Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Under hösten och den tidiga vintern har Unionen – enligt uppgifter till Kollega – lagt ”oproportionerligt mycket tid” på gymkedjan Sats. Det är ärenden och förhandlingar som handlar om rätten att få agera fackligt och de fackliga spelreglerna.
Samtidigt pyr det inifrån Sats. Kollega har pratat med sju Satsmedarbetare – personliga tränare och gruppträningsinstruktörer – som samtliga vill vara anonyma av rädsla för att förlora sina jobb.
De målar, oberoende av varandra, upp en samstämmig bild av hur det är att jobba på Sats: Dåliga avtal, otrygghet och ett företag som inte tolererar kritik.
– Det är en extrem kultur på det här företaget. En sekt skulle jag kalla det. Du får inte säga vad du tycker, du kan förlora jobbet om du pratar och det blir bara värre och värre, säger Erika.
Flera beskriver en ”giftig” företagskultur, där din väg framåt eller uppåt går ut på att rätta in dig i ledet och vara odelat positiv.
– De har ett arbetssätt som trycker uppifrån och ner. Har du något att säga blir du nedtystad direkt, säger Johan.
– Många är rädda att säga vad de tycker. Det kan handla om småsaker, men du säger det du förväntas säga. Väljer du att säga vad du tycker kan du bli uppringd av din chef och tillrättavisad, säger Cecilia.
Inom Sats finns en gemensam kommunikationskanal, Workplace, där medarbetare kan skriva inlägg, utbyta erfarenheter och få information. Så länge det är positivt.
– Det som skrivs där måste först granskas av en administratör, och om inlägget inte är tillräckligt positivt får det inte visas där. Det enda som syns i våra kanaler nu är positiva inlägg. Och om någon skriver till exempel ”jag vill bara säga att jag tycker att Sats är otroligt bra”, då kommer lajks från hela HR-avdelningen och personen blir upplyft och vinner något internt pris, säger Erika.
För sex år sedan skrev Kollega flera artiklar om arbetsförhållandena på Sats. Då beskrevs en bild av ett företag där vinsten går före allt annat, med medarbetare som pressas allt hårdare och går på knäna för att få livet att gå ihop.
Sedan dess har Sats tecknat kollektivavtal med Unionen. Men det har inte löst de väsentliga problem som finns inom företaget, menar flera tränare Kollega varit i kontakt med.
De flesta vi pratar med säger att de i grunden gillar sitt yrke, men att jobbet kommit att kretsa mindre kring träning, desto mer om att sälja.
– Det här är ett företag som inte brinner ideologiskt, varken för träning eller att hjälpa människor. Det handlar bara om vinst, säger Simon.
Att jobba som tränare på Sats är att leva med stor press. Som personlig tränare har du ingen ekonomisk trygghet, utan din inkomst hänger på de kunder du bokar in under en månad. Och trots att du ofta jobbar kvällar och helger har du inte rätt till någon OB-ersättning.
Dessutom får du inte betalt för bokade timmar, endast genomförda, vilket gör att en viktig del av inkomsten går förlorad när kunder avbokar med kort notis.
Internt lyfter Sats gärna fram personliga tränare som det går bra för, som bygger ett personligt varumärke och säljer många timmar. De här tränarna kan ofta tjäna väldigt bra.
Men flera Sats-medarbetare säger till Kollega att de upplever att jobbet är en kamp för att komma upp i en skälig inkomst.
– Du får det sämsta med att vara anställd och det sämsta med att vara egen företagare i samma anställningsform. Du har inga garantier, du måste dra in dina egna kunder, men du har samtidigt skyldigheter mot företaget: Du förväntas vara tillgänglig, vara med på möten och events, men det här får du inte betalt för, säger Magnus.
Nästan alla Kollega pratar med nämner att det är hög personalomsättning på Sats, trots att företaget internt uttrycker det motsatta.
– Det är väldigt hög personalomsättning. Sats uppger att den inte är det, men jag undrar hur de räknar, säger Cecilia.
Hon och flera andra beskriver hur de regelbundet får nya kolleger, samtidigt som gamla kolleger lämnar företaget och yrket för att ekonomin och livet inte går runt. Ett exempel är mammor som förlorar sina kunder under föräldraledigheten, måste börja från noll när de kommer tillbaka och därför känner sig tvingade att sluta.
Det finns också de som bränner ut sig. Om du ska lyckas som PT, det vill säga personlig tränare, krävs att du anammar jobbet som en livsstil, säger några vi pratar med, och är beredd att tillbringa merparten av din vecka på gymmet och alltid vara tillgänglig.
– Jag har sett båda ytterligheter: PT:s som efter fyra-sex månader inte haft en enda kund, men också PT:s som bara efter tre månader varit helt uppbokade. Men då har de varit på gymmet från öppning till stängning och nästan jobbat ihjäl sig. Sedan ser man dem ett par månader senare, sittandes i fikarummet med tomma ögon. De är helt slut, de orkar inte. Men det är det som krävs när du börjar som PT för att du ska kunna få ihop till en dräglig lön, säger Kristian.
För några år sedan bildades en fackklubb på Sats, men klubben blev nedlagd för ungefär ett år sedan. Flera personer vi varit i kontakt med menar att det finns en stark vilja att bilda ny klubb. Samtidigt har det fackliga arbetet inom Sats hittills stött på hinder.
Enligt Kollegas källor har lokala ombud inom Sats inte fått tillgång till information som de har rätt till och inte fått möjlighet att samverka. Eftersom PT:s på Sats bara får betalt för genomförda timmar med kunder, finns det också oenighet kring hur ombud ska bli ersatta för fackligt arbete.
– Sats samarbetar inte med oss. Och det finns två anledningar till det. Den ena är att de inte vill göra förändringar, för då måste de ändra sina beteenden och metoder. Det andra är att de som är platschefer inte är utbildade nog, de vet inte vad som gäller och vilket ansvar de har, säger en anställd.
Unionen har de senaste månaderna legat i förhandlingar med Sats, via arbetsgivarorganisationen Almega, om en rad olika frågor som främst rör de fackliga spelreglerna. Linda Inderdahl, central ombudsman på Unionen, vill inte gå in i detalj i ärendena eftersom det är pågående förhandlingar, men säger att delar av problemen kommer från att kollektivavtalet är relativt färskt och att det saknas vana av facklig verksamhet inom gymbranschen.
– Många av problemen kommer från att det är ganska nytt. Det finns ingen samsyn i hur det här ska gå till. Det finns ingen historik i den här branschen av fackligt arbete.
Kollega har sökt Sats, som avböjer en intervju, men HR-chefen Anna Raftheim svarar via mejl att de tar kritiken från medarbetare på största allvar. Samtidigt skriver hon att medarbetarundersökningar visar att missnöjet inte ”är ett utbrett problem”.
”Vi ser att vi har högt engagemang, nöjda medarbetare som är tillfreds med både kulturen, arbetsmiljön och sina ledare. Vi är väldigt glada och stolta över det.”
Vidare skriver Raftheim att de har löpande förhandlingar och dialog med Unionen ”i enlighet med gällande spelregler och lagstiftning”.
När Kollega frågar personliga tränare inom Sats vad de önskar förändra gällande arbetsmiljö och villkor får vi flera olika svar: Ett företag som lyssnar och bryr sig om sina anställda, som värdesätter att hjälpa människor, inte bara vinst, samt en annan lönemodell, med åtminstone en viss grundlön.
– Det behöver bli rimligt att jobba i den här branschen. Jag vet inte om det är bättre någon annanstans, även om det kanske inte är lika ruttet som på Sats. Jag vill att du ska kunna leva på yrket och ha bra förutsättningar. Jag vill också skapa en bättre arbetsmiljö och få bort den här tystnadskulturen, säger Erika.
Erika, Johan, Magnus, Simon, Cecilia och Kristian heter egentligen något annat.
Bild i text: Berit Roald/NTB/TT
1995. Grundades i Norge
1999. Etablerades i Sverige
~90. Antalet gymanläggningar i Sverige (stor majoritet i Stockholm)
10 000. Anställda i i Norden, varav 2 000 heltidsanställda
2 500. Antalet medarbetare i Sverige
3,5. Omsättning i miljarder i Norden 2020, enligt årsredovisning.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
In August, an internal email was sent to Ericsson employees informing them of new guidelines. Instead of a 50 percent office presence, employees were now required to be in the office 60 percent of the time, or three days a week.
This was not met with enthusiasm, especially since the company had just reduced its office space by two buildings in Kista. According to Per Östberg, the Union's club chairman at Ericsson, the increased office presence requirement has caused some concerns.
– There are enough places for everyone to have a workspace. However, there are not enough private rooms where one can take meetings or phone calls, he says.
– It causes some stress among those who have global contacts and need to find a room as soon as they arrive at work.
One of those who often has trouble finding a room is developer Anna Sjöberg. On the days she goes to the office in Kista, she books her workspace via an app. However, phone rooms or meeting rooms cannot be booked.
– In the app, it looks like the office is full of people, but when you get there, everyone is in the meeting rooms, and the open landscape is empty. I always have to arrive at work early to find a room when I have meetings, it can be stressful, she says.
Anna Sjöberg works with international contacts and sites in other parts of the country. Where she physically sits doesn't really matter.
– When I am at the workplace, my colleagues are often in other meetings, so I don't really see the point of going in more often. Besides, I get more done when I'm at home. However, I can understand if they want to create an "Ericsson spirit" for new employees on site.
According to Ericsson's press department, which responds via email, the employer believes that even though there is an "office first" policy, it is still up to each manager, team, and employee to determine how and where they work best.
– Ericsson's hybrid guideline has always provided the opportunity to come to an agreement through dialogue on how and where one works best and that everyone understands the importance and benefits of meeting, from both an individual and team perspective.
At the same time, more people are expected to come to the office, you have reduced your office space in the past year. How does that add up?
– Ericsson's office strategy is based on creating the right premises that provide the right conditions for the business to perform its work. Ericsson has many square meters of office space and is constantly working to develop our offices. We believe we have plenty of office space for those who want to work in the office.
Will you monitor that employees spend 60 percent of their working time in the office?
– The policy should be seen as a recommendation rather than a strict requirement where we want our employees to understand the importance of meetings between people. Ericsson trusts its employees.
Hybrid work as an effect of the coronavirus pandemic
The view on hybrid work has changed after the coronavirus pandemic. Being able to work flexibly has become a benefit that employers can offer. To get employees to want to return to the office, the employer must be able to offer something more than a seat and a desk, believes Union's club chairman Per Östberg.
– Ericsson tried to save money by removing coffee machines on some floors. That's not how you get people to come back to the office, for example. But they had to backtrack on that, there were protests, he says.
For developer Anna Sjöberg, the community with colleagues is what would make her come to the office more.
– If the employer organized activities that created a sense of community among colleagues, it would feel meaningful to go to the office.
This text has been translated with the help of AI.
Lunchrestaurangen Gourmedia har varit en viktig samlingspunkt för personalen på public service-bolagen i Stockholm. Varje dag har krogen med det ordvitsiga namnet serverat 1 000 - 1 500 lunchportioner till hungriga anställda på SVT, SR och UR. Restaurangen stängdes tidigare i år och nu har ledningen beslutat att ingen ny kommer i dess ställe. Tidigare har även restaurangen i radiohuset försvunnit. Stängningen av de båda matställena har nu lett till att personalen tvingas ägna stor del av sin lunch åt att köa till mikrovågsugnar för medhavd mat och till de automater som placerats ut.
− Våra medlemmar är väldigt upprörda över situationen - detta har blivit ett stort arbetsmiljöproblem. Vi har korta raster och folk är pressade tidsmässigt. Gärdet ligger för avsides för att man ska hinna gå ut och äta på ett annat lunchställe, säger Maria Fornemo, vice ordförande i Unionenklubben på SVT.
Förutom en mindre kaféteria i tv-huset kan man också köpa mat från en vagn i ett trapphus i Radiohuset.
− Köerna ringlar långa i trappan, och man kan inte sitta där utan man får vandra i väg med sin tallrik och äta i andra utrymmen. Utbudet i automaterna är begränsat, särskilt för personer som har olika allergier, berättar Maria Fornemo.
Antalet mikrovågsugnar är underdimensionerat i de olika byggnaderna på Gärdet och bristen på sittplatser har lett till att många äter vid sina skrivbord istället. Unionenklubben är kritiskt:
− Att få gå iväg en stund och äta lagad mat är jätteviktigt för återhämtningen. Restaurangen var en plats där man träffade och socialiserade sig med kollegor från andra avdelningar, precis det ledningen uppmanar oss att göra. Nu har det blivit svårare att möta människor över redaktionsgränserna.
Unionenklubben på SVT har tillsammans med de andra facken inom public service drivit för att få arbetsgivaren att ändra sig i lunchfrågan.
− Vi får ingen respons, det verkar som att arbetsgivaren inte riktigt tar det här på allvar. Vi är en så pass stor arbetsplats att det känns befogat att det finns en restaurang, det är ovärdigt att stå och köa i en trappuppgång, säger Maria Fornemo.
Johannes Ekström, ekonomidirektör på SVT, har svarat på Kollegas frågor via mejl.
Vad är orsaken till att ni valde att stänga lunchrestaurangen Gourmedia? Vad är anledningen till att ni inte ersätter den med en ny personalmatsal?
− För att minska företagets miljöpåverkan och kunna erbjuda ändamålsenliga lokaler flyttas alla medarbetare in i Tv-huset. När Kontorshuset är tomt ska det hyras ut till Polismyndigheten. Det gör att Public Service-bolagen inte längre har tillgång till Gourmedias gamla lokaler.
− När SVT nu har mindre utrymme saknas möjlighet för en lunchrestaurang motsvarande Gourmedia. Istället erbjuder vi andra alternativ och fortsätter att arbeta för att hitta ännu bättre lunchlösningar för våra medarbetare.
Många i personalen är upprörda över att de måste ägna stor del av sin lunch åt att köa till automater eller mikrovågsugnar. Delar du bilden av de långa köerna? Vad tänker ni konkret göra åt situationen?
− Under den värsta lunchrusningen kan det bli en del köbildning, det har jag noterat. Och jag har absolut förståelse för frustrationen detta leder till. Det är inte bra att medarbetarna känner att lunchrasten blir stressig och obekväm.
− SVT arbetar för fullt tillsammans med SRF och övriga public service-bolag med att förbättra lunchmöjligheterna. Planen är att ha ett förslag under hösten. Vi har tagit till oss av återkopplingen från medarbetarna och ökar antalet mikrovågsugnar och lunchplatser i de delar av huset som återstår att renovera, jämfört med den ursprungliga planen.
Gourmedia var en plats där medarbetarna kunde få en stunds återkoppling och mötas över redaktionsgränserna. Delar ni fackens oro för att det nuvarande sättet som personalen intar sina luncher riskerar att leda till mindre av socialisering mellan avdelningarna?
− Ambitionen är att hitta lösningar som kommer vara naturliga mötesplatser både över avdelnings- och bolagsgränser. Vi uppmuntrar också våra medarbetare på SVT att ibland välja en annat matplats för att äta med kollegor från andra avdelningar.