Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Många klagomål på ideella föreningar

De bistår människor i nöd, försvarar rättigheter och kämpar för allas rätt till vård – men Unionen får många klagomål på ideella organisationer.
Lina Björk Publicerad
Maria Annas
Kaj Johansson blev utköpt från IOGT-NTO. Enligt honom själv på grund av sitt fackliga engagemang, att han var besvärlig. Maria Annas

Anställda inom civilsamhället brinner för sina jobb. De är dessutom ovanligt lojala mot sina arbetsgivare eftersom de ofta känner att de jobbar för en god sak.

Men vad händer om chefen är ett svin, om arbetsgivaren är okunnig eller om det kommer fram att det inte har betalats in tjänstepension sedan du började? Hur gör du om valet står mellan att gå vidare med ärendet och dra föreningen i konkurs eller att jobba på som om ingenting hänt?

– Engagemanget i ideella föreningar och organisationer är enormt. Man brinner för sin hjärtefråga. Men det är också det som kan göra att andra saker, som arbetsgivaransvar, hamnar mellan stolarna, säger Madeleine Lehnström, som är regional ombudsman på Unionen i Stockholm.

Att starta en förening är inte svårt. Man behöver bara tre personer, skriva stadgar, ansöka om ett organisationsnummer, skatteregistrera sig och kalla till möte.

Om organisationen har anställda är det viktigt att någon i styrelsen har HR-kompetens

Att vara arbetsgivare är dock märkvärdigare än så. Om föreningen väljer att anställa en person blir den automatiskt arbetsgivare, och då får den invalda styrelsen ett arbetsgivaransvar. Och med det en hel del lagar och avtal att hålla koll på.

– De flesta som väljs in i en förenings styrelse vet inte att arbetsgivaransvaret kommer på köpet. De saknar chefserfarenhet, kan inte leda och har ingen kunskap om grunderna i arbetsrätten. Då blir det lätt problem, säger Carl-Axel Robertsson, som är gruppchef över Unionens ombudsmän i sydväst.

Unionen får in många ärenden som gäller ideella föreningar och organisationer. Ofta handlar det om dålig arbetsmiljö, löner som inte betalats ut och om utebliven tjänstepension. Om du har kollektivavtal omfattas du av en garanti som gör att du får ut tjänstepensionen ändå, även om din arbetsgivare inte har betalt in några premier. Utan kollektivavtal finns inte den garantin och du är i första hand hänvisad till att be arbetsgivaren att betala in de pengarna.

– Ofta är misstagen inte illa menade utan handlar om okunskap. Men det kan vara jobbigt att upptäcka att tjänstepensionen inte betalats in på flera år och kräva en stor summa pengar av en förening med knappa resurser, som dessutom står för ens levebröd, säger Bettina Johansson, som är Unionens regionchef i Sydost.

En annan utmaning för civilsamhället är att det kan vara svårt att skilja på sin roll som anställd och organisationens syfte. Det gör att man inte ställer så mycket krav på sin arbetsgivare.

– Och skulle de ställa krav så är det svårt att få sympatier om du jobbar på en organisation som till exempel vill minska fattigdomen i världen eller hjälpa utrotningshotade djur. Men det är inte en avvägning som den anställde ska göra. Oavsett vilken behjärtansvärd sak du arbetar för ska du ha en bra arbetsmiljö, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen.

Från fackligt håll försöker man stötta medlemmarna i små och stora föreningar. Unionen har haft utbildningar där man bjudit in arbetsgivare och arbetstagare med fokus på samverkan och arbetsmiljö. Man har också utbildat styrelser i vad arbetsgivaransvaret innebär.

– Om en organisation har anställda är det viktigt att någon eller några i styrelsen har HR-kompetens. Det är något som valberedningarna bör ta med i sitt urval. Har organisationen kollektivavtal kan man vända sig till sin arbetsgivarorganisation och få råd. Är man chefsmedlem i Unionen kan man få coachning i sin roll som chef, säger Shade Jalali.

Läs mer: Ideella föreningar ofta okunniga arbetsgivare

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Så påverkas din arbetsmiljö av scrollande

Scrollar du loss på fikarasten? Eller gör alla andra det? Det påverkar i sådana fall din arbetsmiljö, visar ny forskning. Fast det flesta anser inte att det är ett problem när de själva gör det.
Sandra Lund Publicerad 27 april 2026, kl 06:02
Två personer står med varsin mobiltelefon under en paus. Bilden illustrerar phubbing på jobbet och hur mobilanvändning kan påverka samtal mellan kollegor.
Phubbing på jobbet kan försämra den upplevda arbetsmiljön, visar ny forskning från Göteborgs universitet. När mobilen tar plats på raster påverkas sådant som tillit, stöd och gemenskap mellan kollegor. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Psykologen Per Martinsson vid Göteborgs universitet har i en avhandling undersökt vad som händer när mobiltelefoner ersätter vårt sociala samspel under jobbraster.

Fenomenet han tittat på kallas phubbing, och innebär att en person prioriterar telefonen före personer som är fysiskt närvarande.

Vad betyder phubbing?

Phubbing –  kommer från engelskans phone snubbing (nonchalera). Innebörden är att någon prioriterar telefonen framför personer som är fysiskt närvarande.

Studien visar att ju fler som phubbar på jobbet, desto lägre skattar man sin arbetsmiljö. Det kan handla om sådant som känslomässigt och praktiskt stöd, tillit, känsla av gemenskap och engagemang i arbetet.

Egen phubbing är "viktig"

Per Martinsson
Per Martinsson

Om man inte själv phubbar förstås.

För om man själv fipplar med mobilen anser man själv att det är viktigt, medan om andra gör det uppfattas som nonchalant. 

Något som överraskade Per Martinsson en aning.

Forskning visar att vi är mer benägna att döma andra. När vi själv gör något har vi också kontroll, vi vet vad vi gör. Ser man alla andra sitta med mobilen, blir det ingen kontroll över vad de gör i stället. Och det blir inte heller ett gött snack.

Finns även bra phubbing

Men det finns situationer och människor det ändå kan vara bra för. 

Man kan behöva återhämtningen. Man kanske inte älskar att ta plats socialt. Man kanske aldrig uppskattat det sociala spelet. 

Dem vi intervjuat för också fram förståelse för att vi är olika. Men på ett generellt plan är vi sociala varelser. Drar man det till sin spets, att vi slutar prata med varandra helt skulle vi inte må bra. Man behöver bra relationer på jobbet, både för att trivas och för att vara produktiv. 

Yngre ser mobilen som del i samtalet

Bland svaren framkom också en skillnad i åldrar. 

Både äldre och yngre människor använder mobilen på jobbraster. 

Men yngre har högre tolerans, ser mobilen mer som en tredje part som är en del av det sociala.

Det kan man ju ifrågasätta eftersom vi inte är så bra på multitasking. Men det handlar mycket om vilka förväntningar man har på en arbetsplats. Äldre upplever också att andra sitter med mobilen i högre utsträckning än yngre.

Dumt att reglera mobilanvändning på jobbet

Per Martinsson trodde också att han skulle hitta skillnader i olika yrkesgrupper. 

Som inom vården, där man inte får använda mobilen större delen av dagen.

Men mönstret visade sig vara detsamma oavsett vilka branscher som undersöktes.

Bör mobilanvändning på jobbet regleras?

När det gäller vuxna är det nog dumt. Inte ens de mest kritiska i våra intervjuer vill se ett mobilförbud. Det skulle ge värre konsekvenser, som att känna sig mästrad av arbetsgivaren, och vilja byta jobb. Mobilen är en sådan integrerad del av oss i dag. Dessutom hittar folk vägar runt förbud. 

Vi kan inte heller veta att det är just mobilen som driver upplevelsen heller. Den kan också vara ett symptom på något annat. Därför vore också ett förbud dumt. 

Vad kan vi göra åt phubbing på jobbet?

Om man ska göra något, diskutera frågorna. Kanske ska man inte använda mobilen vid lunchbordet, men i soffan. Det finns olika förväntningar här, men oftast är de inte uttalade. 

Ser man som att alla sitter insjunkna i sina mobiler kanske man ska fundera på om det är för lite interaktion, och något som inte fungerar. 

Så undersöktes phubbing på jobbet

I avhandling ingår såväl djupintervjuer med anställda inom hälso- och sjukvård samt inom elbranschen, som kvantitativ data över anställda i olika branscher.