Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kritiken inifrån Sats: ”Det är en sekt”

Tystnadskultur, tuffa villkor och fackliga ombud som upplever sig motarbetade. Missnöjet är stort inifrån gymkedjan Sats, där flera anställda vittnar om en toppstyrd kultur.
– Det är ruttet där, säger en anställd.
Oscar Broström Publicerad
Jessica Gow/TT och Colourbox.
Flera Kollega pratar med beskriver Sats som "en sekt", där kritik inte tolereras. Bilden är ett montage. Jessica Gow/TT och Colourbox.

Under hösten och den tidiga vintern har Unionen – enligt uppgifter till Kollega – lagt ”oproportionerligt mycket tid” på gymkedjan Sats. Det är ärenden och förhandlingar som handlar om rätten att få agera fackligt och de fackliga spelreglerna.

Samtidigt pyr det inifrån Sats. Kollega har pratat med sju Satsmedarbetare – personliga tränare och gruppträningsinstruktörer – som samtliga vill vara anonyma av rädsla för att förlora sina jobb.

De målar, oberoende av varandra, upp en samstämmig bild av hur det är att jobba på Sats: Dåliga avtal, otrygghet och ett företag som inte tolererar kritik.

– Det är en extrem kultur på det här företaget. En sekt skulle jag kalla det. Du får inte säga vad du tycker, du kan förlora jobbet om du pratar och det blir bara värre och värre, säger Erika.

Flera beskriver en ”giftig” företagskultur, där din väg framåt eller uppåt går ut på att rätta in dig i ledet och vara odelat positiv.

– De har ett arbetssätt som trycker uppifrån och ner. Har du något att säga blir du nedtystad direkt, säger Johan.

– Många är rädda att säga vad de tycker. Det kan handla om småsaker, men du säger det du förväntas säga. Väljer du att säga vad du tycker kan du bli uppringd av din chef och tillrättavisad, säger Cecilia.

”Lajks från hela HR-avdelningen”

Inom Sats finns en gemensam kommunikationskanal, Workplace, där medarbetare kan skriva inlägg, utbyta erfarenheter och få information. Så länge det är positivt.

– Det som skrivs där måste först granskas av en administratör, och om inlägget inte är tillräckligt positivt får det inte visas där. Det enda som syns i våra kanaler nu är positiva inlägg. Och om någon skriver till exempel ”jag vill bara säga att jag tycker att Sats är otroligt bra”, då kommer lajks från hela HR-avdelningen och personen blir upplyft och vinner något internt pris, säger Erika.

För sex år sedan skrev Kollega flera artiklar om arbetsförhållandena på Sats. Då beskrevs en bild av ett företag där vinsten går före allt annat, med medarbetare som pressas allt hårdare och går på knäna för att få livet att gå ihop.

Sedan dess har Sats tecknat kollektivavtal med Unionen. Men det har inte löst de väsentliga problem som finns inom företaget, menar flera tränare Kollega varit i kontakt med.

De flesta vi pratar med säger att de i grunden gillar sitt yrke, men att jobbet kommit att kretsa mindre kring träning, desto mer om att sälja.

– Det här är ett företag som inte brinner ideologiskt, varken för träning eller att hjälpa människor. Det handlar bara om vinst, säger Simon.

Ständig press att leverera

Att jobba som tränare på Sats är att leva med stor press. Som personlig tränare har du ingen ekonomisk trygghet, utan din inkomst hänger på de kunder du bokar in under en månad. Och trots att du ofta jobbar kvällar och helger har du inte rätt till någon OB-ersättning.

Dessutom får du inte betalt för bokade timmar, endast genomförda, vilket gör att en viktig del av inkomsten går förlorad när kunder avbokar med kort notis.

Internt lyfter Sats gärna fram personliga tränare som det går bra för, som bygger ett personligt varumärke och säljer många timmar. De här tränarna kan ofta tjäna väldigt bra.

Men flera Sats-medarbetare säger till Kollega att de upplever att jobbet är en kamp för att komma upp i en skälig inkomst.

– Du får det sämsta med att vara anställd och det sämsta med att vara egen företagare i samma anställningsform. Du har inga garantier, du måste dra in dina egna kunder, men du har samtidigt skyldigheter mot företaget: Du förväntas vara tillgänglig, vara med på möten och events, men det här får du inte betalt för, säger Magnus.

”De är helt slut, de orkar inte”

Nästan alla Kollega pratar med nämner att det är hög personalomsättning på Sats, trots att företaget internt uttrycker det motsatta.

– Det är väldigt hög personalomsättning. Sats uppger att den inte är det, men jag undrar hur de räknar, säger Cecilia.

Hon och flera andra beskriver hur de regelbundet får nya kolleger, samtidigt som gamla kolleger lämnar företaget och yrket för att ekonomin och livet inte går runt. Ett exempel är mammor som förlorar sina kunder under föräldraledigheten, måste börja från noll när de kommer tillbaka och därför känner sig tvingade att sluta.

Det finns också de som bränner ut sig. Om du ska lyckas som PT, det vill säga personlig tränare, krävs att du anammar jobbet som en livsstil, säger några vi pratar med, och är beredd att tillbringa merparten av din vecka på gymmet och alltid vara tillgänglig.

– Jag har sett båda ytterligheter: PT:s som efter fyra-sex månader inte haft en enda kund, men också PT:s som bara efter tre månader varit helt uppbokade. Men då har de varit på gymmet från öppning till stängning och nästan jobbat ihjäl sig. Sedan ser man dem ett par månader senare, sittandes i fikarummet med tomma ögon. De är helt slut, de orkar inte. Men det är det som krävs när du börjar som PT för att du ska kunna få ihop till en dräglig lön, säger Kristian.

"Sats samarbetar inte med oss"

För några år sedan bildades en fackklubb på Sats, men klubben blev nedlagd för ungefär ett år sedan. Flera personer vi varit i kontakt med menar att det finns en stark vilja att bilda ny klubb. Samtidigt har det fackliga arbetet inom Sats hittills stött på hinder.

Enligt Kollegas källor har lokala ombud inom Sats inte fått tillgång till information som de har rätt till och inte fått möjlighet att samverka. Eftersom PT:s på Sats bara får betalt för genomförda timmar med kunder, finns det också oenighet kring hur ombud ska bli ersatta för fackligt arbete.

– Sats samarbetar inte med oss. Och det finns två anledningar till det. Den ena är att de inte vill göra förändringar, för då måste de ändra sina beteenden och metoder. Det andra är att de som är platschefer inte är utbildade nog, de vet inte vad som gäller och vilket ansvar de har, säger en anställd.

Unionen har de senaste månaderna legat i förhandlingar med Sats, via arbetsgivarorganisationen Almega, om en rad olika frågor som främst rör de fackliga spelreglerna. Linda Inderdahl, central ombudsman på Unionen, vill inte gå in i detalj i ärendena eftersom det är pågående förhandlingar, men säger att delar av problemen kommer från att kollektivavtalet är relativt färskt och att det saknas vana av facklig verksamhet inom gymbranschen.

– Många av problemen kommer från att det är ganska nytt. Det finns ingen samsyn i hur det här ska gå till. Det finns ingen historik i den här branschen av fackligt arbete.

Sats: Vi har nöjda medarbetare

Kollega har sökt Sats, som avböjer en intervju, men HR-chefen Anna Raftheim svarar via mejl att de tar kritiken från medarbetare på största allvar. Samtidigt skriver hon att medarbetarundersökningar visar att missnöjet inte ”är ett utbrett problem”.

Vi ser att vi har högt engagemang, nöjda medarbetare som är tillfreds med både kulturen, arbetsmiljön och sina ledare. Vi är väldigt glada och stolta över det.”

Vidare skriver Raftheim att de har löpande förhandlingar och dialog med Unionen ”i enlighet med gällande spelregler och lagstiftning”.

När Kollega frågar personliga tränare inom Sats vad de önskar förändra gällande arbetsmiljö och villkor får vi flera olika svar: Ett företag som lyssnar och bryr sig om sina anställda, som värdesätter att hjälpa människor, inte bara vinst, samt en annan lönemodell, med åtminstone en viss grundlön.

– Det behöver bli rimligt att jobba i den här branschen. Jag vet inte om det är bättre någon annanstans, även om det kanske inte är lika ruttet som på Sats. Jag vill att du ska kunna leva på yrket och ha bra förutsättningar. Jag vill också skapa en bättre arbetsmiljö och få bort den här tystnadskulturen, säger Erika.

Erika, Johan, Magnus, Simon, Cecilia och Kristian heter egentligen något annat.

Bild i text: Berit Roald/NTB/TT

Sats

1995. Grundades i Norge

1999. Etablerades i Sverige

~90. Antalet gymanläggningar i Sverige (stor majoritet i Stockholm)

10 000. Anställda i i Norden, varav 2 000 heltidsanställda

2 500. Antalet medarbetare i Sverige

3,5. Omsättning i miljarder i Norden 2020, enligt årsredovisning.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.