Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Släkten har förtur till jobben

Den vanliga lappen på många arbetsplatser med devisen ”Din mamma jobbar inte här” är inte helt sann. På en genomsnittlig arbetsplats är 14 procent släkt med varandra, visar en ny studie från Umeå universitet.
Johanna Rovira Publicerad

Nepotism kan väcka ont blod, men är vanligare förekommande än vad man tror. Släktrekrytering förekommer i hela landet visar en ny studie av kulturgeograferna Kerstin Westin och Katarina Haugen. Resultaten baseras på registerdata över alla förvärvsarbetande i landet samt intervjuer med personalansvariga.

Vanligast är att syskon jobbar på samma ställe (4 procent ) eller att man har en partner som arbetskamrat  (3,5 procent). Nästan 3 procentenheter av relationerna är barn och föräldrar. Resultaten varierar mycket beroende på arbetsmarknadernas storlek. På mindre orter kan det vara nästan omöjligt för små företag att hitta personal som inte är släkt på något sätt. På företag med två till fyra anställda är släkttätheten 30 procent. Men även stora arbetsgivare på större orter rekryterar ofta från samma familjer.

Orsaken är, enligt forskarna, att det går snabbt, lätt och känns tryggt att rekrytera egna eller anställdas nära och kära. Många arbetsgivare vill också visa att de värnar om sina anställda och är stolta över att flera generationer funnits på företaget.

Synen på släktrekrytering har dock förändrats de senaste 10–20 åren – i dag är det mindre accepterat och vanligt än förr, visar studien. Men även arbetsgivare som ogillar tanken på att anställa familjemedlemmar, brukar se mellan fingrarna när det gäller sommarjobb.

Nackdelarna med nepotism är att företagen kan bli fast med fel kompetenser. Dessutom finns risk för att moralen sjunker - bara misstanken om förtur på grund av släktskap kan leda till misstro och osäkerhet bland övrig personal.  Många arbetsgivare bävar också för att det ska uppstå privata konflikter som påverkar arbetsmiljön.

Att vara anställd på grund av sina släktband är inte heller alltid en dans på rosor.  Förväntningar och krav  kan kännas orimligt höga, samtidigt som familjemedlemmen behöver hålla låg profil.

Nepotism kan i förlängningen också innebära att framförallt unga som saknar släktingar hos potentiella arbetsgivare har sämre möjligheter att få in en fot på arbetsmarknaden, anser forskarna.

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Lista: Sumprunkare och fem andra utdöda yrken

Yrken kommer och går, och framtida jobb är svåra att förutse. Men vi kan se tillbaka på historiska jobb som inte längre finns - som till exempel sumprunkare och rackare.
Lena Michanek Publicerad 23 oktober 2026, kl 06:00
Småbåtar och bryggor i hamnen vid Slussen, med Stockholms bebyggelse och kyrktorn i bakgrunden.
Fiskarhamnen vid Slussen i Stockholm 1896. Här jobbade sumprunkare med att hålla infångad fisk vid liv. Fotograf: Okänd, Stadsmuseet i Stockholm

Teknikskiften har alltid påverkat arbetsmarknaden. Gatubelysning, kylskåp, modern sjukvård och nya lagar har inte bara gjort vardagen enklare. Förändringarna har också skickat hela yrkeskårer till historieböckerna. 
Här är sex jobb som en gång gick att skriva på visitkortet, åtminstone om visitkort hade varit vardagsmat.

 

1. Lykttändare 

I mitten av 1700-talet fick Stockholm allmän gatubelysning och kungliga förordningar bestämde när lyktorna skulle tändas och släckas. Därmed blev lykttändare ett yrke, som gick i graven under 1940-talet då elektriska lampor tog över. 

  1. Rackare 

En rackare var i södra Sverige dräng till bödeln, vilket bland annat innebar att göra i ordning avrättningsplatser och ta hand om de avrättade. Rackaren slaktade även hästar och andra djur och tog hand om avfall på nätterna. 

När rackaren kom för att slakta hästar serverades en slaktarsup i ett speciellt glas som ingen annan drack ur eftersom rackaren ansågs vara oren. Därifrån härstammar uttrycket ”ta sig en rackare”. Yrket försvann i samband med att dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. 

  1. Sumprunkare

Sumprunkaren såg till att vattnet i fisksumpar cirkulerade så att syre tillfördes och fiskarna inte dog. En sump är i sammanhanget en behållare för förvaring av levande fisk. 

Arbetet var hårt. En teknik var att fästa ett rep i sumpen eller i en båt med sump, och i andra änden sätta en tung sten som sumprunkaren höll i ständig rörelse. Yrket dog ut under 1940-talet, när modernare kylteknik gjorde sitt intåg.

  1. Salpetersjudare 

Yrket bestod i att samla in urindränkt jord och genom olika processer, däribland sjudning, utvinna salpeter. Gustav Vasa hade bestämt att jorden under böndernas ladugårdar tillhörde staten, eftersom salpeter var en viktig beståndsdel i svartkrut. Yrket hade öknamnet ”pissegubbe” och gick ur tiden när bomullskrutet upptäcktes. Den statliga organisationen för yrket avskaffades 1895.

  1. Munskänk 

En munskänk skötte dryckesvarorna vid kungliga hov och hos furstar och stormän. Munskänken skulle skydda sin herre mot förgiftning och behövde ibland prova drycken själv innan den serverades. En munskänk behövde vara pålitlig och yrket ansågs vara en förtroendepost. I Sverige tycks munskänkar ha funnits vid hovet till början av 1700-talet. 

  1. Fältskär 

En fältskär var medeltidens kirurg, ofta med en bakgrund som barberare. 

Under de många krigen i Europa under medeltiden var efterfrågan stor, men från 1800-talet började utbildade läkare successivt ta över kirurgin. Fältskär var dock en erkänd utbildning övervakad av Medicinalstyrelsen fram till slutet av 1800-talet.  

Källa: Wikipedia, Förvaltningshistorisk ordbok