Bristen på arbetskraft inom det privata näringslivet har stigit kraftigt de senaste åren. I Arbetsförmedlingens undersökning hösten 2018 uppgav närmare fyra av tio privata arbetsgivare att de haft svårt att rekrytera – den högsta nivån sedan 2007.
Detta hämmar företagens tillväxt. Ändå utnyttjar de inte den kompetens som finns hos utrikesfödda, personer med funktionsnedsättningar och andra som står långt ifrån arbetsmarknaden.
– Det finns förmodligen en osäkerhet och en rädsla för att det ska leda till problem, säger Eva Carlsson, som jobbar med socialt företagande på Tillväxtverket.
Enligt organisationen Företagarnas integrationsexpert Anna Libietis är en förklaring små och medelstora företags begränsade resurser.
– I ett litet företag blir varje enskild medarbetare en nyckelspelare. De har inte råd att rekrytera fel, därför finns en försiktighet, säger hon.
Men så kallade arbetsintegrerande sociala företag, ASF, har specialiserat sig på att få in utsatta människor på arbetsmarknaden. Gemensamt för företagen är bland annat att medarbetarna är delaktiga i verksamheten och är med och bestämmer sina arbetstider och arbetsuppgifter.
– För medarbetarna kan ett ASF vara ett bra ställe att i lagom takt få fotfäste på arbetsmarknaden. De känner sig ofta osäkra på vad de klarar av. I de här företagen kan de i en lugn och trygg miljö komma tillbaka till arbetslivet, säger Margareta Mörtsell, handläggare på Arbetsförmedlingen.
ASF anställer personal med rätt kompetens för sin verksamhet men erbjuder även praktik, arbetsträning och rehabilitering.
– Företagens signum är att medarbetarna arbetar 100 procent av sin förmåga, som kan vara hur liten eller hur stor som helst, säger Bosse Blideman, ordförande för de arbetsintegrerande sociala företagens intresseorganisation Skoopi.
ASF har dubbla affärsidéer. Dels tjänar de pengar på den verksamhet de bedriver, exempelvis IT-support, dels får de ersättning för arbetsprövnings- och rehabiliteringstjänster från Arbetsförmedlingen och kommunerna.
Eva Carlsson ser flera fördelar med företagsformen.
– Det är bra både för individen och för samhället när arbetslösa får en egen försörjning. Den som inte har ett jobb platsar inte riktigt i vårt samhälle. Många mår jättedåligt av att vara arbetslösa – har dålig ekonomi och går miste om den gemenskap som finns på en arbetsplats, säger hon.
Exempel på verksamhetsområden för ASF är IT, kaféer, fastighetsskötsel, montering, administration och utveckling av webbsidor.
Arbetsintegrerande sociala företag har funnits i Sverige sedan slutet av 1980-talet. De första bildades som sociala arbetskooperativ av personal och före detta patienter inom psykiatrin och omsorgen, för att personer med små möjligheter att komma in på arbetsmarknaden skulle få jobb.
Läs mer: De anställer experter som ratas
– I början var intäkterna inte det viktiga, utan att de som arbetade i företagen mådde bra och fick leva ett normalt liv utanför institutionerna. Nu är den ekonomiska omsättningen större och flera olika yrkeskategorier arbetar i företagen, säger Ulla-Carin Hedin, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
I dag startas företagen ofta av människor som tidigare har jobbat i offentlig sektor.
– De vill förändra samhället, har kommit i kontakt med arbetslösa människor och vill bygga upp något för dem. Ofta vill de inte vara så bundna av formella regler som man är i den offentliga sektorn – och använda sin kreativitet för att göra gott, säger Ulla-Carin Hedin.
Det finns inga exakta uppgifter på hur många ASF som finns och hur många som arbetar i dem. Men företag som passar in på regeringens definition av ett AFS kan anmäla sig till webbplatsen sofisam.se, som administreras av Tillväxtverket. Statistik visar att 6 000 personer fick lön från något av de 350 arbetsintegrerande företag som var registrerade på webbplatsen 2017.
Fram till för fyra år sedan ökade antalet registrerade företag kontinuerlig, men sedan 2015 har antalet legat på omkring 350. Under perioden 2012–2017 lades cirka 100 företag ner, samtidigt som lika många tillkom.
Man arbetar 100 procent av sin förmåga, som kan vara hur liten eller hur stor som helst
En anledning till att en tredjedel av företagen gick omkull under perioden antas vara svängningarna i arbetsmarknadspolitiken. När regeringen 2016 ersatte Fas 3 med kommunala extratjänster slog det hårt mot ASF, som fick färre deltagare. Extratjänsterna var främst avsedda för offentliga aktörer, som kommuner – och alltså inte ASF.
Läs mer: "Arbetsgivarna dissar utländsk erfarenhet"
– Så länge Fas 3 fanns startades flera företag. Då fick företagen många deltagare från Arbetsförmedlingen och ett bidrag på 225 kronor per person och dag. Om Arbetsförmedlingen hade haft arbetsmarknadsinsatser som fungerat för ASF hade fler överlevt, säger Eva Carlsson.
Med få deltagare blir det svårt för företagen att få ekonomin att gå ihop – färre sköter affärsverksamheten, samtidigt som ersättningen från Arbetsförmedlingen krymper.
Det är inte bara bristen på medarbetare som försvårar de arbetsintegrerande sociala företagens vardag. De har också ofta svårt att få banklån, särskilt från större affärsbanker.
– Bankerna misstror den här typen av företag. De tror inte på affärsidéerna, räknar med att företagen inte kommer att sälja tillräckligt och gå i konkurs, säger Ulla-Carin Hedin.
Under 2016–2018 fick Tillväxtverket 60 miljoner kronor från regeringen för att utveckla de arbetsintegrerande sociala företagen. Pengarna har bland annat använts till att etablera samarbeten mellan ASF och näringslivet i tolv regioner.
Eva Carlsson välkomnar satsningen men tycker att politiken är motsägelsefull.
– Regeringen vill satsa på ASF samtidigt som de gör förändringar i arbetsmarknadspolitiken, som gör det svårare för dessa företag att överleva. De ger med ena handen och tar med den andra, säger hon.
I samband med regeringens satsning på ASF infördes extratjänster, som försvårade för företagen.
Varför fick inte även ASF anställa personer med extratjänster?
– Extratjänsterna styrs bland annat av EU:s statsstödsregler. Regeringen vidgade satsningen så mycket som det var möjligt inom ramen för EU:s regelverk, svarade dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i en skriftlig kommentar.
Sedan den 1 januari 2019 anvisar inte Arbetsförmedlingen längre personer till extratjänster. Anledningen är att anslagen till arbetslösa under 2019 minskat med totalt 4,5 miljarder kronor.
Bosse Blideman anser att det politiska stödet för ASF är svagt i Sverige.
– Det finns till exempel inga startbidrag. Det är tragiskt att regeringen inte ser ASF som en resurs, säger han.
Men enligt Ylva Johansson är regeringen positiv till företagen och deras möjligheter att hjälpa människor till arbete.
– Jag ser att de skulle kunna ha en större och viktigare roll inom arbetsmarknadspolitiken.
Och för perioden 2018–2020 har Tillväxtverket och Vinnova fått ett nytt regeringsuppdrag och 60 miljoner kronor var, men den här gången för att utveckla alla slags sociala företag.
– Det betyder att vi bara får en liten del av satsningen den här gången, säger Bosse Blideman.
Enligt flera rapporter innebär de arbetsintegrerande sociala företagen stora samhällsvinster.
– Det finns uträkningar som visar att medarbetarna kostar mycket mindre när de får lön och kan klara sig själva jämfört med vad de kostade tidigare i olika slags bidrag, säger Ulla-Carin Hedin.
Bosse Blideman instämmer.
– Det är inte svårt att begripa att det är lönsamt om en människa som till exempel lever på försörjningsstöd eller a-kassa i stället kommer in i värmen, blir anställd och därmed en god skattebetalare.
Genom att samarbeta med ett ASF kan dessutom kommersiella företag hitta personal till sin verksamhet.
Läs mer: "Det handlar om att våga"
– Personer som till exempel har arbetstränat i ett ASF kan slussas in i det kommersiella företaget efter en tid. Om de är nöjda där är det lättare att sedan anställa personen, säger Eva Carlsson.
För att fler ASF ska kunna bildas efterlyser Ulla-Carin Hedin bättre finansieringsmöjligheter, i form av till exempel lån vid företagsstarten och i konjunktursvackor. Hon skulle också välkomna en lagstiftning som reglerar företagens verksamhet.
– I länder där det finns lagstiftning har de sociala företagen fått mer stöd, som skattelättnader och fonder som stöder ekonomin, säger Ulla-Carin Hedin.
Eva Carlsson betonar också att företagen behöver få en stabilitet i ekonomin för de arbetsintegrerande tjänsterna, det vill säga ersättningen från Arbetsförmedlingen och kommunerna för att ta emot arbetslösa personer för praktik.
– Precis som andra företag behöver de ha långsiktiga affärer och intäkter för att kunna planera sin verksamhet. Många av deltagarna har inte jobbat på länge, mår psykiskt dåligt eller har andra svårigheter. Därför måste de här företagen få en vettig ersättning för handledning.
SOCIALA FÖRETAG
- Sociala företag jobbar med en samhällsutmaning i någon slags företagsform. Vinsten återinvesteras i företaget. Affärsidéerna kan variera och handla om allt från att göra vardagen bättre för äldre till att komma till rätta med matsvinn.
- Arbetsintegrerande sociala företag har som huvudsyfte att integrera utsatta människor på arbetsmarknaden. De skapar arbetstillfällen och erbjuder bland annat arbetsträning och rehabilitering. Medarbetarna är delaktiga i verksamheten genom till exempel ägande. De kan ofta ta del i beslut om företaget och sin egen utveckling. Företagen återinvesterar vinsten i den egna eller liknande verksamheter. Företagen är fristående från offentlig verksamhet. Ägarna är därför inte kommuner eller andra offentligt ägda organisationer.
Tillväxtverket och Skoopi
