Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Vem bär ansvaret för den psykiska ohälsan?

Den psykiska ohälsan i arbetslivet ökar. Men vem bär ansvaret? Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv ligger ansvaret i dag alltför tungt på arbetsgivaren. Ett större ansvar borde ligga på individen och på samhället i stort.
Gabriella Westberg Publicerad
Man tar sig för huvudet mellan två pappershögar.
Den psykiska ohälsan ökar i arbetslivet. Men vem bär ansvaret? Inte bara arbetsgivarna, menar Svenskt Näringsliv. Foto: Colourbox

Den psykiska ohälsan är i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning och sjukskrivningar i psykiska diagnoser varar generellt längre än andra sjukskrivningar, och ju längre sjukskrivning desto svårare att komma tillbaka i jobb. Den psykiska ohälsan kostar inte bara individen. Företagen förlorar tiotals miljarder kronor om året på sjukskrivningarna och för staten kostar det ännu mer.

Den psykosociala arbetsmiljön har dessutom försämrats under senare år. Det systematiska arbetsmiljöarbetet minskar generellt på arbetsplatserna och arbetstagarnas inflytande över sin arbetssituation likaså, det visar Unionens årliga arbetsmiljöbarometer. Samtidigt ökar prestationskraven, organisationer slimmas och allt mer ansvar läggs på individen.

Den utvecklingen har inte gått Svenskt Näringsliv förbi, som på torsdagen presenterade en tredje rapport i sin serie om arbetsmiljö, en del i ett fokus på frågor som traditionellt varit fackens domän.

- Vi vill bidra med vårt perspektiv till verklighetsbeskrivningen, så att vi vet vad vi pratar om, förklarade Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv, vid seminariet som hade rubriken ”Psykisk ohälsa - vems är ansvaret?”

Enligt författarna till rapporten om psykisk ohälsa tenderar svaret på frågan om var ansvaret ligger allt för ofta hamna på arbetsgivarna. Men den psykiska ohälsan beror också på annat än den snabba förändringstakten i arbetslivet, menar de. Det kan handla om dåliga relationer i privatlivet, om förändringar i samhället, om samtidens krav på en fulländad närvaro i sociala medier och så vidare.

- Har inte individen i slutändan ansvar över sin egen hälsa, frågade Anna Bergsten, Svenskt Näringslivs arbetsmiljöexpert och en av rapportens författare, retoriskt och påpekade att arbetsgivarna varken kan eller vill lägga sig i alla privata omständigheter och alltså inte har befogenheter att påverka orsakerna bakom problemen.

I höstas lämnade Arbetsmiljöverket ett förslag på en skärpning av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar, för att också omfatta den psykosociala arbetsmiljön. Facken har ställt sig positiva till förslaget, som dock inte tilltalat arbetsgivarorganisationen.

- Hur ska man kunna ta ansvar för något man inte kan eller vill påverka? En så detaljerad föreskrift är inte lämplig. Däremot skulle det systematiska arbetsmiljöarbetet kunna lyftas och utökas i kombination med råd, stöd och verktyg till arbetsgivarna, sa Anna Bergsten.

- Svenskt Näringsliv borde snarare välkomna den föreskriften som ju bara är ett förtydligande av de reglerna som finns, eftersom de tycker att det är så otydligt vilket ansvar arbetsgivarna har, säger Cecilia Beskow, Unionens samhällspolitiska chef.

Cecilia Beskow tycker annars att det mest uppseendeväckande är att det systematiska arbetsmiljöarbetet och arbetsmiljöombudens viktiga roll på arbetsplatserna alls inte nämns i rapporten. 

Nyckeln är att individen måste bli bättre på att sätta gränser, sa Anna Bergsten när hon presenterade rapporten.

- Men det kan vara svårt för medarbetaren att gå direkt till chefen och säga till exempel att arbetsbelastningen är för hög. Många skulle nog se det som ett tecken på att man inte klarar av jobbet. Bättre då om medarbetaren kan gå till sitt arbetsmiljöombud, säger Cecilia Beskow.

I rapporten framhålls också allas vårt ansvar att bli bättre på att hantera den snabba förändringstakten. Det håller Cecilia Beskow med om att vi måste bli bättre på.

- Men det gör man bäst i samverkan mellan arbetsgivare och arbetsmiljöombud, så att varje arbetstagare får rätt förutsättningar att klara av sitt jobb utan att bli sjuk.

Svenskt Näringslivs 4 punkter för att minska psykiska ohälsan:

  • Fler aktörer behöver ta ansvar för den psykiska ohälsan – alltifrån skolan och psykiatrin till myndigheter, enskilda medarbetare - och även arbetsgivare.
  • Lyft medarbetarens eget ansvar, som finns reglerat i arbetsmiljölagen 3 kap 4§.
  • Inför inte Arbetsmiljöverkets förslag om sanktionerad föreskrift - hjälp istället arbetsgivarna med råd, verktyg och metoder som kan anpassas utifrån sektor beroende på behov.
  • Arbetsgivarna och parterna på arbetsmarknaden gör redan mycket, bland annat genom AFA och Prevent, vilket behöver få mer spridning och uppmärksamhet.

Läs hela rapporten Psykisk ohälsa - mer än en arbetsmiljöfråga från Svenskt Näringsliv.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontières, MSF grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MSF arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.