Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Apotekspersonal tvingas jobba på lunchen

Ökade öppettider och vinstjakt hos apoteken har gjort att personalen på landets apotek går på knäna. Många anställda har inte ens tid att ta lunchrast. Inga apotekskedjor sticker ut men personalbristen är störst på landsbygden.
Johanna Rovira Publicerad
Henrik Montgomery/TT
Apoteken har slimmats till bristningsgränsen, enligt Unionens seniorkonsult Carina Jansson. Henrik Montgomery/TT

Apoteksomregleringens baksida är personalbrist och stress, som Kollega skrivit om tidigare.  Farmaciförbundet tog årligen tempen på arbetsmiljön på apoteken, men sedan förbundet slogs ihop med Unionen har man inte gjort någon arbetsmiljöbarometer.

Carina Jansson, ex-ordförande i Farmaciförbundet och numera seniorkonsult på Unionen, menar att det märks på antalet telefonsamtal och på stämningen ute på apoteken att läget förvärrats ytterligare sedan man gjorde sin senaste undersökning hösten 2013.

- Organisationerna har slimmats till bristningsgränsen och så fort någon blir sjuk rasar allt ihop som ett korthus. Det är stressigt och pressande och de anställda får åka runt till andra apotek för att täcka upp. Vissa jag talat med vet inte ens vilket apotek som är deras huvudarbetsplats och det är inte bra arbetsmiljö, säger Carina Jansson.

Enligt henne går det inte att säga om någon apotekskedja är bättre eller sämre kålsupare än någon annan, det som avgör arbetsmiljön är vem som är chef för det enskilda apoteket.

Ute på landsbygden är det dock svårare att hitta utbildad personal och eftersom apoteken måste ha minst en farmaceut på plats under hela öppettiden slåss kedjorna om receptarier och apotekare, men även apoteksteknikerna har det körigt. Personalbristen leder till långa arbetspass och ofta har anställda ingen möjlighet att ta rast för lunch, vilket är ett brott mot kollektivavtalet.

- Det finns undantag i kollektivavtalet, så kallade måltidsuppehåll kan användas men detta gäller främst under helgerna. Apoteken använder sig av undantaget även på vardagar utan förhandling med de anställda, säger Carina Jansson.

- Medlemmarna vill inte bråka, de är rädda om sina arbeten. Är man inte flexibel och ställer upp på chefen, visar det sig vid lönerevisionen.

Enligt Dagens Nyheter har Unionen kallat medlemmarna från apoteken till ett krismöte, men den uppgiften stämmer inte enligt Carina Jansson:

- Mötet var bokat sedan tidigare – det är ett fackligt möte region Stockholm arrangerat för klubbarna från gamla Farmaciförbundet. Men arbetsmiljön kommer säkert att vara något som diskuteras.

- Det är synd att vi inte kan presentera någon arbetsmiljöbarometer i höst, den har alltid varit väldigt uppskattad, men jag jobbar på det och hoppas och tror att vi ska kunna komma med en barometer i framtiden, säger Carina Jansson.

Fakta

Farmaceut = legitimerad apotekare eller legitimerad receptarie.

Apotekare: Utbildningen är femårig, medellönen ligger på cirka 35 000 kronor.

Receptarie: Treårig universitetsutbildning och lönen ligger i snitt på cirka 30 000 kronor i månaden.

Apotekstekniker: 1,5-årig utbildning på yrkeshögskola. Apotekstekniker tjänar i snitt runt 26 000 kronor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.