Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Sociala företag som ser utanförskapets resurser

Många branscher skriker efter personal. Samtidigt finns den kompetens som efterfrågas ofta hos personer som har svårt att få jobb. Men vissa sociala företag ser potentialen hos dem som ratas av andra.
Kamilla Kvarntorp Publicerad 4 oktober 2019, kl 11:39
Arbetsintegrerande företag tjänar dels pengar på den verksamhet de bedriver, dels får de ersättning från Arbetsförmedlingen och kommunerna för att erbjuda personer som står långt från arbetsmarknaden praktik, arbetsträning och rehabilitering. Illustration: Mia Olofsson

Bristen på arbetskraft inom det privata näringslivet har stigit kraftigt de senaste åren. I Arbetsförmedlingens undersökning hösten 2018 uppgav närmare fyra av tio privata arbetsgivare att de haft svårt att rekrytera – den högsta nivån sedan 2007.

Detta hämmar företagens tillväxt. Ändå utnyttjar de inte den kompetens som finns hos utrikesfödda, personer med funktionsnedsättningar och andra som står långt ifrån arbetsmarknaden.

– Det finns förmodligen en osäkerhet och en rädsla för att det ska leda till problem, säger Eva Carlsson, som jobbar med socialt företagande på Tillväxtverket.

Enligt organisationen Företagarnas integrationsexpert Anna Libietis är en förklaring små och medelstora företags begränsade resurser.

– I ett litet företag blir varje enskild medarbetare en nyckelspelare. De har inte råd att rekrytera fel, därför finns en försiktighet, säger hon.

Men så kallade arbetsintegrerande sociala företag, ASF, har specialiserat sig på att få in utsatta människor på arbetsmarknaden. Gemensamt för företagen är bland annat att medarbetarna är delaktiga i verksamheten och är med och bestämmer sina arbetstider och arbetsuppgifter.

– För medarbetarna kan ett ASF vara ett bra ställe att i lagom takt få fotfäste på arbetsmarknaden. De känner sig ofta osäkra på vad de klarar av. I de här företagen kan de i en lugn och trygg miljö komma tillbaka till arbetslivet, säger Margareta Mörtsell, handläggare på Arbetsförmedlingen.

ASF anställer personal med rätt kompetens för sin verksamhet men erbjuder även praktik, arbetsträning och rehabilitering.

– Företagens signum är att medarbetarna arbetar 100 procent av sin förmåga, som kan vara hur liten eller hur stor som helst, säger Bosse Blideman, ordförande för de arbetsintegrerande sociala företagens intresseorganisation Skoopi.

ASF har dubbla affärsidéer. Dels tjänar de pengar på den verksamhet de bedriver, exempelvis IT-support, dels får de ersättning för arbetsprövnings- och rehabiliteringstjänster från Arbetsförmedlingen och kommunerna.

Eva Carlsson ser flera fördelar med företagsformen.

– Det är bra både för individen och för samhället när arbetslösa får en egen försörjning. Den som inte har ett jobb platsar inte riktigt i vårt samhälle. Många mår jättedåligt av att vara arbetslösa – har dålig ekonomi och går miste om den gemenskap som finns på en arbetsplats, säger hon.

Exempel på verksamhetsområden för ASF är IT, kaféer, fastighetsskötsel, montering, administration och utveckling av webbsidor.

Arbetsintegrerande sociala företag har funnits i Sverige sedan slutet av 1980-talet. De första bildades som sociala arbetskooperativ av personal och före detta patienter inom psykiatrin och omsorgen, för att personer med små möjligheter att komma in på arbetsmarknaden skulle få jobb.

Läs mer: De anställer experter som ratas

– I början var intäkterna inte det viktiga, utan att de som arbetade i företagen mådde bra och fick leva ett normalt liv utanför institutionerna. Nu är den ekonomiska omsättningen större och flera olika yrkeskategorier arbetar i företagen, säger Ulla-Carin Hedin, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

I dag startas företagen ofta av människor som tidigare har jobbat i offentlig sektor.

– De vill förändra samhället, har kommit i kontakt med arbetslösa människor och vill bygga upp något för dem. Ofta vill de inte vara så bundna av formella regler som man är i den offentliga sektorn – och använda sin kreativitet för att göra gott, säger Ulla-Carin Hedin.

Det finns inga exakta uppgifter på hur många ASF som finns och hur många som arbetar i dem. Men företag som passar in på regeringens definition av ett AFS kan anmäla sig till webbplatsen sofisam.se, som administreras av Tillväxtverket. Statistik visar att 6 000 personer fick lön från något av de 350 arbetsintegrerande företag som var registrerade på webbplatsen 2017.

Fram till för fyra år sedan ökade antalet registrerade företag kontinuerlig, men sedan 2015 har antalet legat på omkring 350. Under perioden 2012–2017 lades cirka 100 företag ner, samtidigt som lika många tillkom.

Man arbetar 100 procent av sin förmåga, som kan vara hur liten eller hur stor som helst

En anledning till att en tredjedel av företagen gick omkull under perioden antas vara svängningarna i arbetsmarknadspolitiken. När regeringen 2016 ersatte Fas 3 med kommunala extratjänster slog det hårt mot ASF, som fick färre deltagare. Extratjänsterna var främst avsedda för offentliga aktörer, som kommuner – och alltså inte ASF.

Läs mer: "Arbetsgivarna dissar utländsk erfarenhet"

– Så länge Fas 3 fanns startades flera företag. Då fick företagen många deltagare från Arbetsförmedlingen och ett bidrag på 225 kronor per person och dag. Om Arbetsförmedlingen hade haft arbetsmarknadsinsatser som fungerat för ASF hade fler överlevt, säger Eva Carlsson.

Med få deltagare blir det svårt för företagen att få ekonomin att gå ihop – färre sköter affärsverksamheten, samtidigt som ersättningen från Arbetsförmedlingen krymper.

Det är inte bara bristen på medarbetare som försvårar de arbetsintegrerande sociala företagens vardag. De har också ofta svårt att få banklån, särskilt från större affärsbanker.

– Bankerna misstror den här typen av företag. De tror inte på affärsidéerna, räknar med att företagen inte kommer att sälja tillräckligt och gå i konkurs, säger Ulla-Carin Hedin.

Under 2016–2018 fick Tillväxtverket 60 miljoner kronor från regeringen för att utveckla de arbetsintegrerande sociala företagen. Pengarna har bland annat använts till att etablera samarbeten mellan ASF och näringslivet i tolv regioner.

Eva Carlsson välkomnar satsningen men tycker att politiken är motsägelsefull.

– Regeringen vill satsa på ASF samtidigt som de gör förändringar i arbetsmarknadspolitiken, som gör det svårare för dessa företag att överleva. De ger med ena handen och tar med den andra, säger hon.

I samband med regeringens satsning på ASF infördes extratjänster, som försvårade för företagen.

Varför fick inte även ASF anställa personer med extratjänster?

– Extratjänsterna styrs bland annat av EU:s statsstödsregler. Regeringen vidgade satsningen så mycket som det var möjligt inom ramen för EU:s regelverk, svarade dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i en skriftlig kommentar.

Sedan den 1 januari 2019 anvisar inte Arbetsförmedlingen längre personer till extratjänster. Anledningen är att anslagen till arbetslösa under 2019 minskat med totalt 4,5 miljarder kronor.

Bosse Blideman anser att det politiska stödet för ASF är svagt i Sverige.

– Det finns till exempel inga startbidrag. Det är tragiskt att regeringen inte ser ASF som en resurs, säger han.

Men enligt Ylva Johansson är regeringen positiv till företagen och deras möjligheter att hjälpa människor till arbete.

– Jag ser att de skulle kunna ha en större och viktigare roll inom arbetsmarknadspolitiken.

Och för perioden 2018–2020 har Tillväxtverket och Vinnova fått ett nytt regeringsuppdrag och 60 miljoner kronor var, men den här gången för att utveckla alla slags sociala företag.

– Det betyder att vi bara får en liten del av satsningen den här gången, säger Bosse Blideman.

Enligt flera rapporter innebär de arbetsintegrerande sociala företagen stora samhällsvinster.

– Det finns uträkningar som visar att medarbetarna kostar mycket mindre när de får lön och kan klara sig själva jämfört med vad de kostade tidigare i olika slags bidrag, säger Ulla-Carin Hedin.

Bosse Blideman instämmer.

– Det är inte svårt att begripa att det är lönsamt om en människa som till exempel lever på försörjningsstöd eller a-kassa i stället kommer in i värmen, blir anställd och därmed en god skattebetalare.

Genom att samarbeta med ett ASF kan dessutom kommersiella företag hitta personal till sin verksamhet.

Läs mer: "Det handlar om att våga"

– Personer som till exempel har arbetstränat i ett ASF kan slussas in i det kommersiella företaget efter en tid. Om de är nöjda där är det lättare att sedan anställa personen, säger Eva Carlsson.

För att fler ASF ska kunna bildas efterlyser Ulla-Carin Hedin bättre finansieringsmöjligheter, i form av till exempel lån vid företagsstarten och i konjunktursvackor. Hon skulle också välkomna en lagstiftning som reglerar företagens verksamhet.

– I länder där det finns lagstiftning har de sociala företagen fått mer stöd, som skattelättnader och fonder som stöder ekonomin, säger Ulla-Carin Hedin.

Eva Carlsson betonar också att företagen behöver få en stabilitet i ekonomin för de arbetsintegrerande tjänsterna, det vill säga ersättningen från Arbetsförmedlingen och kommunerna för att ta emot arbetslösa personer för praktik.

– Precis som andra företag behöver de ha långsiktiga affärer och intäkter för att kunna planera sin verksamhet. Många av deltagarna har inte jobbat på länge, mår psykiskt dåligt eller har andra svårigheter. Därför måste de här företagen få en vettig ersättning för handledning.

SOCIALA FÖRETAG

  • Sociala företag jobbar med en samhällsutmaning i någon slags företagsform. Vinsten återinvesteras i företaget. Affärsidéerna kan variera och handla om allt från att göra vardagen bättre för äldre till att komma till rätta med matsvinn.
  • Arbetsintegrerande sociala företag har som huvudsyfte att integrera utsatta människor på arbetsmarknaden. De skapar arbetstillfällen och erbjuder bland annat arbetsträning och rehabilitering. Medarbetarna är delaktiga i verksamheten genom till exempel ägande. De kan ofta ta del i beslut om företaget och sin egen utveckling. Företagen återinvesterar vinsten i den egna eller liknande verksamheter. Företagen är fristående från offentlig verksamhet. Ägarna är därför inte kommuner eller andra offentligt ägda organisationer.

Tillväxtverket och Skoopi

Arbetsmarknad

Transport vill ta över kabinanställda

Transportarbetarförbundet är i öppen strid med Unionen. LO-förbundet har börjat organisera kabinanställda − en bransch som tillhör Unionen − med uttalat syfte att ta över hela avtalsområdet.
Ola Rennstam Publicerad 8 mars 2024, kl 14:18
Till vänster kabinpersinal, till höger Transportarbetarförbundets huvudkontor.
Transportarbetarförbundet och Unionen är i öppen konflikt. Transport organiserar nu kabinpersonal, som normalt tillhör Unionen, i ett försök att utvidga sitt inflytande över avtalsområdet. Foto: AP/Claudio Bresciani/TT.

Det har seglat upp en konflikt mellan Unionen och Transportarbetarförbundet. Bråket gäller vilket fackförbund som anställda inom flyget ska tillhöra. Enligt Transports förbundsordförande, Tommy Wreeth, är många kabinanställda missnöjda med Unionens sätt att företräda dem och vill nu gå över till LO-förbundet.

Tommy Wreeth.
Tommy Wreeth. Foto: Martin Hörner Kloo.

I en krönika i tidningen Transportarbetaren går Tommy Wreeth till attack mot Unionen och konstaterar att hans förbund nu officiellt börjat organisera kabinpersonal inom flyget. Syftet är att ”ta över hela avtalsområdet från Unionen på sikt”. Han passar också på att dela ut en råsop mot Unionen:
”Deras nuvarande förbund Unionen verkar mest intresserade av deras avgift och mindre intresserade av fackligt medlemsnära arbete", skriver Tommy Wreeth i krönikan.

Unionen har en annan bild av stämningen bland medlemmarna inom flyget. Samtidigt är ledningen medveten om att det finns en frustration kring hur villkoren i branschen har försämrats under de senaste åren, särskilt efter pandemin.

− Generellt är medlemmarna inom flyget nöjda med Unionen men vi vet också att det finns missnöje. Vi har nu en tät dialog med alla klubbar för att reda ut eventuella missförstånd och se hur vi kan hjälpa dem istället för de lämnar till ett annat förbund, säger Martin Johansson, andre vice ordförande i Unionen.

Vilken är er kommentar till Transports agerande i den här frågan?

Martin Johansson.
Martin Johansson. Foto: Peter Jönsson.

Det är bara ett halvår sedan vi fick till ett avtal mellan Unionen och LO för att hantera den här typen av frågor, och nu väljer de att bryta mot det avtalet genom att försöka organisera en grupp som vi sedan länge organiserar och tecknar avtal för. Det är tråkigt och bekymmersamt, säger Martin Johansson.

Kollega har varit i kontakt med de tre kabinklubbar, som enligt Transportarbetarförbundet, har uttryckt att de är beredda att lämna Unionen. Samtliga tillbakavisar uppgifterna, man påpekar dock att man uttryckt missnöje med hur förbundet företrätt dem men att man nu har en bra dialog.

Tommy Wreeth vill inte uppge vilka företag det rör sig om eller hur många som gått över till Transport, men skriver i ett mejlsvar att det finns en lång historik av missnöje med Unionen bland kabinanställda.

Enligt Unionen finns ett avtal mellan LO och Unionen om att inte ta över varandras medlemmar. Bryter ni mot det avtalet?

"Transport har inte sökt medlemmar inom avtalsområdet. Det är kabinanställda som kontaktat oss och uppgett att de är missnöjda med Unionen och att de vill byta till Transport. Vi har sedan informerat Unionen, LO och arbetsgivarorganisationen om situationen, enligt praxis."

Du går hårt mot Unionen i din krönika och skriver att Unionen inte är någon riktig fackförening och att Unionen bara är intresserad av medlemsavgifterna. Står du fast vid den kritiken? På vilket sätt är Unionen inte någon riktig fackförening?

"Jag skriver att medlemmar i Unionen vänt sig till oss och att de söker efter en riktig fackförening som är närvarande och tar fighten. Jag skriver ingenting om vad Unionen är eller inte är. Jag skriver också att det "verkar" som att Unionen mest är intresserade av deras avgifter och det är ordagrant den kritik som framförts till oss från de som kontaktat oss. Om kabinanställda varit nöjda med Unionen hade vi sannolikt inte varit där vi är. Sedan kan Unionen säkerligen agera bättre inom andra branscher och till andra medlemsgrupper."

Arbetsmarknad

Halverat söktryck till nya studiestödet

Söktrycket till omställningsstudiestödet har halverats sedan i höstas. Ett nytt IT-system och enklare regler kommer att korta köerna ytterligare, tror CSN. Men fortfarande väntar 27 000 personer på besked.
Ola Rennstam Publicerad 5 mars 2024, kl 13:10
En person öppnar ett kuvert från CSN.
Nytt IT-system och kortare köer. Men fortfarande väntar många på besked om omställningsstudiestödet. Foto: Jessica Gow/TT.

Antalet sökande till det statliga omställningsstudiestödet har halverats från den senaste omgången i höstas, från 30 000 till 15 000. Den första omgången för ett år sedan ansökte också 30 000. Annika Fahlander, chef för utbetalningsavdelningen på CSN, ser två tänkbara förklaringar till utvecklingen.

Inledningsvis var det många som redan studerade på högskolan och som såg en möjlighet att växla om till omställningsstudiestödet och det ser vi inte längre i samma utsträckning. En annan förklaring kan vara att våra långa handläggningstider tråkigt nog får en del att avvakta tills vi på CSN kommit ikapp, säger hon.

Det minskade söktrycket bidrar till att läget ser ljusare ut. När omställningsstudiestödet sjösattes hösten 2022 var det många som nappade. Det höga söktrycket och begränsade resurser hos CSN ledde till att myndigheten inte hann med. De långa handläggningstiderna medförde att tusentals personer, som var berättigade till bidrag, inte fick några pengar. Det har Kollega rapporterat om i en rad artiklar.

”Många har väntat väldigt länge”

Under 2024 har utbildningssatsningen byggts ut, tanken är att dubbelt så många studenter som i fjol ska kunna få stödet. Men frågan är om köerna kommer växa ytterligare när mer stöd ska delas ut eller om CSN har fått fart på handläggningsmaskineriet? Både och, visar det sig.

− Köerna har minskat men för närvarande väntar 27 000 personer på ett avgörande. Beklagligt nog finns det personer som väntat väldigt länge. Vi är nästan klara med de sista ärendena i den första ansökningsomgången, alltså den som öppnade oktober 2022, säger Annika Fahlander.

Trots anhopningen med sökande menar CSN att mycket går åt rätt håll. Idag jobbar dubbelt så många - 150 personer - med handläggningen jämfört med i fjol. Detta tack vare att CSN omfördelar resurser internt men myndigheten har också fått medel av regeringen för att öka bemanningen.

− Insatserna har gjort skillnad. Vi handlägger fler ärenden än som kommer in och antalet som väntar har minskat från 37 000 i höstas till dagens 27 000, understryker Annika Fahlander.

Nytt IT-system ska korta köerna

Under 2023 skulle budgeten för utbildningssatsningen räcka till 8 900 heltidsstudenter, men på grund av handläggningskaoset betalade CSN bara ut stöd till drygt 5 000 personer. Det innebar att myndigheten tvingades betala tillbaka 600 miljoner kronor av de öronmärkta pengarna till statskassan. I år har CSN alltså tilldelats dubbelt så mycket pengar, totalt 2,84 miljarder kronor. Anslaget är tänkt att räcka till cirka 18 000 heltidsstudenter.

Idag sker handläggningen manuellt. CSN hyser stora förhoppningar till ett nytt IT-system, som sjösätts i slutet av mars, och som kommer att automatisera delar av arbetet inför nästa sökperiod. Annika Fahlander tror dock inte att myndigheten kommer lyckas betala ut hela stödet på 2,84 miljarder under 2024.

− Vår bedömning är att handläggningstiden kommer att halveras med IT-systemet. Vi kommer att lyckas bättre än i fjol men med en fördubbling av anslagen kommer det bli svårt att lyckas hela vägen, säger hon.

Reglerna kommer förenklas

Dagens regelverk är komplicerat. CSN har kommit med förslag till om förenklade lagändringar, dessa förslag är nu ute på remiss och kan träda ikraft först under 2025.

Redan den 1 april i år träder dock två regeländringar i kraft som ska förenkla handläggningen. Det gäller bland annat rätt till förtur för fortsatta studier, idag måste vissa studerande skicka in nya ansökningar, vilket lett till längre handläggningstider. Det andra handlar om så kallad ramtid för arbetsvillkoren, och reglerar när studiestarten ska beräknas ifrån.

3 700 yttranden från TRR

Tjänsteman i privat sektor som vill söka omställningsstudiestöd bör i första hand vända sig till Trygghetsrådet TRR, som utfärdar yttranden som underlättar CSN:s handläggning. Sedan starten hösten 2022 har TRR skrivit 3 700 yttranden.
Är det en låg eller hög siffra med tanke på att CSN fått in 75 000 ansökningar? 

−  Det är svårt att värdera eftersom en stor del av ansökningarna till CSN, särskilt inledningsvis, kom från personer som inte uppfyllde kvalifikationsvillkoren. Vi ser ändå 3 700 yttranden som en relativt hög volym för denna period. Med tiden och allt eftersom kännedomen för stödet ökar tror vi att också antalet yttrande kommer att öka, skriver TRR:s presschef Anton Almqvist Källén till Kollega.

Vad tror ni att det beror på att så pass få privata tjänstemän hittills utnyttjat möjligheten? Kan de långa handläggningstiderna på CSN spelat in?

− Hur många privatanställda tjänstemän som totalt sett sökt omställningsstudiestöd har vi inte hela bilden av. Det är endast de som TRR har lämnat yttrande för som vi har statistik över. Vi bedömer dock att de långa handläggningstiderna sannolikt har påverkat intresset för att söka stödet.

FAKTA – OMSTÄLLNINGSSTUDIESTÖDET:

  • TRR, de privata tjänstemännens omställningsorganisation, har hittills skrivit 3 700 yttranden till CSN för tjänstemän inom privat sektor. Trygghetsrådet har avstyrkt i fyra procent av yttrandena. TRR:s yttrande underlättar handläggningen för CSN.
  • 60 procent av de sökande är kvinnor och 40 procent män. De vanligaste inriktningarna bland tjänstemännen är studier inom företagsekonomi, handel, administration och IT.
  • CSN har fått in 75 000 ansökningar om omställningsstudiestöd sedan reformen sjösattes den 1 oktober 2022. 27 000 personer väntar fortfarande på svar från CSN.
  • Under 2023 fick totalt 5 191 personer ta del av stödet. Majoriteten var mellan 40–49 år.
  • 2,84 miljarder kronor öronmärkts till utbildningssatsningen under 2024. För 2025 är budgeten närmare fem miljarder kronor.

Källa: Trygghetsrådet TRR och CSN