Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Så påverkar klimakteriet dig på jobbet

Alla kvinnor genomgår det. Ändå är kunskapen om klimakteriet chockerande låg, även inom vården. Och få vill prata öppet om en period som för vissa kan vara riktigt svår.
Petra Rendik Publicerad 5 juni 2019, kl 10:32
Kvinna sitter vid laptop och tar sig för pannan.
I klimakteriet sjunker nivåerna av östrogen och det påverkar vår inbyggda termostat. Det ger värmevallningar och svettningar. För dem med kraftiga symptom som sömnstörningar kan det vara svårt att klara arbetet. Illustration: Anna Skoog

Monika Björn har en fil kand i idrottsvetenskap och jobbar som yogainstruktör och personlig tränare. Kroppar är hennes arbetsredskap.

Ändå förstod hon inte varför hon mådde som hon gjorde. Hennes kropp svarade inte på träning som vanligt. Hon tänkte i sirap och trampade bildligt talat i en lerig uppförsbacke. Monika var trött, håglös. Var det en livssvacka eller något allvarligare?

Muntorrhet, urinvägsinfektioner, vaglar i ögat och mellanblödningar var andra återkommande besvär. Men varken hon eller de läkare hon sökte kopplade dessa till övergångsåldern.

Det var först när värmevallningarna dök upp som polletten trillade ner: Monika hade kommit in i förklimakteriet.

– Det var underligt att ingen av alla läkare jag sökte tänkte tanken trots att jag närmade mig 50, säger Monika.

Fast kanske ändå inte. För när Monika började söka information om klimakteriet insåg hon att trots att hälften av befolkningen kommer att påverkas av klimakteriet någon gång i 50-årsåldern var kunskapen låg, hos kvinnor men även inom vården. När hon letade efter något som kunde hjälpa henne att må bättre hittade hon inte mycket.

Okunskap gör att många kvinnor med klimakteriebesvär får antidepressiv medicin

Hennes erfarenheter mynnade ut i boken Stark genom klimakteriet: fysiskt, psykiskt, mentalt. För Monika insåg, efter att ha intervjuat hundratals kvinnor, att hon inte var ensam om att inte bli tagen på allvar och att mötas av okunskap i vården.

– Risken är i dag stor att kvinnor som söker hjälp för svåra klimakteriebesvär får antidepressiv medicin utskriven i stället för hormoner, som hjälper många inom några dagar.

Att prata om klimakteriet kan därför aldrig bli tjatigt, menar Monika. Visst finns det de som går igenom den fasen i livet utan att känna något, men drygt 80 procent upplever besvär och det under flera år. 30 procent har det så tufft att livet påverkas på alla sätt.

Därför är klimakteriet en arbetsmiljöfråga. Att känna oro över att drabbas av en vallning under ett möte är tufft nog. Men att under flera år få sömnen förstörd för att man vaknar av svettningar kan leda till utmattning och i värsta fall sjukskrivning.

– Det är därför jag fokuserar så mycket på vallningar och svettningar i min bok. Min superkraft har alltid varit att sova bra men när jag vaknade hela tiden för att jag blev varm blev det jättejobbigt.

Kunskap är A och O för den som drabbas, men även för chefer och arbetsgivare. Att vara påläst om hur klimakteriet kan påverka, vara förberedd på att medarbetare kan känna sig skörare en tid och ha en handlingsplan för att stötta är inte att överdriva. Tvärtom, det är kostnadseffektivt då risken för sjukskrivningar kan minska, tror Monika.

Öppenhet är en annan viktig del. Du får vetskap om att du inte är ensam och att du inte håller på att bli galen, dement eller allvarligt sjuk. Bara insikten att det troligtvis är klimakteriet du har gått in i kan göra att du mår bättre.

– Tänk vad skönt att slippa oroa sig över att någon ska märka en vallning som sprider svettmärken stora som cd-skivor i armhålorna. Tänk vad skönt att under mötet våga säga: ”Oj, nu fick jag en vallning, men vi fortsätter.”

Men trots att klimakteriet har varit ett populärt ämne i tidningar, tv-soffor och poddar de senaste åren, trots att kvinnokroppen har fått ett slags revansch, råder ett stigma kring övergångsåldern. Vi pratar om det med väninnorna men inte öppet. Och inte på jobbet. Det märktes inte minst när Kollega efterlyste röster från kvinnor vars arbetliv påverkats av klimakteriet.

”Jättebra att ni tar upp ämnet. Men jag vill helst inte berätta”

– I många yrkesroller jobbar kvinnor fortfarande i uppförsbacke. Du måste vara lite bättre och inte visa dig sårbar, för du är tillräckligt utsatt ändå. När småbarnsåren är över inleds en ny fas i livet för många kvinnor, man kanske vill anta nya utmaningar på jobbet eller söka sig till något annat. Då vill du inte påpeka sådant som utåt kan ses som en svaghet och i värsta fall användas emot dig.

Men allt med övergångsåldern är inte nattsvart, poängterar Monika, tvärtom. Klimakterieåldern kan även vara en gyllene period i livet.

– Du är en dröm för arbetsgivaren! Inget vabbande, ingen oro för småbarn och ett väl utvecklat bullshitfilter som gör dig mindre ängslig och mer modig.


Besvären går över. Och då kan en ny, skönare fas av livet ta vid.

CAROLINE, 48

Jag är trött och känner mig skör

”Jag är i förklimakteriet, har fortfarande mens men den beter sig annorlunda. Min kropp är som i obalans. Jag är tröttare, sover oroligt, har sämre koncentrationsförmåga och känner mig skörare. Och det påverkar mig såklart hemma och på jobbet, orken tryter samtidigt som jag inte vet hur jag ska förklara det här för mina kollegor. ’Hallå, det är bara mina jävla hormoner som löper amok?!’

Klimakteriet är något jag varit inställd på och inte fasat inför, tvärtom. Tänkt att det är skönt att bli äldre och slippa mensvärk. Men allt det här som sker i kroppen innan mensen upphör var jag inte beredd på. Och innan jag fattade vad det handlade om gissade jag på allt från järnbrist till cancer. Sedan började jag undra om jag var på väg att bli utbränd.

Jag gillar mitt jobb och mitt privatliv funkar fint. Barnen är större och min relation med mitt ex är bra. Så jag borde känna mig stark och glad.

Det var när jag lämnade cellprov som jag berättade om mina känslor för barnmorskan. Hon kopplade genast ihop besvären med övergångsåldern. Jag protesterade, jag var 46 och tänkte att det var för tidigt.

Men jag fick en tid hos min gynekolog, som kunde utesluta cancer och allt annat jag oroade mig för. Hon föreslog östrogen i en lägre dos, men jag har valt att avvakta, trots att jag vet att många kvinnor får livet åter av hormonbehandling. Blir det värre, och det är jag inställd på, kommer jag att tänka om.

I stället har jag börjat ta bättre hand om mig. Jag har en ny insikt – kalla det medelålderskris: att jag bara har en kropp och ett liv.

Jag tar en insomningstablett om sömnen strular för mycket och äter nyttigare och mer regelbundet. Jag tränar, men i lugnare former. Det är bara att acceptera att man går in i en ny fas i livet, som man får anpassa mig efter.

Mitt arbete innebär en del stressiga perioder, särskilt som jag har en ledande position. Jag har inte dragit ner på ambitionerna men försöker ändå tänka att lagom också är bra. Och när det är lugnare försöker jag också att ta det lugnare. Låter klyschigt, jag vet, men det här fungerar för mig just nu. I morgon kan det vara annorlunda.

GUNILLA, 59

Man behöver inte prata om allt

”Det är så härligt att vara förbi den där fasen. Eller ska jag säga faserna? Jag menar barnafödande, småbarnsår och sedan klimakteriet.

Jag är ju nästan 60 år och helt ärligt har jag nästan glömt bort hur det var. Kanske för att jag aldrig hade några större besvär. Kanske för att jag faktiskt tycker om att bli äldre. Jag vet att många kvinnor nästan blir personlighetsförändrade, att det sätter sig på psyket. Så var det inte för mig. Fast om du frågar min man kanske han tycker annorlunda.

Det jag minns är vallningarna. Hur jag helt plötsligt kunde bli röd i ansiktet och svetten bröt fram. Det kunde ske mitt under ett möte. Jag minns en vinter som var riktigt kall, hur jag ibland sprang ut från kontoret i bara kortärmat för att stå några minuter utomhus. Då fick man ju blickar.

Vi är många kvinnor på mitt jobb och det är väl alltid någon som är i klimakteriet. Jag upplever inte ämnet som tabu, har man stora besvär så ska man kunna prata med kollegor och chefen om det.

Men jag tycker å andra sidan inte att man behöver prata om allt. Om det inte finns ett behov, menar jag. Jag tror att många kvinnor känner sig obekväma med att berätta om sina besvär för att de är rädda att bli reducerade till hormonstinna, överkänsliga tanter varje gång de visar känslor.”

 

CAMILLA, 49

Svårt dölja röda örsnibbar

”För 1,5 år sedan började mensen komma allt mer sällan och oregelbundet och i allt färre dagar. Det hela var väldigt oproblematiskt och jag trodde nog att övergångsåldern skulle gå mig obemärkt förbi.

Men så upphörde mensen helt för ett år sedan och då dök besvären upp. Plötsligt sov jag jättedåligt – jag som alltid sovit som en stock. Nu vaknar jag flera gånger per natt och kastar av eller drar på mig täcket för att det är antingen för varmt eller för kallt. Det har lett till att jag är betydligt mycket tröttare, både på jobbet och hemma.

Jag klockade en vallning häromdagen. Från det att jag känner att den är på gång tills att svetten bryter fram i pannan, på halsen, bröstkorgen och ryggen tar det runt tio sekunder. Enligt kollegorna på jobbet blir mina örsnibbar illröda, så det är inget som direkt går att dölja. Det gör att jag glatt viftar med ett block framför ansiktet när jag behöver eller klär av mig ett lager.

Jag öppnar fönster och dörrar på vid gavel mitt i vintern för att vädra och duschar minst två gånger om dagen. Jag klär mig i tunna kortärmade blusar på jobbet och har köpt upp mig på ett gäng sjalar att drapera mig med när jag fryser men som är lätta att snabbt kasta av sig när det blir för varmt.

Jag är inte särskilt grinig eller arg men upplever att jag periodvis är mer otålig än tidigare, både på jobbet och privat. Ibland har jag svårt att koncentrera mig och fokusera. Det är helt enkelt väldigt rörigt i kroppen just nu. Men det positiva med det hela är att slippa mensvärk en gång i månaden.

Jag tror att många kvinnor inte vill prata om klimakteriet eftersom det är förknippat med en kvinnas ’bäst före-datum’. I samhället strävar vi efter att vara ständigt unga, fräscha, starka, producerande kvinnor, det tar tid att förändra sitt eget tänk och inse det sköna i att vara lite mer övermogen.”

Klimakteriet SNITTÅLDERN 51 ÅR

Klimakteriet varar oftast några år före och efter den sista mensen. Genomsnittsåldern för när det inträffar är 51 år. Men redan i 40-årsåldern kan man känna av förklimakteriet. Halten av östrogen börjar sjunka och det påverkar inte bara livmodern utan också bland annat hjärnan och skelettet.

Vanliga symptom på klimakteriet är svettningar, värmevallningar, sköra slemhinnor, sömnproblem och humörsvängningar.

Cirka 80 procent känner av klimakteriet på något sätt, 30 procent har svåra besvär.

Hormonbehandling kan hjälpa.

5 TIPS TILL DIG

1. Prata om det. Du kommer att inse att du inte är ensam.

2. Skaffa dig kunskap.

3. Har du mildare besvär kan du göra mycket själv för att må bättre. Träning, vila, kost är ofta bra. Var över huvud taget snäll mot dig själv.

4. Gör en handlingsplan. Prata med chefen om besvären påverkar jobbet.

5. Det finns hjälp att få. Prata med din gynekolog om övergångsåldern.

TIPS TILL DIN CHEF

  • Skaffa dig information om klimakteriet. Kvinnliga medarbetare kommer att hamna där, förr eller senare. Vissa kan komma att må dåligt under en längre period. Men det går över. Och det finns hjälp att få.
  • Se till att det finns en handlingsplan. Kanske kan företagshälsan kopplas in?
Skylt från Arbetsmiljöverket och skylt från Apotek Hjärtat.
Arbetsmiljöverket riktar kritik mot Apotek Hjärtat på Arvika sjukhus efter en anmälan från skyddsombud om stress. Foto: Naina Helén Jåma/TT/Bertil Ericson/TT.

Kollega har berättat om Unionens medlemmars kritik mot stressen i arbetsmiljön på apotek. Men bara ett fåtal anmälningar, så kallade 6:6a, har skickats in till Arbetsmiljöverket av Unionens skyddsombud senaste åren. 

Varför anmäler ni inte arbetsmiljön oftare om den är bristande?

– Vi vill främst försöka att lösa problemen tillsammans med vår arbetsgivare. Men om vi inte kommer någonstans i våra försök att få till förbättringar kontaktas Arbetsmiljöverket, säger Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på Apoteket AB. 

Stephanie Nielsen, Unionens nya klubbordförande på Kronans apotek, tror att facket historiskt arbetat på ett annat sätt inom apoteksbranschen.

Lena Svensson, riksklubbordförande på Unionen, har själv gjort några anmälningar till Arbetsmiljöverket genom åren. Men hon upplever att det sällan lett till särskilt mycket. 

– Jag upplever Arbetsmiljöverkets regler som fyrkantiga, säger hon.  

I höstas anmälde hon, ihop med Sveriges Farmaceuters skyddsombud på Apotek Hjärtat, arbetsmiljön på tre olika apotek i Arvika. 

Medarbetarna upplevde stress, oro, kommunikationsbrister, ändringar i schemat, hög sjukfrånvaro och många medarbetare som sa upp sig enligt anmälan. Anställda kunde inte släppa jobbet när de inte var på plats och hamnade i ett stand-by-läge över att bli uppringda av chefen. 

Fallet ledde till inspektioner, men anmälan lades ner i april på två av apoteken efter beslut av Arbetsmiljöverket. 

Lös problemen - eller riskera vite

På apoteket vid Arvika sjukhus har myndigheten däremot lagt ett förslag om föreläggande om åtgärder. Senast 21 juni ska arbetsgivaren ha redovisat hur man lyckats lösa problemen. Annars riskerar de vite. 

Anders Ringqvist.jpg
Anders Ringqvist. Foto: Privat

Enligt Arbetsmiljöverkets sektionschef Anders Ringqvist måste anställda på apoteket få veta vilka uppgifter de ska utföra, vilka resultat de ska uppnå och hur de ska arbeta.  

– De ska få veta vilka prioriteringar de ska göra när tiden inte räcker till och vem de kan vända sig till för att få stöd och hjälp samt vilka befogenheter de har att bestämma över arbetsuppgifterna, säger han. 

Han beskriver att ärendet handlar om tapp på personal och ledarskap. 

– Den största bristen här är att man inte tänkt till före som arbetsgivare. Man har skyldighet att se och förebygga risker, både hårda och mjuka, som: Vad händer om en chef blir sjukskriven? 

Anders Ringqvist förklarar också varför myndigheten beslutade att lägga ner anmälan mot de två andra apoteken i Arvika: 

– Vi har valt att gå dels till avslag, dels till avvisning. När det blir avslag bedömer vi att det här finns inom vår lag för tillsyn, men vi anser att den brist skyddsombudet tagit upp inte är befogad eller att arbetsgivaren redan har vidtagit åtgärder. 

Arbetsmiljöverkets krav och skyddsombudets ansvar

Anledningen till att myndigheten avvisar anmälan handlar ofta om hur den är skriven. De kan avvisa ett helt ärende eller delar det där arbetsmiljölagen inte kan användas. 

– Till exempel kan vi inte bestämma antalet arbetstagare på en arbetsplats eller vilka dagar apoteken ska hållas stängda, säger Anders Ringqvist. 

Vad säger du till de som upplever Arbetsmiljöverkets regler som fyrkantiga?

– Som skyddsombud har man ett stort ansvar att förstå hur en 6:6a-anmälan framställs. Man behöver utbilda sig i hur den ska formuleras. Det är inte lätt.

Han tipsar om att ta hjälp av fackliga råd och företagshälsovården. Skyddsombud ska använda ett nytt formulär på Arbetsmiljöverkets hemsida som är tänkt att underlätta.

Det kan också vara en poäng att även lyfta in chefens arbetsmiljö i anmälan tipsar han: 

– Chefen ska kunna prioritera och leda arbetet. Det är ett väldigt vanligt problem att chefen inte har tillräcklig kompetens eller förutsättningar för att klara av sitt arbete.

Hur ser du på apoteksbranschens arbetsmiljö i stort?

– En tanke är att ökade vinstkrav leder till att man slimmar en organisation. Apotek har blivit en starkt konkurrensutsatt bransch. Att jobba med arbetsmiljöfrågor kostar både i tid och kompetens. Det är dock ett lagkrav som inte kan prioriteras bort.

Apotek Hjärtats HR-chef Per Bergman vill inte kommentera ärendet på Arvika sjukhus eftersom det är pågående.

Så skriver du anmälan som arbetsmiljöombud

Här anmäler man åtgärder för brister i arbetsmiljön som skyddsombud/arbetsmiljöombud, som det kallas i Unionen. 

Fler tips från Unionen: 
Begäran om arbetsmiljöåtgärder (6:6a)

Arbetsmiljö

Fackliga: Tystnadskultur och rädsla på apoteken

Elisabeth Brising Publicerad 18 april 2024, kl 06:00
Fackliga: Tystnadskultur och rädsla på apoteken
Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Fackliga: Tystnadskultur och rädsla på apoteken
Arbetsmiljö

Tystnadskultur på apoteken - facket oroade

Tystnadskultur och rädsla för repressalier mot den som vänder sig till facket eller media om sina arbetsmiljöproblem. Unionens riksklubbordförande på kedjorna Apotek Hjärtat, Apoteket AB och Kronans apotek ser problem med tystnad och rädsla i branschen.
Elisabeth Brising Publicerad 18 april 2024, kl 06:00
Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Arbetsmiljö

Apotek Hjärtat får kritik efter facklig anmälan

Elisabeth Brising Publicerad 22 april 2024, kl 06:04
Apotek Hjärtat får kritik efter facklig anmälan
Skylt från Arbetsmiljöverket och skylt från Apotek Hjärtat.
Apotek Hjärtat får kritik efter facklig anmälan

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först