Sats ser allvarligt på kritiken som riktas mot företaget. Samtidigt skriver Anna Raftheim, Sats HR-chef, att företaget har engagerade och nöjda medarbetare.
Sats svarar, via mejl, att de ser allvarligt på kritiken från medarbetare. Izabelle Nordfjell/TT
Kollega kontaktade Sats veckan innan pressläggning för att få företagets bild på den kritik som flera medarbetare lyfter, samt en kommentar till det flertal förhandlingar som Sats har med Unionen.
Sats svarade att de inte kunde ställa upp på intervju med så kort framförhållning, utav gav i stället ett svar via mejl, skrivet av HR-chefen Anna Raftheim.
"Det har kommit till vår kännedom att denna uppfattning finns via några av våra skyddsombud, och vi tar denna kritik på största allvar. Det vill jag vara noga med att poängtera.
Vi gör regelbundet anonyma pulsbaserade medarbetarundersökningar där det inte framkommer att detta är ett utbrett problem. Vi ser att vi har högt engagemang, nöjda medarbetare som är tillfreds med både kulturen, arbetsmiljön och sina ledare. Vi är väldigt glada och stolta över det.
Trots detta har vi nu externa resurser tillhands som finns för att vid behov utreda, stödja organisationen gällande liknade frågor."
Lönemodellerna "önskvärda"
"Det är mycket viktigt att våra ledare och medarbetare följer all gällande lagstiftning kring exempelvis arbetstid och vila. Vi olika lönemodeller för olika befattningar och våra uppfattningar är att de är önskvärda men har dialoger om detta när det uppkommer, med medarbetare, fackliga företrädare hos oss och direkt med Unionen.
SATS har löpande förhandlingar med Unionen i enlighet med gällande spelregler och lagstiftning, skulle något uppstå har vi dialog om detta.
SATS har i många avseenden drivit på professionaliseringen av träningsbranschen. Vi har med våra 2 500 medarbetare i Sverige en betydande roll att agera ansvarsfullt som arbetsgivare. För många medarbetare är vi dessutom den första arbetsgivaren vilket, i våra ögon, ställer ännu högre krav på oss att vara professionella."
Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien
Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)
Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia?
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund
– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare.
Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar.
– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.
Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?
– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån.
Låga löner och dyra kläder drev prostitution
– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga.
Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?
– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också.
När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt?
– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa.
Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?
– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926.
Starka protester fick arbetssalar att dö ut
– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet.
Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret?
– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället.
Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?
– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.
Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?
– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.
Svenskar på kontor Drygt tvåmiljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.
