Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Vem bär ansvaret för den psykiska ohälsan?

Den psykiska ohälsan i arbetslivet ökar. Men vem bär ansvaret? Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv ligger ansvaret i dag alltför tungt på arbetsgivaren. Ett större ansvar borde ligga på individen och på samhället i stort.
Gabriella Westberg Publicerad
Man tar sig för huvudet mellan två pappershögar.
Den psykiska ohälsan ökar i arbetslivet. Men vem bär ansvaret? Inte bara arbetsgivarna, menar Svenskt Näringsliv. Foto: Colourbox

Den psykiska ohälsan är i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning och sjukskrivningar i psykiska diagnoser varar generellt längre än andra sjukskrivningar, och ju längre sjukskrivning desto svårare att komma tillbaka i jobb. Den psykiska ohälsan kostar inte bara individen. Företagen förlorar tiotals miljarder kronor om året på sjukskrivningarna och för staten kostar det ännu mer.

Den psykosociala arbetsmiljön har dessutom försämrats under senare år. Det systematiska arbetsmiljöarbetet minskar generellt på arbetsplatserna och arbetstagarnas inflytande över sin arbetssituation likaså, det visar Unionens årliga arbetsmiljöbarometer. Samtidigt ökar prestationskraven, organisationer slimmas och allt mer ansvar läggs på individen.

Den utvecklingen har inte gått Svenskt Näringsliv förbi, som på torsdagen presenterade en tredje rapport i sin serie om arbetsmiljö, en del i ett fokus på frågor som traditionellt varit fackens domän.

- Vi vill bidra med vårt perspektiv till verklighetsbeskrivningen, så att vi vet vad vi pratar om, förklarade Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv, vid seminariet som hade rubriken ”Psykisk ohälsa - vems är ansvaret?”

Enligt författarna till rapporten om psykisk ohälsa tenderar svaret på frågan om var ansvaret ligger allt för ofta hamna på arbetsgivarna. Men den psykiska ohälsan beror också på annat än den snabba förändringstakten i arbetslivet, menar de. Det kan handla om dåliga relationer i privatlivet, om förändringar i samhället, om samtidens krav på en fulländad närvaro i sociala medier och så vidare.

- Har inte individen i slutändan ansvar över sin egen hälsa, frågade Anna Bergsten, Svenskt Näringslivs arbetsmiljöexpert och en av rapportens författare, retoriskt och påpekade att arbetsgivarna varken kan eller vill lägga sig i alla privata omständigheter och alltså inte har befogenheter att påverka orsakerna bakom problemen.

I höstas lämnade Arbetsmiljöverket ett förslag på en skärpning av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar, för att också omfatta den psykosociala arbetsmiljön. Facken har ställt sig positiva till förslaget, som dock inte tilltalat arbetsgivarorganisationen.

- Hur ska man kunna ta ansvar för något man inte kan eller vill påverka? En så detaljerad föreskrift är inte lämplig. Däremot skulle det systematiska arbetsmiljöarbetet kunna lyftas och utökas i kombination med råd, stöd och verktyg till arbetsgivarna, sa Anna Bergsten.

- Svenskt Näringsliv borde snarare välkomna den föreskriften som ju bara är ett förtydligande av de reglerna som finns, eftersom de tycker att det är så otydligt vilket ansvar arbetsgivarna har, säger Cecilia Beskow, Unionens samhällspolitiska chef.

Cecilia Beskow tycker annars att det mest uppseendeväckande är att det systematiska arbetsmiljöarbetet och arbetsmiljöombudens viktiga roll på arbetsplatserna alls inte nämns i rapporten. 

Nyckeln är att individen måste bli bättre på att sätta gränser, sa Anna Bergsten när hon presenterade rapporten.

- Men det kan vara svårt för medarbetaren att gå direkt till chefen och säga till exempel att arbetsbelastningen är för hög. Många skulle nog se det som ett tecken på att man inte klarar av jobbet. Bättre då om medarbetaren kan gå till sitt arbetsmiljöombud, säger Cecilia Beskow.

I rapporten framhålls också allas vårt ansvar att bli bättre på att hantera den snabba förändringstakten. Det håller Cecilia Beskow med om att vi måste bli bättre på.

- Men det gör man bäst i samverkan mellan arbetsgivare och arbetsmiljöombud, så att varje arbetstagare får rätt förutsättningar att klara av sitt jobb utan att bli sjuk.

Svenskt Näringslivs 4 punkter för att minska psykiska ohälsan:

  • Fler aktörer behöver ta ansvar för den psykiska ohälsan – alltifrån skolan och psykiatrin till myndigheter, enskilda medarbetare - och även arbetsgivare.
  • Lyft medarbetarens eget ansvar, som finns reglerat i arbetsmiljölagen 3 kap 4§.
  • Inför inte Arbetsmiljöverkets förslag om sanktionerad föreskrift - hjälp istället arbetsgivarna med råd, verktyg och metoder som kan anpassas utifrån sektor beroende på behov.
  • Arbetsgivarna och parterna på arbetsmarknaden gör redan mycket, bland annat genom AFA och Prevent, vilket behöver få mer spridning och uppmärksamhet.

Läs hela rapporten Psykisk ohälsa - mer än en arbetsmiljöfråga från Svenskt Näringsliv.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Våga fråga om självmordstankar

Vi måste våga prata om självmord och psykisk ohälsa för att minska stigmat. Våga fråga varandra om hur vi mår. Alternativet är tystnad – och den kan vara livsfarlig. Det menar psykologen Anna Lagerblad.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 15:00
Psykologen Anna Lagerblad
Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder och går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra, anser psykologen Anna Lagerblad. Foto: Privat /Stina Stjernkvist/TT

Varje år avslutar cirka 1 500 personer sina liv. Ungefär lika många försöker begå självmord men överlever. Många fler tänker tanken. Psykisk sjukdom, depression, ångest och kritiska livshändelser som skilsmässa, uppsägning, ekonomiska svårigheter eller sjukdom ökar risken för suicid.

För den som aldrig drabbats av psykisk ohälsa kan det vara svårt att förstå hur någon självmant vill dö. Önskan att överleva är stark hos oss människor, det krävs mycket för att gå emot den kraften, förklarar Anna Lagerblad, psykolog på Capio Ångest och Depression i Stockholm.

– Men när någon mår så pass dåligt kan självmord uppfattas som en lösning på problemen. Det är den deprimerade hjärnans logik, men det är också en permanent lösning på temporära problem, säger Anna Lagerblad.

Inom psykiatrin pratar man ibland om den suicidala krisens tre O:n. Den psykiska smärtan är så pass outhärdlig att man helt enkelt inte står ut längre.

– Det andra är att problemen känns ofrånkomliga, du ser ingen lösning. Det tredje är att lidandet känns oändligt, du tappar hoppet och ser ingen ljusning i tunneln, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar i arbetsför ålder

Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder. Långt ifrån alla är sjukskrivna, utan man går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra.

– Kollegor följer varandra över tid och kan upptäcka förändringar i beteendet. Vid en depression är det också vanligt att isolera sig. Kanske är arbetskamraterna de enda man faktiskt träffar, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar syns inte på utsidan men det finns tecken att vara uppmärksam på. Kollegan kanske börjar dra sig undan fikaraster, har svårare att klara av sitt arbete, har humörsvängningar och mycket korttidsfrånvaro.

Vad kan man som kollega göra då?

– Fråga: ”Hur mår du? Jag saknade dig på fikat i dag.” Var modig och fortsätt fråga om magkänslan säger att det är något som inte stämmer. Ta dig också tid att lyssna utan att döma eller komma med lösningar, säger Anna Lagerblad.

Rädsla att prata om självmord

Det finns en rädsla att det skulle kunna vara farligt att prata om självmord för att det skulle trigga personen att ta sitt liv. Men det är i själva verket tvärtom, studier visar att det i stället kan förebygga självmord.

– Är man deprimerad smalnar perspektivet av. Att då få sätta ord på sitt mående och formulera sig inför någon utomstående kan ge större perspektiv och distans.

Ska jag fråga om kollegan funderar på att ta sitt liv?

– Det kan vara lite svårt att göra om man inte står varandra nära. Huvudansvaret för det ligger på vården. Har man tankar på att ta sitt liv är det ett tecken på allvarlig psykisk ohälsa som kräver professionell behandling, säger Anna Lagerblad.

Som kollega och ännu mer som chef kan du däremot hjälpa personen att söka vård eftersom det kan vara jobbigt att ta det första steget. Och som chef har du ett ansvar både för att förebygga psykisk ohälsa och för att stötta medarbetare som likt Malin i artikeln här intill återvänder till jobbet efter självmordsförsök och längre sjukskrivning.

Tystnad på jobbet kan vara livsfarlig

Som chef kan du också tänka på vilket klimat som ska råda på arbetsplatsen, tycker Anna Lagerblad. En trygg miljö signalerar att vi är här för att göra vårt jobb, men vi är också människor och livet kan slå hårt mot oss alla. Det är inget skamligt som måste döljas eller tystas ner.

– Chefer behöver bli bättre på att våga ta obehagliga samtal. Det duger inte att som chef vara rädd för att prata om psykisk ohälsa för då uppstår en tystnad som i värsta fall kan vara livsfarlig.