Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Konflikter på jobbet leder till depression

Ständiga förändringar i organisationen och konflikter på jobbet leder till depression och utmattningssyndrom bland personalen. Det framgår av en ny rapport.
Lina Björk Publicerad

Under flera decennier har det svenska arbetslivet varit under omvandling, något som ställer krav på anpassning i företagen och de anställda som jobbar där. Arbetsgivarna hanterar oförutsägbarhet och svängningar på marknaden med en flexibel organisation och en verksamhet som snabbt kan ställa om. Men att vara flexibel innebär att förlora en del av kontrollen. På vilket sätt påverkar arbetsmiljön vår hälsa? Hur ser stressen ut bland människor som inte kan kontrollera sin vardagstillvaro eller oroar sig för ständiga förändringar? Det har Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, tittat närmare på i en ny rapport.

- Vi har undersökt en rad faktorer i arbetsmiljön och tittat på sambanden mellan arbete och depressionssymptom och utmattningssyndrom, säger Töres Theorell, professor emeritus vid Stressforskningsinstitutet.

Studien visar att på en arbetsplasts där man upplever mycket press i form av ständiga förändringar och där belöningen upplevs som liten i förhållande till det jobb man gör, ökar risken för depression och utmattningssyndrom bland personalen. Det gäller även för dem som upplever att deras anställning känns osäker och oroar sig för att arbetsplatsen ska läggas ned.

Man ska även ta varningar om konflikter på arbetet och tendenser till mobbning på allvar.
- Vi ser ett väldigt stort samband mellan konflikter och mobbning på arbetsplatsen och förekomst av depressionssyndrom.  Även bristande medmänskligt stöd av arbetsledning och kollegor får de effekterna.

Personer som har en arbetsmiljö där de kan påverka och kontrollera sitt jobb riskerar i mindre utsträckning att drabbas av depression och utmattning. Likaså om man upplever att jobbet är rättvist och tryggt.

Man har inte hittat någon könsskillnad. Män och kvinnor med likartade arbetsvillkor utvecklar i lika hög grad depressionssymtom och symptom på utmattningssyndrom.

 

 

Fakta

Rapporten bygger på studier av arbetsplatser, huvudsakligen i Europa och Nordamerika. I de flesta av studierna har forskarna undersökt arbetsförhållanden och symtom på depression, respektive symtom på utmattningssyndrom, för män och kvinnor i flera olika yrken under minst ett års tid.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält