Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hjälporganisationer trotsar coronaviruset

De som jobbar inom landets många hjälporganisationer är vana att hantera kriser och stötta människor i nöd. Men coronavirusets framfart har ställt dem inför helt nya utmaningar.
Lina Björk Publicerad
Johan Bävman, Fredrik Stehn
Coronapandemin har gjort att Röda Korset fått styra om mycket av sitt arbete för att kunna göra nytta där de bäst behövs, enligt verksamhetsutvecklare Anders Sjöstrand. Föreningen Hela Människan har pausat all gruppverksamhet, men delar fortfarande ut matlådor. Johan Bävman, Fredrik Stehn

För fem år sedan bevittnade världen hur hundratusentals människor reste i överlastade gummibåtar på Medelhavet för att sedan, ofta till fots, fortsätta genom Europa. Det var scener som inte hade bevittnats sedan andra världskriget.

På Malmö Centralstation stod Anders Sjöstrand, verksamhetsutvecklare på Röda Korset, och såg hur tåg efter tåg rullade in med rädda och trötta människor. Sammanlagt sökte drygt 160 000 människor asyl i Sverige och många anställda och volontärer jobbade hårt med knapphändiga resurser.

– Vi var alltid två stycken på plats, från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Människor från hela världen kände igen vår logga – det ingav nog en slags trygghet. Eftersom sådant arbete aldrig riktigt tar slut handlar mycket för oss om att schemalägga och planera så att vi kan få återhämtning, säger Anders Sjöstrand.

Civilsamhället – ideella föreningar och hjälporganisationer – har en betydelsefull roll i att samla människor i orostider. Men covid-19 skiljer sig från andra händelser. Med ett virus som riskerar att spridas när personer träffas är det många verksamheter som har stängt ner, vilket påverkar både de anställda och den grupp föreningen är till för.

Enligt en undersökning från intresseorganisationen Forum uppger 96 procent av de tillfrågade föreningarna att deras aktiviteter påverkats av coronaviruset. Och sex av tio uppger att deras ekonomi har blivit sämre och att de är oroliga för hur de bidrag de har fått för sin verksamhet påverkas när de inte kan fullfölja aktiviteterna.

– Vi är i en omställningstid. Civilsamhället har mycket att bidra med och intresset för att engagera sig är stort, säger Patrik Schröder, ordförande för Forum.

– Samtidigt råder en försiktighet att inte sprida smitta vidare. Många av våra föreningar har dessutom volontärer som är över 70 år och då är det svårt att hålla igång. Vi måste också ta vårt ansvar kring människors hälsa.

Bland de anställda inom civilsamhället finns en oro både kring hur verksamheten ska hållas levande och kring farhågor att jobb kommer att försvinna, vilket skulle få stora konsekvenser. I en rapport från branschorganisationen Giva, räknar man i år med 475 miljoner kronor i minskade intäkter från allmänheten, näringslivet, organisationer och stiftelser. Det är en minskning med fem procent jämfört med föregående år. Man förutspår också att nedgången kan bli ännu större kommande år på grund av lågkonjunktur, börsfall och minskade utdelningar.

– För dem som jobbar med bössinsamlingar på stan är oron som störst, eftersom inga människor är ute. I sämre tider ligger det heller inte långt borta att ge mindre och då minskar resurserna för verksamheterna. Det får direkta konsekvenser för exempelvis Stadsmissionen som ger människor mat och tak över huvudet. Föreningar som är offentligt finansierade har det lättare då de kommer att kunna betala ut löner under året, säger Patrik Schröder.

En delvis offentligt finansierad verksamhet är Röda Korset. Till vardags ser de till att människor hamnar rätt på sjukhus och är samtalsstöd för oroliga patienter. Organisationen kan nu i coronatider komma att få utökade uppgifter, till exempel att avlasta sjukvården med hjälp i informationskampanjer och samordning.

– Det påminner om det jobb som vi gjorde under mässlingsinsatserna på Sahlgrenska 2018. Då avlastade volontärer sjukhuset genom att hänvisa patienter åt ett eller annat håll beroende på om de var vaccinerade eller inte, vilket gjorde att sjukhuspersonal inte behövde syssla med det. Men skulle sjukvården inte kunna garantera säkerheten vid smittspridning får vi ta ett kliv tillbaka och hitta andra sätt att hjälpa till, säger Anders Sjöstrand.

I gemenskap är en samverkan mellan Föreningen Ny gemenskap, Hela Människan i Stockholms län, Frälsningsarmén och ett antal församlingar, som arbetar tillsammans med socialt arbete för människor i utsatta livssituationer genom att erbjuda frukost, lunch och gemenskap.

I coronatider har gruppverksamheterna pausats, men då man är många arrangörer kunde man snabbt ställa om och dela ut frukost- och lunchpaket utomhus i stället.

Elisabeth Svedin är 68 år och har jobbat som volontär i 50 år på Ny gemenskap. Hon är inte rädd för att bli smittad, men vidtar de försiktighetsåtgärder som rekommenderas.

– På ett sätt har vår verksamhet alltid varit behovsstyrd och vi har fått ställa om beroende på vad som hänt runt om i världen. Men vi stänger inte igen utan tänker: hur löser vi det? I maj ska vi till exempel ha en konstgrupp – då får vi sitta ute i parken och hålla coronaavstånd, säger Elisabeth Svedin.


Anställda på Hela Människan gör i ordning pch packar matlådor. Bild: Fredrik Stehn

En annan kreativ lösning är att kören ”Gatans Röster” nu även har sina övningar digitalt.

– För många handlar körgemenskapen om att man kan hålla sig nykter, så det har varit viktigt att hålla igång, säger Anette Kyhlström, diakon på Hela Människan i Stockholms län och ledare för kören.

I Forums rapport svarar organisationerna att de ser ett tydligt bortfall av volontärer jämfört med tidigare. 73 procent uppger att färre volontärer deltar i deras verksamheter sedan coronavirusets utbrott. Samtidigt svarar en av fyra att behovet av volontärer är större nu än tidigare.

En frivilligorganisation som aldrig har haft svårt att hitta människor som vill hjälpa till är Blå Stjärnan, som är en förstärkningsresurs som tar hand om lantbrukets djur vid kriser och katastrofer. Nu kan det till exempel bli aktuellt om bönderna på en gård insjuknar och djuren står utan omvårdnad.

– Vi får mycket frågor från människor som undrar vad de ska göra med sina djur om de blir sjuka, säger Eva Ladberg, utbildningskonsulent på Blå Stjärnan.

– Överlag är våra medlemmar väldigt engagerade och dessutom kunniga inom smittskydd – samtidigt tar vi inga risker. Oavsett om det handlar om att vaccinera för mjältbrand eller hjälpa till med mjölkning i influensatider går hälsan först.

Majoriteten av Sveriges organisationer och föreningar är i behov av stödåtgärder för att kunna fortsätta med sin verksamhet. Det behövs dels ekonomiskt stöd, dels hjälp med omställningen till digitala arbetsformer. Möten mellan människor måste kunna fortsätta att ske, om än i andra former.

– Det man måste komma ihåg är att det finns enorma krafter i civilsamhället. Människor kan och vill hjälpa varandra. Vi ser att man är otroligt innovativa nu och hittar lösningar. Det råder ett tufft läge och det kommer att ta ett tag att ställa om, men vi kommer att nå dit, säger Patrik Schröder från Forum.

Läs mer:

Enkät med anställda på hjälporganisationer om oro över att bli smittade och vilka åtgärder de vidtagit för att undvika smittan.

Unionens utredare Shadé Jalali berättar om den nya situationen och vad man bör tänka på.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.

Arbetsmiljö

Han har Sveriges glassigaste jobb

Som marknads- och innovationschef på Sia Glass är Dan Bengtsson med och tar fram alla nya sorter. Och får mumsa fritt på arbetstid.
Joachim Stokstad Publicerad 22 juni 2026, kl 06:01
I slutet av 1950-talet startades Sia som ett sysselsättningsprojekt i Slöinge. Här har det producerats glass sedan 1961 - bland annat klassikern Glassbåten. Men marknadschefen Dan Bengtsson testar varje år nya sorter. Foto: Anders Andersson

Vad gör du som marknads- och innovationschef i glassbranschen? 

– Jag är med och tar fram nya produkter, från ax till limpa – trendspanar och är med när nya smaker tas fram. Varje måndag har vi provsmakning. Det är ett fantastiskt roligt jobb. Och jag älskar glass!

Din största utmaning?

– Runt två tredjedelar av glassen säljs under vår och sommar. Vi vill öka försäljningen under övriga året. Bland annat har vi tagit fram en julkollektion. 

Det bästa med ditt jobb?

– Att få jobba med en produkt som nästan enbart väcker positiva associationer. Enda gången vi möter motsatsen är när någon glass utgår ur sortimentet.

DAN BENGTSSON

GÖR: Marknads- och innovationschef på Sia Glass AB sedan 2019.

ÅLDER: 41 år. 

UTBILDNING: Marknadsföring, företagsekonomi och en master i international marketing.

KARRIÄR: Marknadsförare på bland annat Microsoft och inom medtech.

Vågade floppen ost-glass

Så ni har aldrig misslyckats totalt med någon sort?

– Vi gjorde en glass med smak av getost, chèvre, tänkt som kall förrätt på krogar, den slog inte stort. Men man måste våga testa.

Hur viktigt är det att skapa nyheter?

– Försäljningen drivs av säsongens nya sorter. Nu tar vi fram vad som ska lanseras nästa år. 

Vem hittar på nya smaker?

– Produktchefer, produktutvecklare och så har vi interna workshoppar och trendspaningsgrupper.

Nästan alla mindre glasstillverkare är uppköpta av livsmedelsjättar – kommer Sia kunna stå emot?

– Vi ingår i familjeföretaget Bertegruppen med anor från 1569, jag tror på minst 450 år till.

Hur skiljer man ut sig med så många konkurrenter?

– Vi marknadsför hårt att vi tillverkar i Sverige, med svenska produkter – vi har till och med egna mjölkkor. Ett år lanserade vi en jordgubbsglass där gubbarna både plockats och blivit till sylt fem minuter från fabriken. Den storyn kan vi berätta – både i reklam och när våra säljare är ute. Sedan gjorde vi om samma grej, men med blåbär.

Glassbåten går aldrig ur

Hur ser trenderna inom glass ut?

– Svenskproducerat – sedan pandemin och insikten om landets självförsörjning, men också med tanke på djurhållning och klimat. Vardagslyx – när inflationen gör att man väljer bort en ny tv unnar man sig lite extra i det lilla. Och nostalgi – i oroliga tider vill man tillbaka till det bekanta och trygga. Vår glassbåt har till exempel ökat med 2 miljoner om året och slog rekord 2023 med 21 miljoner glassar.

Vilken glass kommer aldrig utgå ur sortimentet?

– Glassbåten, förstås.

Är det fri glass på jobbet?

– Ja, på arbetstid är det faktiskt det – en bra förmån. Men vi har friskvårdsbidrag också.

Sia Glass och fabriken i Halland

  • I fabriken i Slöinge produceras 25 miljoner liter per år. Med en nytillbyggd fabriksanläggning kan kapaciteten nästan fördubblas.
  • När ett lokalt slakteri i Slöinge lade ner i slutet av 1950-talet startades Sia som ett sysselsättningsprojekt. Här har producerats glass sedan 1961. I dag är man 165 anställda.
  • I Sverige sätter vi i oss mycket glass – tolv liter person och år. Konsumtionen ökade rejält under pandemin, men har efteråt backat något.
  • Sia:s marknadsandel är cirka 16 procent, en andraplats man delar med Triumfglass. Unilever-ägda GB Glace har ungefär hälften av marknaden.
  • Konsumenterna är trogna sina gamla favoritglassar, men ändå tar företaget varje säsong fram 15–20 nya sorter.
Arbetsmiljö

7 saker du behöver veta om hörselnedsättning

Hör du sämre? Här är sju anledningar till varför du bör ta dina hörselproblem på allvar.
Johanna Rovira Publicerad 16 juni 2026, kl 06:01
Kvinna med hörapparat
Hörselproblem syns inte – men märks i vardagen och på jobbet. Enligt HRF har 1,8 miljoner i Sverige nedsatt hörsel och nästan hälften är under 65 år. Hjälpmedel och bättre ljudmiljö kan minska belastningen.
Foto: Colourbox

Klagar dina vänner på att du pratar för högt? Eller har du svårt att höra vad kollegorna säger i lunchrummet? Du är inte ensam. 1,8 miljoner personer i Sverige har nedsatt hörsel, visar en ny undersökning från Hörselskadades Riksförbund, HRF. Nästan hälften är under 65 år. Hela 700 000 i Sverige har hörapparat, men uppskattningsvis en miljon människor skulle ha nytta av det. Här är sju skäl att ta din hörsel på allvar. 

 

Lyssna på omgivningen. 

Du märker inte själv när du slutar höra syrsor och vissa frekvenser – det är oftast dina närmaste som gör. Lyssna på dem:

– Mina kollegor tvingade mig mer eller mindre att ta kontakt med hörselvården, säger Jonas Sahlberg, som jobbat inom IT-branschen i hela sitt yrkesliv och är förbundsordförande i HRF. 

 

Vänta inte för länge. 

Ju längre du tvekar, desto svårare blir det att använda hörapparater. Hjärnan vänjer sig snabbt av med ljud, så ljud man inte hört på länge kan bli chockartade att uppleva när man väl hör dem igen. 

– Det tar i snitt tio år innan man tar tag i sin hörselskada. Det är inte bra på något sätt. Många drabbas av hörselstress och går in i väggen. Vi vet att det ofta är hörseln som är problemet vid sjukskrivning för utmattningsdepression, säger Jonas Sahlberg. 

 

Fördröj demensrisken. 

Forskningen är entydig: obehandlad hörselnedsättning är en av de största riskfaktorerna för demens. När hjärnan fokuserar på att tolka ljud och fylla i vad som sägs har den mindre resurser över till att lagra och bearbeta information. När du hör bättre avlastas hjärnan. 

 

Tala ur skägget. 

Berätta om dina problem för arbetskamraterna som eventuellt mumlar i skägget. Förklara varför du inte vill äta på den högljudda lunchrestaurangen eller att du hör bättre om kollegorna pratar en i taget, vända mot dig. Är du öppen med din hörselskada blir allt enklare för alla. 

 

Sök arbetshjälpmedel

Det finns andra hjälpmedel än hörapparater, till exempel bärbara mikrofonsystem som leder ljud från telefon eller konferensrum direkt in till implantat eller hörapparater utan störningar. Är du relativt nyanställd kan du få dessa betalda av Arbetsförmedlingen. Har du jobbat längre än ett år är det Försäkringskassan som ska stå för fiolerna.

– Ljudplattor i taken, isolering mellan skrivare och eget rum kan dessutom underlätta hörmiljön. Alla jobbar ju bättre i en miljö där man inte har en massa störande buller, säger Jonas Sahlberg. 

 

Skaffa strategier på jobbet. 

Undvik hybridmöten eftersom det är svårt att få till bra ljud på dessa.  Fysiska eller rena digitala möten är bättre ur ljudsynpunkt. Använd autotextning på digitala möten i till exempel Teams. Även under möten med Powerpoint-presentationer går det att aktivera undertexter. 

 

Strunta i stigmat. 

Det finns fortfarande ett visst stigma kring hörapparat, även om HRF upplever att det blivit mer accepterat att ha ”happar” på sistone, kanske för att vi blivit vana att se folk med in ear-hörlurar. 

– Stigmat beror på att dålig hörsel ofta förknippas med ålderdom, men det är ju faktiskt inte sant.  Hörapparater är positivt för både den som skaffar dem och omgivningen. Både privat och i arbetet, säger Jonas Sahlberg. 

 

Var en lyhörd kollega

Hur berättar man för kollegan att hen hör illa? 

– Man får vara lite försiktig. Det kan vara svårt att konfrontera en kollega som man misstänker hör dåligt, säger Jonas Sahlberg, förbundsordförande i HRF.  

– Du kan börja med att fråga kollegan: ”Har du kollat din hörsel?” och tipsa om hörselkollen på hörseltestaren.se.  Sedan beror inte alla missförstånd på sämre hörsel. Det finns de som talar otydligt också”, säger Jonas Sahlberg.