsgivarverket.
Det är i princip en strukturförändring Ekström efterlyser. Men han håller inte med om att det vore att flytta ansvaret från arbetsgivaren till samhället.
- Arbetsgivarna har ett stort ansvar. Det pågår en rad åtgärder, bland annat chefsutvecklingsprogram för unga kvinnor. Det finns mycket man kan göra. Problemet är att lönekartläggningarna tar enorma resurser, speciellt på små myndigheter, så det finns inte utrymme för mycket annat.
Arbetsgivarverket anser att man borde lätta på reglerna kring lönekartläggning i jämställdhetslagen.
- Ge parterna större ansvar. Det finns ett mycket starkt commitment att arbeta med de här frågorna. Det skulle absolut fungera, säger Göran Ekström.
På JämO anser man att det är samma gamla argument som kommer igen.
- Den statistik man för fram är ofta på makronivå. Man tar alla arbetsgivare inom ett område eller hela landet och slår ihop. Men jämställdhetslagen och lönekartläggningsbetämmelserna är på mikronivå. Det görs tusentals justeringar på företagsnivå, särskilt inom statlig sektor. Vi kan inte se att bestämmelserna inte fyller någon funktion, säger Eberhard Stüber hos JämO.
Han anser att den typ av statistik som Arbetsgivarverkets rapport bygger på inte säger något om hur det ser ut på de enskilda arbetsplatserna. Dessutom faller kritiken mot lagen ganska platt om man ser till de kollektivavtal som har tecknats, menar han.
- Det finns ingen motsättning mellan avtal och lag. Tvärtom. Kollektivavtalen, i synnerhet det statliga, har högre krav på löneanalys än jämställdhetslagen. Arbetsgivarna har inte presenterat en enda metod för hur man ska leva upp till sitt eget avtal utan att uppfylla lagens krav, säger Eberhard Stüber.
Det finns dock tvingande formuleringar i lagen, i enlighet med EG-rätten. Arbetsgivaren måste göra en arbetsvärdering, där man bestämmer vilka jobb som är likvärdiga. Men det anser Stüber att man med automatik gör om man följer avtal som grundar sig på saklig lön.
- Arbetsgivarverket har genom årens lopp agerat på ett sätt som om begreppet likvärdigt arbete var påhittat av JämO eller klåfingriga politiker. Alla EU:s stater måste förhålla sig till begreppsparet lika och likvärdigt arbete. De arbetsgivare som i regel har problem med lönekartläggningar är de som inte heller har en tydlig lönepolitik. Problemet för dem är att de även har problem att leva upp till de egna kollektivavtalen.
LINDA SVENSSON
