Som ung vuxen hamnade Goled Raabi i kriminalitet och dömdes 2011 till fängelse. När han frigavs 2012 fattade han beslutet att förändra sitt liv.

– Jag skakade hand med anstaltschefen och lovade att ta fullt ansvar för min framtid.

Det gjorde han också. I dag har Goled Raabi flera yrkeskompetenser, bland annat inom it. Men trots att han numera lever ett ordnat liv möter han återkommande hinder på arbetsmarknaden. Anledningen är söktjänster som Lexbase och Krimfup. Via dem kan vem som helst mot betalning få tillgång till uppgifter om domar, åtal och tvister.

– Det här visar att dagens kriminalpolitik är trasig. Straffet tar slut, men systemet fortsätter bestraffa människor och försvårar återanpassning till arbetslivet, säger Goled Raabi.

Gallrad ur belastningsregistret – men kvar på nätet

Goled Raabis straff är nu bortgallrat från belsastningsregistret. För några år sedan begärde han att också Lexbase skulle ta bort uppgifterna om honom. När företaget vägrade beslutade han sig för att gå till domstol. Processen har han drivit själv, utan advokat, samtidigt som han studerar.

Målet ligger nu vilande i tingsrätten i väntan på ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Avgörandet kommer troligen de närmaste månaderna.

Domstolen ska ta ställning till om den svenska ordningen – där företag med utgivningsbevis kan publicera omfattande personuppgifter om brott – är förenlig med EU:s dataskyddsförordning GDPR. En central fråga är om verksamheten verkligen kan betraktas som journalistik.

– Journalistisk verksamhet bygger på ansvar, etik och proportionalitet. Här handlar det om kommersiell masspublicering av känsliga personuppgifter utan individuell prövning, säger Goled Raabi.

EU-domstolen prövar svensk ordning mot GDPR

EU:s generaladvokat Maciej Szpunar har nyligen lämnat ett yttrande där han ifrågasätter om medlemsstater får tillåta sådan publicering av känsliga uppgifter om privatpersoner. Enligt honom strider det svenska systemet mot GDPR:s grundläggande skydd för den personliga integriteten.

Domstolen är inte formellt bunden av generaladvokatens yttranden, men följer dem ofta.

– För mig handlar det här inte bara om min egen situation, utan om rättssäkerhet och hur kriminalpolitiken fungerar. Om staten menar allvar med rehabilitering kan man inte samtidigt tillåta system som motverkar återanpassning, säger Goled Raabi.

I dag är han arbetslös och studerar med studiemedel.

Tycker du att alla bakgrundskontroller ska förbjudas?

– Nej. För vissa yrken, till exempel inom skola och omsorg, är bakgrundskontroller nödvändiga. Men för de flesta arbeten är de varken proportionerliga eller relevanta.

– I Sverige finns provanställning just för att arbetsgivare ska kunna bedöma människor utifrån hur de fungerar i dag, inte utifrån vad de gjorde för tio eller femton år sedan. I dag sållas man bort redan innan man fått chansen.

Allt fler företag väljer att kontrollera bakgrunden på personer som söker jobb hos dem, visar Kollegas granskning. Ofta handlar kollen om tidigare brottslighet.

Exempelvis har antalet gånger som ordet ”bakgrundskontroll” nämns i jobbannonser på Arbetsförmedlingens tjänst Platsbanken ökat med drygt 8 000 procent de senaste tio åren (se faktaruta).

– Det är helt absurt. I alldeles för många fall görs alldeles för omfattande bakgrundskontroller, säger Susanna Kjällström, förbundsjurist på fackförbundet Unionen. 

Ett annat exempel är den kraftiga ökningen av antalet utdrag ur polisens belastningsregister begärda av privatpersoner.

Där har det skett en total ökning på 75 procent 2015–2025. Majoriteten av utdragen har gjorts av personer som är tvungna att göra det då de sökt jobb på exempelvis skolor och andra verksamheter för barn.

Men flera hundratusen av dem är utdrag som gjorts av privatpersoner av andra skäl. Förra året begärdes 358 000 sådana utdrag – en ökning med 35 procent sedan 2015. 

Även facket märker av trenden.

– Vi ser en markant ökning av frågor till Unionen om bakgrundskontroller på senare år. Ganska snabbt har de blivit en del av vardagen, både vid rekryteringar och under pågående anställningar, trots att man inte har en anställning som kräver säkerhetsprövning, säger Susanna Kjällström, förbundsjurist på Unionen.

Bakgrundskontroller kan stänga ute människor från arbetsmarknaden

Företag som bedriver känslig verksamhet måste säkerhetspröva sin personal. Då kontrolleras bland annat tidigare brottslighet. Kravet kan exempelvis gälla företag inom försvarsindustrin eller telekom.

För företag som inte bedriver säkerhetskänslig verksamhet finns inte samma skyldighet. Trots det väljer allt fler att kontrollera bakgrunden på personer som söker jobb hos dem. Bakgrundskontrollerna innefattar ofta tidigare brottslighet.

– De flesta tycker nog att det är rimligt att man vid en rekrytering verifierar identitet och utbildning. Problemet är när bakgrundskontroller också börjar innefatta lagöverträdelser utan att man kan motivera varför. Människor får svårt att försörja sig, oavsett vad de är dömda för och oavsett vad de ska jobba med.

Kan du förstå att arbetsgivare inte vill anställa någon som har begått ett brott?

– Det är oerhört svårt att bedöma betydelsen av att någon har blivit dömd för ett brott. Risken för att en person som exempelvis dömts för ringa narkotikabrott i 20-årsåldern kommer att göra sig skyldig till det brottet igen i 40-årsåldern är väldigt liten.

Unionen kräver tydligare regler för bakgrundskontroller

Enligt Unionen är det förbjudet för en arbetsgivare att hantera uppgifter om att någon har begått brott. Att de använder sig av andra företag som gör kontrollerna åt dem (se faktaruta), spelar ingen roll, enligt Susanna Kjällström.

– Bakgrundsföretagen gör sökningen och skickar sedan grönt, gult eller rött ljus till arbetsgivaren. Därmed hävdar de att arbetsgivaren inte har behandlat uppgifter om brott. Vi är beredda att pröva om det är lagligt att göra så, men problemet är att medlemmar inte vågar låta oss driva en rättsprocess.

Rättsläget är oklart och just nu pågår en statlig utredning om bakgrundskontroller (se faktaruta). Syftet är att ta fram tydliga regler för hur kontrollerna ska gå till och hindra brottslighet inom offentliga och privata verksamheter. Förslaget ska samtidigt skydda den personliga integriteten.

Även EU-domstolen prövar om det är förenligt med dataskyddsförordningen GDPR att publicera personuppgifter om brott (se nästa uppslag). Besked väntas under de närmaste månaderna.

Fackförbundet Unionen hoppas på tuffare lagstiftning i Sverige.

– Det behövs klarare riktlinjer kring hur man ska vikta en arbetsgivares intresse för en kontrollåtgärd mot den kontrollerades intresse av att slippa. Vi vill också ha bättre förutsättningar att som facklig organisation företräda någon utan att den personen ska behöva fronta med sitt namn.

I samhällsdebatten ligger fokus på gängkriminalitet snarare än integritet. Arbetar ni i motvind?

– De gängkriminella är alldeles för många. Men det är absurt att Sveriges arbetstagare målas upp som potentiella säkerhetsrisker och som en risk mot arbetsgivarnas verksamhet. Som fackförbund måste vi bidra till att vi som samhälle tar ett djupt andetag och frågar oss vad som är rimligt. Man ska inte behöva skylta med hela sitt liv för att få ett jobb eller få behålla ett jobb.

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.