Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Tusentals besökare till kärnkraftverken - trots corona

När svenska kärnkraftverk ska underhållas reser tusentals personer dit för att jobba. Trots risken för smittspridning av coronaviruset kommer även i år extrapersonal från flera länder till Forsmark och Ringhals. Något som lett till oro bland anställda.
David Österberg Publicerad
Tomas Oneborg / SvD / TT
Både anställda och anhöriga till personal på Forsmark är oroliga för smittspridning av corona när över 1 000 personer nu reser dit. Tomas Oneborg / SvD / TT

En gång om året stängs reaktorerna vid svenska kärnkraftverk av i omgångar. Under några veckor utförs service, tester och moderniseringar. Dessutom byts en del av uranbränslet ut. Arbetet kallas revision.

En revision kräver mycket personal. Därför hyr kärnkraftverken in flera hundra – ibland upp mot 2 000 – entreprenörer för att klara av arbetet.

I går, söndag, inledde kärnkraftverket i Forsmark sin revision av reaktor 2. Den pågår till den 26 juni och Forsmark räknar med att drygt 1 000 personer kommer att vara där under perioden, även om inte alla är där samtidigt. Majoriteten är extrapersonal som rest till Forsmark från olika delar av Sverige, men även från länder som Danmark, Finland och Tyskland. Det kan innebära ökad risk för smittspridning av coronaviruset och enligt Upsala Nya Tidning har det lett till oro, främst bland anhöriga till anställda.

Läs mer: Oro på Forsmark efter misstänkt coronafall

Josef Nylén är presschef på Forsmark. Han säger till Kollega att det finns personal som är orolig.

– Det måste man ha respekt för. Samtidigt är det så att vi har vidtagit en rad säkerhetsåtgärder för att skydda varandra och minska risken för spridning av covid-19. Vi tar de här frågorna på stort allvar och följer myndigheternas restriktioner samtidigt som vi också har egna förhållningsregler och särskilda hygienrutiner, säger han.

Hur sårbart är kärnkraftverket om många ur personalen skulle bli sjuka?
– Vi har en god beredskap och planering för en rad olika scenarion. Just nu har vi sjukskrivningstal på en normal nivå, men vi har som en del i vår pandemiplan också en omfallsplanering om läget skulle förändras. I alla lägen sätter vi säkerheten främst.

Hur arbetar ni för att minska risken?
– Åtgärderna handlar bland annat om information om vad som gäller för att vistas på Forsmark, om handspritstationer, mattält, hygienstationer samt säkra personalflödesvägar.

Hade ni kunnat skjuta på revisionen?
– I praktiken hade det varit svårt. Forsmarks kärnkraftverk ingår i energisektorn som är en samhällsviktig verksamhet. Den el vi producerar behövs inte minst för att sjukvården och andra delar av välfärden ska fungera. Vi behöver rusta anläggningen inför kommande driftsäsong och genomföra kravställda åtgärder.

Även Ringhals är mitt uppe i revision av en av reaktorerna. Enligt presschefen Anna Collin har det inte varit aktuellt att skjuta upp den.

Hur ser ni på risken för ökad smittspridning?
– Vår sjukfrånvaro ligger på en stabil och låg nivå vilket vi är tacksamma för. Vi försöker underlätta för alla att hålla extra god hygien, vi skapar förutsättningar och uppmanar ständigt att avstånd till andra ska hållas, säger hon.

Enligt Anna Collin har reserestriktionerna inte lett till svårigheter att hitta den kompetens de behöver under revisionen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.