– Jag tror knappt att Kumlaborna vet att den trycks här, men vi som jobbar med den är väldigt stolta, säger Benny Mörck, som är säljare på Schur Pack.
Han beskriver det lite som att vara kunglig hovleverantör. Något exklusivt som bara trycks en gång per år, men som alla har en åsikt om.
Men vi backar lite, närmare 40 år då Rinaldo & Johansson, som numer heter Schur Pack Sweden, först fick frågan om att trycka julkalendern. Då hade intresset sakta men säkert börjat vakna för kalendrarna efter att Teskedsgumman hade gjort succé några år tidigare och bänkat två miljoner barn och vuxna framför TV:n.
Hans Gullberg och Benny Mörck i Schur Packs Wall of fame.
– Vi fick en förfrågan från SVT och Sveriges Radio om att producera julkalendern och antog genast förslaget. Efter det har vi haft konkurrens både i Sverige och utomlands, men nu har vi både erfarenhet och vet hur mycket jobb som ligger bakom att det är svårt för någon annan att göra det, säger Hans Gullberg, som är innesäljare och varit med sedan starten.
Schur Pack är ett familjeägt danskt bolag med huvudsätet i Horsens. Koncerns VD Hans Schur är femte generationen som driver bolaget. När andra VD:ar vill ha sitt kontor med utsikt mot gården har Hans valt ett med utsikt mot maskinerna i fabriken. När golvet vibrerar i rätt takt vet han att stansarna går bra. Och vibrerar gör det inne i tryckeriet, där tusentals ark med vackra illustrationer svischar förbi.
Årets julkalendrar.
– Det har gått några kalendrar här genom åren, och det har varit många luckor att kontrollera, säger Claes Bergman, som jobbar som stansare på Schur Pack sedan tolv år tillbaka.
Men det är mycket jobb som ska göras innan arken ligger i maskinerna. Redan i januari träffar Benny Mörck, tillsammans med SVT och SR de tilltänkta konstnärerna för den kommande julkalendern. Då går man igenom utseende, om kalendern ska ha någon speciell funktion, vilka färger man har tänkt sig och gör en grundmall för luckorna.
– När andra går i kortbyxor så startar produktionen för oss. Allt ska vara klart innan midsommar för att vi ska kunna göra provtryck i augusti, säger Benny Mörck.
I början klistrades kalendern ihop av interner på Kumlaanstalten, men samarbetet är avslutat och all produktion sker numera inne på fabriken.
Vissa datum är heliga på Schur Pack. Julkalendern skall vara ute i butikerna och färdig till försäljning vid allhelgonahelgen. Till midsommar ska jordgubbskartongerna vara färdiga.
– För oss som jobbar här blir årstiderna alltid lite missvisande. På sommaren planerar vi för julkalendern och i december är det jordgubbssäsong i Kumla.
När provtrycket är gjort ska det slutgiltiga resultatet godkännas och då trycks kalendrarna i en stor upplaga, som sedan stansas, limmas och packas för att slutligen hamna i butikerna och hemma hos förväntansfulla barn. Några favoriter minns de anställda särskilt väl: Teskedsgumman, Trolltider, Pelle Svanslös och Sunes jul. Samtliga sitter i en vacker ram inne i kartongfabriken, som en konstnärlig walk of fame.
– Här kan man också se utvecklingen av kalendern genom tiderna. Från att ha varit två separata för Radio och TV till att få runda kanter och modernare utförande, säger Hans Gullberg.
Claes Bergman, stansare.
Men sanningen är den att julkalendern inte har förändrats så dramatiskt över åren och orsaken är enkel: vi vill känna igen vår kalender.
– Det är lite som när de stora bryggerierna gör reklam inför julen för att vi ska köpa deras dryck till julbordet. Men vi vill ha julmust för att vi alltid har det, säger Benny Mörck.
Några kalendrar har också fått rejält med kritik under åren. Trolltider från 1979 genererade 4 000 arga brev, protestlistor och anmälningar då barnen tyckte att häxan var för läskig och präster upprördes av att asaguden Oden dolde sig bakom lucka nummer 24. När Sunes jul sändes drygt tio år senare fick Sveriges ambassadör be om ursäkt till hela grannlandet för att det spelades en pjäs om en idiot i ett avsnitt, där karaktären hade en mössa som det stod Norway på.
Sedan 1973 har kalendrarna varit olika för radio och tv. Stående eller liggande kalendrar har växlat men storleken har alltid varit densamma, 41x30 cm.
– Det är alltid roligt att följa reaktionerna på julkalendern. För det är en sådan sak som många hävdar att de inte tittar på, men ändå har väldigt starka åsikter om.
Kalenderns framtid i en numera väldigt digitaliserad värld tror han ändå ser ljus ut. Upplagorna sjönk under en period. Men sedan några år tillbaka har de stabiliserat sig till en jämnare nivå igen.
– Det är egentligen fantastiskt att en papperskalender finns i den värld av teknik som vi lever i. Så jag tror att julkalendern är en tradition som vi kommer att leva med många år framöver, säger Benny Mörck.
Foto: Per Knutsson
