Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
En akutväska med det viktigaste stod packad om det värsta skulle hända. En dag i slutet på september 2015 inträffade det som Bashar Mustafa hade fruktat. En grupp män från ett regeringsparti klev in på hans kontor i centrala Bagdad.
– De ville att jag skulle glömma mina principer om ett land utan korruption och ge dem kontroll över mitt företag. Jag hade tre dagar på mig – annars skulle de döda mig och min familj.
En vän som arbetar på flygplatsen i Bagdad hjälpte Bashar Mustafa, hans fru Hadbaa och deras nio månader gamla son Zaid att flyga till Istanbul. Tanken var först att stanna i Turkiet, men det var mitt under flyktingvågen och ingen fick uppehållstillstånd i landet.
– Vi stod vid stranden och tänkte – vi har havet framför oss och mördarna bakom oss. Vi hade inget annat val än havet.
De betalade motsvarande 30 000 kronor för att flyktingsmugglare skulle ta dem i en överfull gummibåt till den grekiska ön Lesbos.
– Vi visste inte om båten skulle hålla. Och vi var oroliga att vår son inte skulle orka med resan. Han var så liten, vägde bara fyra kilo.
Med båt, tåg, i flyktingsmugglares bilar och till fots tog de sig sedan vidare genom hela Europa.
– Vi gick i regn och kyla, i lera och vatten, längs vägar och i skogen. Vi visste att det gick att få asyl i västra Europa, men inte i vilket land vi skulle stanna.
Två samtal till bekanta i Köpenhamn och Stockholm gjorde att valet föll på Sverige.
– Vi fick höra att Sverige tog emot flyktingar och att det var ett bra land för dem som har barn.
Familjen sökte asyl i Stockholm och den 21 oktober 2015 kördes de till asylboendet på Gesundaberget i Mora. Lättnaden var stor när beskedet om uppehållstillstånd kom i december 2017, efter drygt två års väntan.
– Men de första tre månaderna i Mora har försvunnit ur mitt minne. Jag var i chock och helt utmattad, säger Bashar Mustafa när han tar emot i Mora en kylig oktoberdag nästan exakt fyra år efter att han själv kom till orten.
Sedan dess har mycket hänt.
En dag kom representanter från Mora kommun, Morakniv och två andra lokala företag till asylboendet och presenterade arbetsmarknaden i Mora. Studiebesök anordnades sedan på de tre företagen och asylsökanden som talade engelska kunde ansöka om att få göra praktik i tre månader. Bashar Mustafa anmälde sitt intresse och började praktisera på Morakniv i april 2016.
– Jag var redo för att göra något. Och jag var intresserad av arbetsprocessen i Sverige, hur arbetsdagen är organiserad.
Efter en månad hade han tagit fram en exportplan för Mellanöstern, efter två månader hade praktikplatsen omvandlats till en fast anställning som Moraknivs exportchef för Mellanöstern.
– Det fanns företag som ville sälja knivarna, men Morakniv hade inte koll på om de var seriösa. Jag visste vilka dokument jag skulle fråga efter och kunde därför se hur lönsamma bolagen var. Det var en stor fördel att jag och återförsäljarna talade samma språk och kom från samma kultur.
Genom kontakter och olika guider på nätet hittade han även nya återförsäljare – och bolagets årliga omsättning i Mellanöstern ökade snabbt, från 500 000 kronor till sju miljoner kronor.
– Jag såg en potential för produkten. Det finns ett outdoor-liv i Mellanöstern. Kniven är en viktig del av utrusningen för dem som är ute i naturen, och används ofta vid hökjakten.
Bashar Mustafa hade ingen erfarenhet av direktförsäljning sedan tidigare. Men han hade jobbat i näringslivet sedan han tog examen inom teknisk fysik 2010. När han tvingades fly var han vd för ett snabbt växande postbolag som han själv startat.
Han berättar att han har mycket att tacka Morakniv för.
– De var öppna för att ta in människor utan uppehållstillstånd som inte kunde språket.
Förutom att praktikplatsen var hans väg in på den svenska arbetsmarknaden lärde han sig att tala svenska obehindrat tack vare sina kollegor, samtidigt som han tog intryck av företagskulturen.
– Jag har insett att det är viktigt för resultatet att individerna mår bra. Tidigare hade jag inte samma omtanke om medarbetare och återförsäljare.
Men det finns också sådant som han upplevt som främmande. Rädslan för att säga sin mening på möten var något nytt för honom.
– När ett förslag presenterades sade jag om jag tyckte att det var bra eller dåligt. Mina kollegor sade inget under mötet utan pratade med varandra efteråt. Men om ingen säger något under mötet tror ju ledningen att alla är med på idén. Det var en kulturkrock.
Fikaraster på bestämda tider hade han heller inte stött på tidigare.
– Jag tyckte att det var konstigt när kollegor sade: ”Lämna det du håller på med, nu är det fika”. För mig är det viktigt att avsluta ett mejl eller det jag håller på med innan jag tar rast. Att alla äter lunch klockan tolv varje dag var också jätteovant och kändes fyrkantigt.
En annan skillnad är att det går snabbare att inleda ett affärssamarbete i Mellanöstern än i Sverige.
– Redan efter det första mötet eller samtalet brukar man kunna köra igång. Här tar det minst tre, fyra möten att komma lika långt. Det är en utmaning för mig är att träffa samma människor och diskutera ungefär samma sak flera gånger innan det blir något avtal.
Men för Bashar Mustafa var de kulturella skillnaderna inte något större problem.
– Jag är en öppen person som direkt säger vad jag tycker och frågar om det är något som jag undrar över. Och jag sade till mina kollegor att ställa frågor om de tyckte att jag gjorde något konstigt.
Det blev 3,5 år på Morakniv. I slutet av oktober arbetade han sin sista dag på företaget. Det hade blivit dags att ta nästa steg, att öppna eget. Rummet som han hyrt på ett företagshotell håller på att renoveras, därför ses vi i en kaffestuga på Kyrkogatan i centrala Mora.
– Jag ska inte säga att jag inte är rädd och orolig. Det finns många fördelar med att vara anställd, lönen är till exempel högre, åtminstone till en början. Men jag var egenföretagare innan vi flydde och det vill jag bli igen, för att kunna lägga upp arbetet som jag vill och jobba med det som jag verkligen brinner för.
En viktig förklaring till att han tog steget just nu var att ett företag hörde av sig och ville anlita honom för att exportera svenska verktyg till Mellanöstern.
– Byggföretagen i regionen använder mycket Kinatillverkade verktyg. Finns det en svensk produkt till rätt pris köper de hellre den. Man får inte en sådan kund varje dag. Det var en möjlighet som jag inte ville missa.
Förutom att hjälpa svenska företag att exportera till Mellanöstern ska han sälja en utbildning i kulturkunskap och även själv utbilda främst arbetsgivare, HR-personal och bemanningsföretag.
– Utbildningen ska ta upp normer, kulturkrockar och problem som kan uppstå på arbetsplatser med mångfald. För mig handlar integration om förståelse – så länge vi är uppdelade i vi och dem har ingen integration skett.
Tack vare praktikplatsen på Morakniv kom Bashar Mustafa snabbt in på den svenska arbetsmarknaden. Han vet inte varför inte fler svenska arbetsgivare utnyttjar den erfarenhet som finns hos personer från andra länder.
– Jag vill arbeta med kultur- och mångfaldskunskap för att förstå vad arbetsgivarna upplever som problem, vad de är rädda för. En utländsk examen kan lätt översättas till vad den motsvarar i Sverige. Ändå verkar inte arbetsgivarna lita på den kompetens som finns hos utländsk arbetskraft.
Att han vågar ta steget och bli sin egen samtidigt som det talas om att en lågkonjunktur står för dörren tror han till stor del beror på hans bakgrund.
– Det har varit kaos i mitt hemland sedan jag föddes 1988. Under inbördeskriget 2005-2008 visste jag inte om jag skulle bli dödad på vägen till eller från universitetet. Och den som tvingats fly över havet i en flyktingsmugglares båt kan aldrig vara säker på att komma fram. Har man varit med om sådana saker spelar det inte så stor roll hur det går för ens företag. Är det inte lönsamt om åtta månader lägger jag bara ner det och söker jobb.
Tillsammans med två kompisar håller han också på att starta ett bolag som ska importera varor, främst kläder och ingredienser till maträtter, från Mellanöstern och sälja dem via en webbsida i Sverige.
Drömmen är att de båda företagen ska bli så lönsamma att det finns medel över att starta en stiftelse för att hjälpa människor i nöd.
– Om man inte gör något vettigt med pengarna har de inget värde. Vi finns i världen för att göra gott för andra.
The clock is ticking for the struggling battery manufacturer Northvolt. During the autumn, debts have piled up with the Swedish Enforcement Authority, and recently several of the company's major shareholders withdrew from negotiations for new financing. Since its inception in 2015, Northvolt has raised SEK 110 billion, but now the money is almost gone. According to CEO Peter Carlsson, they need to raise just over SEK 10 billion in the coming year, but so far the search for new financing has been fruitless.
Therefore, Northvolt has now taken the next step to save the company. The management has applied for a so-called Chapter 11 procedure, a type of reconstruction process in the USA that was recently used by the airline SAS. One possible explanation for the battery manufacturer turning to an American court is that it is considered doubtful that Northvolt would be granted a Swedish reconstruction, as it requires the company to be fundamentally viable. Another advantage of Chapter 11 is that the management is likely to retain control over the company.
However, there is a downside – for the employees. In an American process, Northvolt's employees will not be able to benefit from the Swedish state guaranteed wages - lönegaranti - according to several legal experts contacted by Kollega.
– The Swedish state does not pay any guaranteed wages if the company has not initiated a reconstruction or bankruptcy in Sweden. If Northvolt only initiates a Chapter 11 procedure in the USA, all the company's obligations to employees in Sweden to pay wages and other compensation according to the employment contract remain, says Hans Andersson, chairman of the Swedish Association of Restructuring and Bankruptcy Administrators.
If Union members at Northvolt do not receive their wages, the union can, however, request the company to be declared bankrupt in a Swedish court.
– If Northvolt does not pay wages on time, the employee or the union can collect the wages through the Enforcement Authority and ultimately request that the company be declared bankrupt if the wages are not settled, explains Hans Andersson.
Filip Vujcic, a union lawyer at Unionen, also assesses that members cannot benefit from the state guaranteed wages when a corporate reconstruction is initiated in the USA.
– This means that Unionen, in the event of future unpaid wages, needs to safeguard its members' rights through wage collection. According to Swedish bankruptcy rules, a corporate reconstruction in the USA does not prevent a member's bankruptcy application from being examined in a Swedish court, he says.
Will Unionen request Northvolt to be declared bankrupt if members do not receive their wages?
– Unionen does not comment on that question at this time.
*In wage collection, Unionen usually sends a demand letter to the employer, who has seven days to pay the wages. If the wages are still not paid, the employer receives a payment order via service. If that does not help either, Unionen sends a bankruptcy application to the district court.
This text has been translated with the help of AI.
Klockan tickar för den krisande batteritillverkaren Northvolt. Under hösten har skulderna har hopat sig hos Kronofogden och nyligen hoppade flera av bolagets större aktieägare av förhandlingarna om ny finansiering. Sedan starten 2015 har Northvolt tagit in 110 miljarder kronor, men nu är pengarna i stort sett slut. Enligt vd:n Peter Carlsson behöver man få in drygt tio miljarder under det kommande året men hittills har jakten på ny finansiering varit resultatlös.
Därför har Northvolt nu tagit nästa steg för att rädda bolaget. Ledningen har ansökt om ett så kallad Chapter 11-förfarande, är en sorts rekonstruktionsprocess i USA som nyligen användes av flygbolaget SAS. Ambitionen är att processen ska frigöra cirka 2,7 miljarder kronor. En tänkbar förklaring till att batteritillverkaren väljer att vända sig till en amerikansk domstol är att det anses tveksamt att Northvolt skulle beviljas en svensk rekonstruktion, eftersom det kräver att bolaget i grunden är livskraftigt. En annan fördel med Chapter 11 är att företagsledningen med stor sannolikhet kan bibehålla kontrollen över företaget.
Det finns dock en baksida – för de anställda. Vid en amerikansk process kommer Northvolts anställda inte att kunna ta del av den svenska statliga lönegarantin, enligt flera juridiska experter som Kollega varit i kontakt med.
– Den svenska staten betalar inte ut någon lönegaranti om bolaget inte inlett en rekonstruktion eller konkurs i Sverige. Om Northvolt endast inleder ett Chapter 11-förfarande i USA kvarstår bolagets alla förpliktelser mot löntagarna i Sverige för att betala lön och andra ersättningar enligt anställningsavtalet, säger Hans Andersson, ordförande i Svenska rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet.
Om Unionens medlemmarna på Northvolt inte får ut sina löner kan förbundet dock begära bolaget i konkurs i svensk domstol.
– Om Northvolt inte betalar ut lön på utsatt tid kan den anställde eller fackföreningen driva in lönen genom kronofogden och i slutändan begära att bolaget försätts i konkurs om inte lönen regleras, förklarar Hans Andersson.
Även Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen, gör bedömningen att medlemmarna inte kan ta del av den statliga lönegarantin när en företagsrekonstruktion inleds i USA.
– Det innebär att Unionen i händelse av framtida obetalda löner behöver tillvarata sina medlemmars rätt genom löneindrivning*. Enligt svenska konkursregler utgör inte en företagsrekonstruktion i USA ett hinder för att pröva en medlems konkursansökan i en svensk domstol, säger han.
Kommer Unionen att begära Northvolt i konkurs i händelse av att medlemmarna inte får ut sina löner?
– Unionen kommenterar inte den frågan i nuläget.
*Vid löneindrivning skickar Unionen i regel ett kravbrev till arbetsgivaren som har sju dagar på sig att betala ut lönen. Om lönen ändå inte betalas ut får arbetsgivaren en betalningsuppmaning via delgivning. Om inte heller det hjälper skickar Unionen en konkursansökan till tingsrätten.
Vårvintern 2020 lamslår pandemin världen. På reseföretaget där Margareta Hallin arbetar råder kaos.
– Jag förstod direkt att det här inte kommer att gå bra, minns hon.
Så kom beskedet. Efter 33 år i resebranschen blev hon uppsagd.
– Jag minns att jag satt på min plats med ansiktet i händerna, tittade ut genom fönstret, grät en skvätt och tänkte att nu är den här tiden över.
Margareta Hallin hade nästan hela sitt yrkesliv arbetat med marknadsföring i resebranschen. Nu återuppväcktes en gammal dröm om att starta eget. ”Är det nu jag ska göra det? Och vad vill jag i så fall göra?”
Hennes väg tillbaka ter sig i backspegeln som en sinnrikt, närmast organiskt vävd affärsutveckling – mer än något annat styrd av lust, kreativitet och samspel. För att nysta i hennes historia får man börja i tonåren. Där finns en röd tråd som leder till dagens framgångar.
Margareta Hallin trivdes aldrig riktigt i skolan. Däremot var hon kreativ, stickade och sydde sina egna kläder och så gillade hon matte och svenska.
– Exakt de ämnena har jag nytta av nu.
Dessutom lyckades hon alltid hitta roliga jobb trots att hon saknade utbildning.
På resebyråkedjan Resia gjorde hon allt från att inreda butiker och skyltfönster till att ordna event. När de första bloggarna dök upp 2007 blev hon intresserad och startade 2008 en egen blogg för att lära sig hur det fungerade. Ett par år senare lyckades hon sälja in idén om att starta blogg på Resia. Hallins reseblogg blev snabbt populär med 70 000 besök i månaden.
Som uppsagd funderade hon på vad hon ville och kunde. Hon hade Instagramkontot 50something.se med ett par tusen följare som hon skulle kunna göra något av. Kontot hade hon startat efter att hon fyllt 50 och upplevt en stilkris.
Att kontot nu var lite inaktivt berodde på att döden kommit emellan. Hennes man fick återfall i cancer. Under ett par år satte hon allt på paus för att stötta honom.
– Øivind var alltför ung när han dog, bara 47. Det är en sorg som alltid kommer att finnas. Men livet går vidare, det gör faktiskt det.
Förlusten av Øivind har präglat henne. Trots att hon mått jättedåligt och haft mycket ångest är det en erfarenhet som gjort henne modigare.
– Jag vågar utmana mig själv och säga ja till livet.
När hon blev uppsagd tog hon direkt kontakt med omställningsorganisationen TRR. Hon berättade om sitt intresse för mode och livsstil och om sitt Instagramkonto, som hon ville använda för att inspirera andra.
Hon hade hört att färganalyser var på väg tillbaka och lyckades övertyga konsulten på TRR om att få gå en sådan utbildning. Starta eget-konsulten på TRR sa dock: ”Du med din ålder och erfarenhet ska hjälpa företag med deras sociala medier.”
I väntan på starta eget-bidraget sökte hon runt 25 jobb som ”social media-manager”. Hon fick inte ett enda svar.
– Antagligen tror ingen att en kvinna i min ålder kan något om sociala medier. Det är rätt sorgligt hur mycket kompetens företagen missar på grund av ålderism och förutfattade meningar.
Att inriktningen sedan kom att bli en helt annan än konsulten föreslog berodde på att hon följde sin magkänsla. Hon fick hjälp av TRR att lägga upp en budget och affärsplan och gjorde på eget bevåg en marknadsplan. Hon skickade enkäter till kvinnor som följde henne och testade sina idéer på dem.
– Jag har alltid haft många idéer. Det är en inre kraft jag har. Och så har jag en tillit att jag alltid kommer att klara mig. Men jag hade faktiskt inte klarat mig utan starta eget-bidrag det första året.
Hon visste genom sitt Instagramkonto att mode och stil för kvinnor 50+ var något även andra kvinnor funderade kring.
– Jag minns så väl när jag fyllde 50. Jag kände jag mig inte längre hemma i min garderob. Kroppen förändrades. Samtidigt kändes det rätt härligt och gott att få åldras. Det är nästan som att skapa sig en ny identitet, jag ville känna mig välklädd men inte utklädd. Det är viktigt för välbefinnandet.
Under pandemin och korttidspermitteringen började hon sy och sticka igen. Hon postade på Instagram, fick mycket uppmärksamhet och märkte snabbt att hon hamnat rätt. Där fanns ett utrymme som behövde fyllas.
Hon var med i en sygrupp där många klagade över hur svårt det var att följa symönster.
Så svårt är det faktiskt inte, tänkte hon och beslöt sig för att skapa några snygga mönster med lättfattliga beskrivningar. Med dem i bagaget startade hon sykurser över nätet. Snart hade hon kurser varje kväll.
Parallellt med den utvecklingen växte följarantalet i rasande takt. Hon började få allt fler förslag på samarbeten med företag.
I dag skulle hon kunna fylla Wembley stadium med 90 000 följare. Det är ingen överdrift att säga att de hjälpt henne utveckla sitt företag.
Flera följare skrev: ”Jag vill inte gå på sykurs men kan jag få köpa dina mönster?” Margareta Hallin anlitade då två mönsterkunniga systrar i Borås, som såg till att hennes mönster blev korrekt utformade. Mönstren sålde som smör. Följare ville också köpa tyger. Hon tog då hjälp av en digital plattform som säljer tygrullar som blivit över hos skandinaviska designer.
Ett annat önskemål blev: Jag vill inte sy, kan jag köpa dina kläder?
I dag syr fyra sömmerskor i Litauen kläderna Margareta Hallin designar. Hon har skaffat en större lokal i centrala Göteborg där hon säljer egendesignade kläder, mönster, tyger, men även handplockade varor från andra designers och företag hon valt att samarbeta med.
– Jag ville samla allt på ett ställe och även kunna ha mindre event här.
Här står nu en kvinna med båda fötterna på jorden, ett öppet sinne och en tillit till att livet trots hårda smällar är fullt av möjligheter. Även om hon ibland undrar lite grann vad hon håller på med.
– Herregud, jag är 61 år och öppnar butik när de flesta av mina vänner trappar ner. Men det var hit jag ville komma och jag är verkligen lyckligt lottad. Det är så fint att få vara här.
Text: Anna Rehnberg
Aktuell: Nyöppnad butik i Göteborg. Instagramkontot 50something.se och webshop med samma namn. En bok som ska handla om stil och om hur man använder hela sin garderob utkommer hösten 2025. Hamnade förra året på plats 64 på Göteborgspostens maktlista.
Ålder: 61.
Bor: Lägenhet i Göteborg.