Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Nya regler har lett till bättre arbetsmiljö
Arbetsmiljöverkets föreskrift som ska förebygga psykosocial ohälsa på jobbet, OSA, har främst haft effekt för offentliganställda kvinnor, visar forskning. Men i tre fall som rör Unionenmedlemmars arbetsplatser har de nya reglerna lett till att arbetsgivare tvingats ta itu med kränkande särbehandling.
Den 31 mars 2016 trädde Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö, förkortad OSA, i kraft. Meningen är att den ska verka förebyggande, mot psykosocial ohälsa på arbetsplatserna.
Så vad har den httills lett till? För att ta reda på det har universitetslektorn och forskaren Maria Steinberg, gått igenom Arbetsmiljöverkets förelägganden från mars 2016 till april 2017. Till grund för dessa ligger de så kallade 6:6a-anmälningar som skyddsombud har gjort till myndigheten då man har ansett att arbetsgivare har brutit mot reglerna i OSA:n.
– Det man ska veta är att de fall jag har tittat på är de mest kontroversiella. Det är en lång väg innan arbetsmiljöproblem resulterar i ett föreläggande. Då har skyddsombudet först påtalat problemen för arbetsgivaren. Och när denne inte har gjort något åt problemet har sedan Arbetsmiljöverkets gjort en inspektion och lämnat meddelande som inte heller arbetsgivaren har tagit på fullt allvar. Därefter har man också hotat arbetsgivaren i en underrättelse om föreläggande innan man tar beslut om ett föreläggande mot ett vite, säger Maria Steinberg, vid Örebro universitet.
Av de 62 föreläggande hon fann i sin studie gällde en stor majoritet, nära 75 procent, offentliganställda och då framför allt kvinnor som jobbar med vård och omsorg i kommunerna.
De vanligaste arbetsmiljöproblemen som togs upp i dessa förelägganden var stor arbetsbörda, samarbetsproblem och relationer liksom trakasserier och arbetstider.
Av de 25 anmälningar från skyddsombud inom TCO som lett till förelägganden gällde endast tre fall Unionens medlemmar. Här var kränkande särbehandling en gemensam nämnare medan andra problem exempelvis var hot och brist på krisstöd, en otydlighet om vem som leder och fördelar arbetet, otydliga arbetsuppgifter liksom stress.
När Maria Steinberg funderat på varför inte Unionens skyddsombud har gjort fler anmälningar som lett till förelägganden har hon sett många tänkbara förklaringar.
– En skulle kunna vara att förbundets skyddsombud är lite mer försiktiga innan man går till Arbetsmiljöverket, kanske för att man är räddare för att ta konflikter eller för att man är rädd för att förlora sitt arbete.
– Men det kan också vara så att man är bättre på att lösa tvister inom den privata sektorn, så att arbetsmiljöfrågorna inte leder till ett föreläggande. Och generellt kan man nog säga att privata arbetsgivare är mindre benägna om att det här ska komma ut i offentligheten, så att man får ett dåligt rykte. Och då kanske man också rättar sig efter vad skyddsombudet och Arbetsmiljöverket säger innan det leder till ett föreläggande.
Överlag är Maria Steinberg, som länge forskat om arbetsmiljö- och skyddsombudsrätt, glatt överraskad över att så många anmälningar har gjorts till följd av föreskriftens tillkomst. Framför allt för att det också hjälper många kvinnor och då inte minst de offentliganställda.
Men ännu finns brister som behöver åtgärdas, anser hon. Ett exempel är att föreskriften ännu inte innehåller regler och riktlinjer när det gäller de aktivitetsbaserade kontorslandskap där många tjänstemän jobbar.
– De anmälningar jag gått igenom visar också att det fortfarande finns stora kunskapsluckor om den psykosociala arbetsmiljön på många arbetsplatser. Att lägga upp information om det och OSA:n på intranätet räcker inte. I stället bör man se till att hålla de här frågorna levande genom att ordna med regelbundna arbetsmöten om det, säger Maria Steinberg.
3 förelägganden som lett till åtgärd
Tre förelägganden till följd av 6:6a-anmälningar från skyddsombud inom Unionen, som ansåg att arbetsgivarna bröt mot reglerna i OSA. Samtliga resulterade i att arbetsgivarna några månader senare hade uppfyllt Arbetsmiljöverkets krav varpå ärendena avslutades.
Arbetsgivare: Stor dagligvaruhandel.
Föreläggande: Kränkande särbehandling, stress och bristande kunskap hos cheferna.
Arbetsmiljöverket: Ansåg att även om arbetsgivaren hade tagit tag i individuella problem så hade man inget bra förebyggande program för att motverka problemen i stort, vilket snabbt behövde åtgärdas.
Vitesbelopp: 250 000 kronor.
Arbetsgivare: Liten ideell förening.
Föreläggande: Kränkande särbehandling, oklar arbetsfördelning; vem var chef och vilka uppgifter hade den personen? På arbetsplatsen saknades också dokumentation om rehabilitering. Man hade inte heller gjort någon undersökning eller riskbedömning av psykosociala problem enligt OSA.
Arbetsmiljöverket: Ansåg att även om arbetsgivaren upplevde att man börjat uppfylla de krav som Arbetsmiljöverket ställt så var det inte tillräckligt. Ledningen var inte intresserad av att göra den utredning om kränkande särbehandling, i samarbete med företagshälsovården, som myndigheten ansågs behövde göras. Arbetsgivaren ville inte heller göra den handlingsplan, i samarbete med arbetstagare och skyddsombud, som Arbetsmiljöverket menade var nödvändig för att man skulle komma till rätta med problemen.
Vitesbelopp: 50 000 kronor.
Arbetsgivare: Litet företag inom tillverkningsindustrin.
Föreläggande: Kränkande särbehandling, hot och krisstöd liksom oklarhet om vem som skulle leda och fördela arbetet.
Arbetsmiljöverket: Krävde att arbetsgivaren omedelbart ska redovisa vilka åtgärder man tänkte vidta när det gällde hot och kränkande särbehandling på arbetsplatsen liksom att man skulle tydliggöra vem som skulle leda och fördela arbetet och vem som har befogenhet att hålla samtal med medarbetare vid det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket påtalade också det ska finnas rutiner för hur medarbetarna ska agera när det uppstår hot och särbehandling och att dessa rutiner ska vara kända av alla anställda.
Vitesbelopp: 150 000 kronor.
6:6a-anmälan
Enligt arbetsmiljölagens kapitel 6, paragraf 6a, kan skyddsombud som inte fått arbetsgivarens gehör för påtalade missförhållanden, kräva att Arbetsmiljöverket prövar om föreläggande eller ett förbud ska meddelas för att arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att komma tillrätta med ett arbetsmiljöproblem.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Klart: Nu ska koldioxiden fångas in
Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
Beslut om att satsa på att fånga koldioxid
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Ska leda till negativa utsläpp
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Parisavtalet
- Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016.
- Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.
- Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Kritik från andra forskare
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Exergis vd håller inte med om kritiken
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
Bärbara gasvarnare ett måste
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Förgiftning vid 10 procent koldioxid
- 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
- I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
- Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
