Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Arbetsgivare kan bryta mot PUL

För arbetsgivare är det precis som för alla oss andra fritt fram att kolla upp personer på den kritiserade webbplatsen Lexbase. Att däremot ta tillfället i akt och spara uppgifter om en anställd eller potentiell arbetskraft är brott mot Personuppgiftslagen.
Linnea Andersson Publicerad

Som Kollega skrev i går är det ett växande problem med arbetsgivare som begär utdrag ur belastningsregistret vid rekrytering. Även om det på Lexbase gäller domar och inte utdrag ur belastningsregistret (som även innehåller förseelser av mindre art), gör tjänsten att det är fritt fram för arbetsgivare att kolla upp såväl sina medarbetare som potentiell arbetskraft.

Unionens chefsjurist Martin Wästfelt tror att uppgifterna hos Lexbase kan få konsekvenser i rekryteringssituationer. Från fackligt håll jobbar man för att få till en lagstiftning mot att arbetsgivare kan ställa krav på att få se ett belastningsregisterutdrag vid rekrytering.

Lexbase i sig bryter inte mot Personuppgiftslagen (PUL) enligt Datainspektionen, eftersom de har ett så kallat utgivningsbevis och därför har grundlagsskydd. Däremot gör den som tar del av uppgifterna och sedan registrerar dem sig skyldig till brott, till exempel en arbetsgivare. Så fort uppgifterna är ”sökbara” är det brott mot PUL, även om det bara är för eget bruk. Det spelar ingen roll om registret finns i digital form i en persondator eller i en fysisk lista i skrivbordslådan.

- Eftersom det är olagligt borde det vara svårt att som arbetsgivare bruka det systematiskt, men det kan ändå vara problem att vetskapen finns i några personer huvuden, säger Martin Wästfelt.

Även om Datainspektionen menar att de inte kan vidta några åtgärder mot webbplatsen utifrån PUL, säger Marin Wästfelt att vissa uppgifter kan röra sig om förtal, då Lexbase tack vare utgivningsbeviset är ansvarig utgivare.

- Om den ansvarige utgivaren lägger ut uppgifter som sedan fått en annan utgång i en högre instans så skulle det kunna vara fråga om förtal, som den ansvarige utgivaren har fullt ansvar för. Är det här ett kryphål i lagen får man se till att täppa till det.

Martin Wästfelt tror dock att det starka anställningsskyddet minskar risken för befintligt anställda att få besvär om det i en sökning på till exempel Lexbase skulle visa sig att de förekommer i domar.  Brottslighet som inte har med arbetsgivaren att göra kan i princip inte användas mot den anställde. Däremot är han oroad över integritetsaspekten.

- Att även en arbetsgivare kan snoka är såklart obehagligt och jobbigt för individen, även om arbetsgivaren inte kan göra något. Som facklig organisation måste vi vara vaksamma på gränslinjen mellan yttrandefrihet och integritetskränkningar mot de anställda.

Enligt honom är det ett arbete som facket jobbar med konstant. Till exempel genom att förklara hur reglerna ser ut och göra folk medvetna om det komplicerade regelverket. Det är inte alltid så lätt att som medborgare i Sverige eller som anställd greppa vad en arbetsgivare kan och får göra.

- Vi tror att det är bra med öppenhet i samhället och det finns väldigt goda skäl för att domstolsprövningar ska vara offentliga, samtidigt som vårt system ska vara sådant att har man tagit sitt straff så ska man inte vara svartlistad för tid och evighet. Man får inte glömma den viktiga aspekten, säger Martin Wästfelt.

Enligt Aftonbladet har en stämningsansökan om förtal lämnats in till Stockholms tingsrätt.

Utgivningsbevis

I princip kan vem som helst ansöka om ett utgivningsbevis för 2 000 kronor hos Myndigheten för radio och tv. Ett bevis som ger webbplatser samma grundlagsskydd för yttrandefrihet som radio, tv och press har för sina databaser. Eftersom myndigheten inte har rätt att censurera publicistiskt innehåll, kan de inte neka ett utgivningsbevis på förhand.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.