Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
För några år sedan, strax efter att PR-konsulten och framtidsspanaren John Mellkvist fyllt 40, blev han djupt engagerad i att minska ålderism, alltså åldersfördomar.
– Det är ett spännande ämne som har många dimensioner. Och jag fick en insikt om att ämnet ålder inte bara handlar om diskriminering och äldrefrågor utan att det är så mycket större, att det faktiskt handlar om hela livet. Och då också om att yngre blir klappade på huvudet och inte tas på allvar, säger han.
Sedan dess har John Mellkvist följt debatten och forskningen på området och också delat mycket information och tyckt till i sociala medier. Under drygt ett par år deltog han också i den statliga utredningen Delegationen för senior arbetskraft, som lämnade sitt slutbetänkande till regeringen i höstas.
Läs mer: Pension vid 65 stark norm
Han har nu även gett ut en bok om ålderism.
De åldersfördomar som finns i samhället bör vi alla försöka bekämpa, menar han.
– Ingen kommer ifrån sin ålder så det här är något som vi alla påverkas av. Och när du utsätter andra för ålderism i dag, gör du det även mot dig själv i framtiden, säger John Mellkvist.
Han konstaterar också att hans egen generation troligtvis är värst när det gäller åldersfördomar. Det handlar både om okunskap och rädsla.
– I min åldersgrupp är vi som mest rädda för att bli äldre. Vi har liksom fortfarande en fot i ungdomen och en i ålderdomen, dit vi är på väg. Och många är då lite rädda för att möta sitt äldre jag.
Läs mer: De fortsatte jobba efter 65
John Mellkvist menar också att ålderism är en orsak till att många inte vågar flytta på sig i arbetslivet. Även om man i medelåldern kan känna att man skulle må bra av att byta jobb är det många som inte ens vågar försöka därför att man bedömer sig vara rätt chanslös i en rekryteringsprocess.
Det har också flera studier visat att man kan ha fog för. Exempelvis visade en svensk undersökning, som publicerades 2017, där 6 000 påhittade ansökningar med slumpmässig ålderinformation skickade ut till arbetsgivare som utlyst lediga tjänster, att chansen att få svar från arbetsgivaren kraftigt minskade redan för den som var i 40-års åldern.
– Det här visar att vi alla behöver ändra vår bild av karriären. Jag träffar så många 60-plussare som känner större energi och vilja att fortsätta arbeta nu än när de var hälften så gamla. Tyvärr är många fortfarande kvar i bilden av att vi studerar i början av livet, arbetar i mitten och återhämtar oss när vi blir äldre.
– Jag menar att utbildning, fortbildning, arbete och återhämtning måste ses som parallella spår genom hela livet. Det ger oss så många fler möjligheter.
Vad är det viktigaste budskapet i din bok?
– Att det aldrig är för sent. Alla har naturligtvis olika förutsättningar för att jobba och vara aktiva längre. Men i boken lyfter jag fram människor som har fortsatt vara aktiva i arbetslivet långt upp i åren därför att vi behöver sådana inspirerande exempel.
– Det behövs som en motvikt till de många skeva attityder till ålder som finns. Attityder som gör att vi kan känna oss för unga eller för gamla och inte inser den potential vi har i vår nuvarande ålder.
Enligt John Mellkvist behöver hela arbetsmarknaden bli mer åldersmedveten, i allt från rekrytering till kompetensutveckling.
– Vi pratar mycket om vikten av mångfald vilket är bra. Men då är åldern ofta bortglömd, trots att det är den mest centrala frågan eftersom den inkluderar precis alla. Dessutom ger en mix av åldersgrupper fler perspektiv och därför bättre förutsättningar för ett mer innovativt arbetsklimat.
– Vi mår och fungerar bäst när människor i olika åldrar möts, inspireras och lär av varandra.
John Mellkvist framhåller också att inte minst marknadsledande företag behöver gå i bräschen när det gäller att ha åldersblandade anställda.
– När ett företag som Ericsson 2006 erbjöd tusen anställda över 35 att sluta med avgångsvederlag och hjälp att hitta nya jobb så skickar det en tydlig signal till andra företag som har ögonen på dem. En signal om att man är passé vid 35. Det skapar rädsla och bejakar inte erfarenhet, säger han.
Han refererar även till en undersökning gjord av Linkedin enligt vilken en tredjedel av HR-personal och rekryterare ansåg att man tillhör äldre arbetskraft redan efter 40 års ålder. Det samtidigt som samma personer ansåg att äldre arbetskraft var bättre när det gällde åtta av fjorton undersökta kriterier, så kallade ”soft skills”. Alltså färdigheter och kvaliteter som inte är kopplade till den specifika yrkesrollen, som tålamod och helikopterperspektiv.
Det kan du själv göra:
Det kan facket göra:
Det kan arbetsgivaren göra:
John Mellkvist
Att gå en utbildning på Yrkeshögskolan kan vara ett snabbt sätt att få jobb efter en kort utbildning. Åtminstone har det varit så tidigare. Men de senaste åren har andelen studenter i arbete efter examen minskat och i år är inget undantag.
Av de examinerade 2024 har 81 procent fått ett jobb i år, vilket är en minskning med tre procent jämfört med året innan. Även andelen som fått ett jobb som överensstämmer med utbildningen minskar. Lägst siffra har de som läst en IT-utbildning. Där har endast en tredjedel fått ett jobb som motsvarar utbildningen de läste på yrkeshögskolan.
En av dem som har erfarenhet av yrkeshögskolan är Carl Broman, som läser ett tvåårigt program till mjukvaruutvecklare på Nackademin i Stockholm. Han har goda förhoppningar om ett jobb i framtiden, men är väl medveten om att branschen han ger sig in i har en viss mättnad.
– Konkurrensen därute är stor och som junior-utvecklare så är praktiken jätteviktig. Rekryterare letar efter folk som är självgående. De vill gärna se att man gjort egna projekt, kan planera, genomföra och förklara en IT-lösning.
De som inte är vana att ta första steget har haft det tufft
Några av hans kurskamrater har skickat 50 ansökningar om praktik utan att få svar. Carl Broman har fått napp. Han tror att det kan vara hans bakgrund som säljare som gett honom fördel.
– Jag har legat på, tagit personlig kontakt och försökt att skapa en relation. Det ligger lika mycket hårt jobb bakom kompetensen som att framföra den. De som inte är vana att ta första steget på det sättet har haft det tufft, säger han.
Enligt SCB:s siffror har det blivit svårare för studerande inom två utbildningsområden att etablera sig på arbetsmarknaden. Ett av dem är Carl Bromans framtida bransch, IT/Data. De andra är ekonomi, administration och försäljning. Till de utbildningsinriktningar som hade allra högst andel i jobb hör bland annat specialistundersköterskor, säkerhetssamordnare, elkonstruktörer, kart- och mättekniker och ambulanssjukvårdare.
Orsaken till att andelen studenter som får jobb efter YH- utbildningen minskar är flera. Lågkonjunkturen de senaste åren har inneburit en sämre arbetsmarknad i för alla. Carl Broman tror också att inom hans framtida bransch blir kunskap fort gammal.
– Min bransch utvecklas hela tiden, vilket gör att vi aldrig blir färdiglärda. Dessutom vill många företag ha seniora utvecklare. Att ta in en junior är en större risk eftersom de är som hantverkare och måste ha några lärlingsår innan de blir självgående.
Vilket råd skulle du ge någon som funderar på en YH-utbildning?
– Att tänka på att det är mycket eget ansvar att ta till sig de kunskaper man lär sig. Det går inte att bara lära sig teorin och sedan förvänta sig att få jobb. Du måste gräva vidare själv, vara nyfiken. Det är viktigt att man faktiskt gillar sitt yrke, säger Carl Broman.
Uppgifterna kommer från en årlig uppföljning av examinerade från yrkeshögskolan, som genomfördes av SCB under hösten 2025 bland de som examinerades 2024. Totalt omfattade undersökningen 22 900 personer och svarsfrekvensen var 42 procent.
Som Kollega nyligen kunde berätta har det bara blivit 84 etableringsjobb fram till och med oktober i år.
Då har anställningsformen funnits i nästan två år, den som skulle få bukt på arbetslösheten för långtidsarbetslösa och nyanlända. Reformen har förhandlats under flera år år, framför allt mellan LO, Svenskt näringsliv och Unionen.
Men även staten som står för den stora delen av finansieringen.
Men nu börjar den sistnämnda tröttna.
Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) kallar nu till sig parterna, enligt TT. De behöver, enligt honom ”lägga i en andra växel”.
– Etableringsjobben behöver bli fler, annars behöver vi tänka om och satsa på andra åtgärder. De volymer vi ser är helt otillräckliga för att etableringsjobben ska vara en del i att bryta långtidsarbetslösheten – inte minst hos många utrikes födda, säger han i en kommentar till TT.
Vid årsskiftet har etableringsjobben funnits i två år.
En reform som skulle ge tusentals jobb till långtidsarbetslösa och nyanläda, med schysta villkor där arbetsmarknadens parter förhandlat fram villkoren.
Som Kollega kunde avslöja förra veckan är det dock bara 84 personer i en sådan anställning just nu.
– Det är ett riktigt fiasko. Tyvärr har man misslyckats grovt här vilket man inte kan lasta Arbetsförmedlingen för. Det är enbart parternas fel, säger Lise-Lotte Argulander, arbetsmarknadsexpert på Företagarna.
Var brister de?
– Framför allt i administrationen, både för arbetsgivarna och de som ska ta etableringsjobb. För mindre företag som ska ta in någon utöver ordinarie arbetsstyrka är det för krångligt. Krav på både centrala och lokala kollektivavtal är besvärligt.
Kravet på kollektivavtal skiljer etableringsjobb från andra subventionerade anställningar.
Företagarna, som företräder 60 000 små och medelstora företag, har varit kritisk till anställningsformen från start.
– Det blir inte konkurrensneutralt när statliga stöd kräver kollektivavtal. Sex av tio mindre företag har inte kollektivavtal och därför stänger reformen ute stora delar av arbetsmarknaden, säger Lise-Lotte Argulander.
Mindre företag är här 1-49 anställda.
Även arbetsmarknadsminister Johan Britz har mejlat en skriftlig kommentar till Kollega angående det låga antalet individer i etableringsjobb.
Och även han anser att problemet ligger hos arbetsmarknadens parter.
– Jag är missnöjd. Det måste till skärpning. Regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att arbeta stödjande för att arbetslösa ska komma i etableringsjobb, men då måste parterna ta ansvar för att det också finns några jobb att fylla. Ansvaret ligger nu på parterna att få upp volymerna, skriver han.
Therese Svanström, ordförande för tjänstemannafackens centralorganisation TCO, vill inte recensera etableringsjobben i sig, men tycker det är bra med partsgemensamma reformer för att lösa problematiken kring arbetslöshet.
TCO har lanserat ett förslag på ytterligare en anställningsform med stöd, förstärkningsjobb.
– Från forskningen vet vi att stöd i anställning och arbetsmarknadsutbildningar ger mest valuta för pengarna. Så vi måste steppa upp och vi behöver fler former för anställning med stöd, inte färre.
Enligt TCO har antalet personer i statligt subventionerade jobb minskat sedan 2018.
Enligt den fackliga centralorganisationen låg antalet deltagare före 2018 på runt 60 000 personer varje år.
Nu har drygt 22 000 personer en subventionerad anställning.
Enligt Therese Svanström kräver anställningar med stöd resurser på Arbetsförmedlingen. Som bantats ned senaste åren.
– Myndigheten har också fått en tuffare grupp att jobba med när människor som mer har en genomgångsarbetslöshet får hjälp på andra håll, som från omställningsorganisationer.
– Dessutom är många arbetsgivare pressade i dag och har svårt att se värdet att ta emot anställda i stöd, säger hon om varför matchningen blivit svårare.