Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Vart tog teambuildingen vägen?

Var det bara ett modebegrepp eller är det ett seriöst fenomen som fortfarande fungerar? Kollega granskar teambuildingens roll i arbetslivet.
Johanna Rovira Publicerad
Stefan Holm
En klassisk övning för att lära sig att lita på varandra. Vågar du falla baklänges och lita på att kollegan tar emot? Stefan Holm

Föreställ dig ett övergivet köpcentrum höljt i dunkel. Du sitter skakande och hukar bakom en kvarglömd shoppingvagn och hoppas att zombierna som väsande hasar omkring på jakt efter hjärna inte ska få upp vittringen på dig. Om de upptäcker dig och smittar dig lovar du dig själv att bita kollegan Göran först av alla ? det var han som föreslog zombieäventyret när teambuildingidén fördes på tal. "Bygg team" är ett av Percy Barneviks bästa tips i nya boken Ledarskap 200 råd.

Skadar gör det väl inte.

Man anar en nytändning för fenomenet teambuilding, som under senare år inte haussats lika mycket som tidigare.  Men teambuildingen har inte försvunnit, den har bara förändrats och klonats. Zombieteambuilding är bara det senaste i floran. Att ta emot fallande kollegor är så 1990-tal. I dag krävs det betydligt mer raffinerade upplevelser för att inte personalen ska sucka unisont - been there, done that. Bland dagens utbud finns allt från mord och middagar och äventyrsbanor till spökvandringar och fångarna på fortet. Ju mer halsbrytande desto bättre.

Eller inte. För när man talar med forskare så finns det teambuilding och så finns det teambuilding.  Den gängse varianten, den förment roliga och lustfyllda som innebär en dags flamsande borta från kontoret för vissa eller en jobbig och förnedrande upplevelse för andra, finns det mycket lite forskning om.  I en D-uppsats med några år på nacken konstaterar tre företagsekonomer att teambuilding är en aktivitet i tiden, ett modebegrepp. Men experterna är tveksamma till värdet av den lätta varianten:

- Skadar gör det väl inte, men ingen större nytta heller om man inte vet vad man vill uppnå, säger Josi Lundin, adjunkt i psykologi vid Försvarshögskolans institution för säkerhet, strategi och ledarskap.

- Det är väl ingen som tror att paddla kanot kan leda till annat än goda relationer. Vi jobbar med teambuilding på en helt annan nivå.

Susan Wheelan, organisationskonsult och grupp­forskare, är inne på samma spår och vill helst förbjuda teambuilding i bemärkelsen massera en kollega eller överleva i vildmarken med arbetskamrater.  Hon anser att det krävs övningar kopplade till jobbet för att bygga starka grupper och lag. För seriös grupputveckling krävs, förutom rejält med tid, också kunskaper i gruppsykologi och grupprocesser. Det måste tas hänsyn till gruppens storlek, struktur, historia etcetera, anser Wheelan och hennes följare.

Att fungerande grupper är ett vinnande koncept råder ingen tvekan om.

Försvarshögskolan har räknat ut att i en fullt sammansvetsad grupp läggs 80 procent av energin på arbetsuppgifterna. I en ny grupp läggs däremot bara 20 procent på jobbet - resten av energin går åt till relationsfrågor.

Man började betrakta arbetsplatsen som en kultur.

Hardcore-teambuilding har det forskats kring sedan 1920-talet då Hawthorne-studierna genomfördes i USA på en grupp arbetare på Western Electric Hawthorne Work.  I Sverige var arbetslivet på 1970-talet präglat av gruppdynamiska övningar och sensitivitetsträning, men de gick under rubriken kurser och inte teambuilding.

Teambuilding light, eller vad man nu ska kalla den variant som påminner mer om en kickoff än om en seriös grupputbildning, blev enligt vissa källor populär först under 1990-talets senare hälft, då det florerade otaliga historier om roliga äventyr och upptåg.

- Jag tror teambuildingeran sammanföll med att man började betrakta arbetsplatsen som en kultur, säger Jonas Engman, etnolog på Nordiska museet.

Jonas Engman menar att det går alldeles utmärkt att betrakta teambuilding som en övergångsritual, att jämföra med till exempel nollning eller en möhippa. En ritual som signalerar att det sker en förändring, till exempel att en ny arbetsgrupp formeras eller att man gör en nystart.

- Mycket av de övningar man hör talas om tar efter våra föreställningar om militär teambuilding och handlar om att utsättas för kännbara prövningar.  I alla övergångsritualer universellt ingår degradering - ska man förändra sin status måste man bli påmind om vem man inte är. I teambuilding är det vanligt att alla degraderas, även chefen, och genomgår något slags förvandling.  I zombie-teambuildingen tillkommer dessutom momentet maskering, som tydligt visar att deltagarna skiftar roll.

Anställer du tio rasister och tio antirasister lär ingen teambuilding i världen fungera.

Ritualen är en social form som hjälper folk att ta sig vidare, men sedan är det många faktorer som spelar in om man ska lyckas i sitt uppsåt.  Det kan finnas alla möjliga misstämningar inom en grupp som en övergångsritual omöjligt kan rätta till.

- Det värsta är alla amatörförståsigpåare som tror att det räcker med teambuilding för att få en fungerande arbetsgrupp. Anställer du tio rasister och tio antirasister lär ingen teambuilding i världen fungera, säger Jonas Engman.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan. 

Arbetsmiljö

Din lunch kan vara någon annans mardröm

Lunchen på jobbet – en mysig vardagsstund eller passiva konflikter? Vissa livsmedel väcker lättare ilska än andra. Kollegas reporter listar några vattendelare.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 05:58
En tallrik med fisk, potatis och citron på.
Att mikra fisk ses inte alltid med blida ögon i lunchmatsalen på jobbet. Det är en av flera vattendelare i lunchrummet. Foto: Colourbox

1. Fisk i mikro - nooooo

Inget väcker så mycket ont blod i kommentarsfälten som mikrad fisk. Det är en oskriven regel på svenska kontor att inte mikra fisk. Ibland är det till och med en uttalad regel. En googling i ämnet ger tydliga svar från både etikettexperter och anonyma tyckare på Reddit. När en stackare frågar om en kan äta fisk på lunchen får personen följande svar: ”Arbetsplatsrelationer är tillräckligt komplicerade, gör det inte värre. Ät lax hemma.”

2. Älskade hatade ketchup 

Du vet den där personen som aldrig riktigt växer upp. Som tycker ketchup är ett rimligt såstillägg på något mer än grillad varmkorv. Typ det mesta. Snabbmakaroner, köttbullar, potatis, nudlar och ris – ja varenda lunchlåda faktiskt. 

3. Blodsockerbalanserade äggfantaster

De tränar såklart regelbundet, har många järn i elden och skulle förmodligen gå in i väggen direkt utan äggen. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har ju för sjutton ett i väskan. 

Men kokt ägg luktar lite illa – som alla vet. Det behöver packas in. Och det finns helt enkelt ingen perfekt plats för att äta denna populära oval bland andra människor. Gå till en skrubb och skäms. Ta med lite kaviar när du ändå går. Kom ihåg ett tuggummi efteråt. 

4. Fiber- och gröntbrutalister

Alla vet att det är nyttigt. Och bra. Fördomen om de som äter enbart grönt och nyttigt är att de tror sig vara lite förmer och fetskammar andra dödliga i smyg. 

Mathavre luktar inte illa. Men det smakar inte heller. Någonting faktiskt. Det ser bara så hästmatigt präktigt ut att du kräks lite i ren avundsjuka på din sunda kollega. Och det finns inget som skapar så mycket passivt aggressiva försvarstal hos gemene man som stolta vegetarianer. 

5. Köttberget svämmar över 

Den kollega som fortfarande kallar vegotjejens tallrik för kaninmat kan också lätt provocera någon med sin egen i dag. Lika mycket som veggot väcker nån sorts försvarsmekanism hos en karnivor kan den utbredda fascinationen inför smaken av en dödad kännande varelse minska både matlust och framtidstro hos andra. 

6. Frukt är godis och banan är en frukt – eller?

Frukten, eller egentligen bäret (ja konstigt – jag vet?!) banan är en stark kontorsinventarie. Den populära böjen, som fick en liberal minister i svaj, kan väcka känslor. 

Fobi för bananer är visserligen mycket ovanligt, men banan i mat brukar vara en vattendelare, liksom var på kontoret de ska ätas. Bananen används för att locka tillbaka folk från hemmakontoren. Men nåde den som lämnar kvar luktande skal framför datorn. Och hur många får man ens ta? Stjäl inte folk hem?

Lev och låt kollegorna leva (och äta lunch)

Men vi borde kanske inte vara så anti någon annans matvanor om man tänker efter lite?  

Vi lever i en tid när alla olägenheter ska städas bort, och vi närmast fobiskt undviker obehag, lukt och vardagskonflikter. Allt ska vara så smidigt, perfekt – och alldeles urtråkigt. 

Vi borde kunna ha överseende med att andra äter vad de vill, medan vi håller käften, ler och pratar om något trevligt på rasten. Nästa gång är det kanske din mat som väcker uppstöt. 

Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson

Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson