Det som ska räknas är kostnader för förändrade regler som fack och arbetsgivare blir överens om. Däremot inte ökade kostnader inom ramen för redan existerande avtal eller kostnader till följd av regerings- och riksdagsbeslut.
- Kostnaderna för sjukfrånvaron är inget som vi ska betala med våra löner. Vi vill komma åt orsakerna genom förebyggande åtgärder, företagshälsovård och rehabilitering. Det är investeringar som ger pengar tillbaka, säger Sifs ordförande Mari-Ann Krantz.
Slutsatsen är att ökade kostnader för tjänstemännens avtalspension, ITP, inte ska påverka utrymmet för lönerna. Inte heller förändring av mängden övertid, skiftgång eller arbete på obekväma tider.
I stället blir Riksbankens inflationsmål utgångspunkten för parterna. Förändringar av växelkursen för den svenska kronan och förändringar av ränteläget bör inte tas med i kalkylerna.
Facken inom industrin ska i mitten av december överlämna 2004 års avtalskrav. Mari-Ann Krantz framhåller resultatet av Industriavtalet hittills.
- Löneutvecklingen har varit stabil, den har klarat både upp- och nedgång, den är i takt med den i Europa. Resultatet har varit bra både för de anställda och företagen. De industrianställdas reallöneökning har varit drygt 2 procent per år.
Högt upp på listan kommer den här gången de osakliga löneskillnaderna.
- Vi måste göra något rejält åt löneskillnaderna inte minst inom Sif. Bekymren är två. Det finns fler kvinnor på de lägst avlönade jobben. Mellan kvinnor och män på likvärdiga jobb finns en oförklarlig löneskillnad på 2 175 kronor per månad.
- Jag är glad att det äntligen finns ett ordentligt tryck i den här frågan inom Sif, säger Mari-Ann Krantz.
CHRISTINA SWAHN