Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Vi beger oss till Kankberget, fyra mil nordväst om Skellefteå. Ulf Andersson ska ledsaga oss ner i guldgruvan. Säkerheten är avgörande. Vi får prova ut hjälm med pannlampa och spänna fast ett hölster med en syrgasmask runt höfterna. Den ska kunna ge andningsluft i 15 minuter. Vi hänger även en spårningssändare runt halsen. Vi sätter oss i Ulfs vita pick-up och kör via det gamla dagbrottet in i gruvans mörker. Lutningen är brant, längst ner på 553 meters djup ska vi. Kankberg är den näst minsta av Bolidens gruvor och guldbrytningen där började för sju år sedan.
Billyktornas ljuskäglor följer kablarna i taket med el, luft och vatten. Ulf har kommunikationsradion på för att ha koll på var malmtransporterna befinner sig, så att vi inte ska vara i vägen när de fullastade ekipagen kommer dundrande. Snart möter vi en. Vi kör in på en avtagsväg. Den passerar oss i full fart.
– Malmtransporterna går i skytteltrafik från tidigt på morgonen till midnatt. 30 ton väger lasten och tre gram guld per ton malm får man ut. Ungefär ett ton guld om året ger Kankbergsgruvan, säger han.
Det slår lock för öronen när vi rullar ner i gruvgångens beckmörker och det är bara vid räddningskamrarna som vi passerar med jämna mellanrum, som det lyser. Det är dit vi måste ta oss om det skulle rasa eller börja brinna eller om luften skulle ta slut, eller vad som nu skulle kunna hända. Där inne ska det finnas syre så att det räcker för åtta personer i åtta timmar. De ska även vara utrustade med en kortlek.
– Om vi skulle behöva ta oss dit och pannlampan inte skulle fungera ska du hålla handen mot gruvväggen när du går och då ska du hinna fram innan syret i masken ta slut, säger Ulf.
Längst in i slutet av gången hittar vi skrotaren Robert Strandberg. Han rensar upp det som ska bli en infart till nästa brytrum. På 90-talet skrotade han för hand med järnspett men nu sitter han inuti en skrotare. Den ser ut som en traktor med en lång arm med ett meterlångt spett längst fram. Tillverkare är Skellefteåföretaget Jama.
Oväsendet är bedövande från det envetet hackande spettet, som får hela skrotaren att rycka och skaka. Det rasslar ner stenflisor och ryker damm. Vibrationerna är kraftiga. Robert har åtta stötdämpare i hytten. 45 minuter tar det honom att skrota rent det här utrymmet. För att komma åt guldmalmen spränger man sig fram och efter varje sprängning måste de stenar som riskerar att lossna rensas undan så att ingen får dem på sig.
– Men det gäller att inte överskrota för då kan man slå loss bitar som inte var lösa från början och då holkas för mycket av bergväggen ur. Det tar längre tid och blir osäkrare, säger han.
Han lyssnar efter lösa bitar medan han skrotar och han avsynar berget med starka strålkastare.
Ett annat tillverkningsföretag på orten som har vuxit fram tack vare ett samarbete med Boliden är Brokk som gör rivningsrobotar. Företaget startade 1976 när de utvecklade en rivningsrobot till Bolidens smältverk i Skelleftehamn, där två arbetslag gick i skift för att bila loss slagg för hand i den varma och dammande blyugnen.
Samarbetet mellan Brokk och Boliden fortsätter nu med en robot som ska kunna utföra Robert Sandbergs jobb. Genom att filma berget med 3D teknik fäst på en fjärrstyrd robotskrotare kan avsyningsarbetet och manövreringen av skrotaren göras från en plats ovan jord. Brokk och Boliden har just provkört en prototyp av den fjärrstyrda skrotaren.
Roberts kollega Fredrik Lindström kommer farande i mörkret för att hämta honom. De pratar om 3D-skrotaren.
– Fick de fason på ljudet? undrar Fredrik Lindström.
De är eniga om att det är svårt att skrota utan att höra bergets klang, känna vibrationerna och se sprickor och stenblock på plats. Säkerheten hänger på att man får loss det som sitter löst men enligt deras bedömning är risken snarare att man överskrotar med en fjärrstyrd robot.
Vi far upp mot ljuset igen. Grunden till Bolidens verksamhet är malmbrytningen, som har varit igång i snart hundra år. 1924 grundades företaget. 2018 var omsättningen drygt 52 miljarder kronor. Det är inte svårt att förstå vilken inverkan det har och har haft på Skellefteås företagande. Många samarbetspartners, underleverantörer och underleverantörer till underleverantörer tjänar sitt levebröd genom gruvföretaget och de allra flesta finns här på orten.
I kontoret, med utsikt över det gula 20-talshuset i trä som var bolagets huvudkontor, träffar vi Peter Burman. Han sitter som spindeln i nätet för Bolidens utvecklingsprojekt. Att företagets verksamhet är grunden till Skellefteåföretagarnas utveckling råder ingen tvekan om. Han minns en konferens för underleverantörerna för några år sedan.
– Jag tyckte det var anmärkningsvärt att så många som 92 av de 96 inbjudna underleverantörerna kom till mötet. Då förstod jag hur viktigt Boliden var för dem.
Han menar dock att det även finns andra orsaker till Skellefteås vitala företagaranda och pekar på likheterna mellan hemstaden och det småländska entreprenörs-Meckat Gnosjö.
Vi behöver tekniker, inköpare och en receptionist, dessutom börjar vi få ont om plats
– Från början var de flesta här fattiga jordbrukare med magra jordar, som inte gav tillräckligt med föda. För att överleva tvingades de vara kreativa och hitta på andra lösningar vid sidan av jordbruket. Dessutom har frikyrkorna och nykterhetsförbunden ett stort inflytande på bygden. De frireligiösa samfunden är ett av de nätverk som fortfarande binder samman företagen, menar Peter Burman.
Den ständiga strävan efter förbättring och utveckling – det är en viktig förutsättning såväl för de små och medelstora företagens, som för Bolidens fortlevnad.
– Vi gör inga anspråk på patent och rättigheter. Våra partners kan ofta göra affärer på det de utvecklar i samarbete med oss. När vi får frågan om varför Boliden ska ge bort sin spetsteknik säger vi bara att vi får springa fortare, säger Peter Burman.
Gruvnäringen är riskfylld och i utvecklingssammanhang är säkerhetsfrågan en grundpelare. Det pratas mycket om automatisering men det är inte enbart för att öka säkerheten. Man vill ju också öka lönsamheten.
– På sikt kommer man att behöva bryta större kvantiteter malm för att kompensera för lägre koncentrationer av metall. Vi kommer att behöva gå djupare och det kommer att bli svårare, säger han.
Ju färre människor som befinner sig i gruvorna desto säkrare. Brokks fjärrstyrda skrotningsrobot skulle göra så att skrotarna Robert Strandberg och Fredrik Lindström inte behövde befinna sig i den utsatta miljön längst framme i de nysprängda gruvgångarna.
Arbetsmiljön är en viktig facklig fråga men det finns en kluvenhet, eftersom det samtidigt finns en rädsla för att arbetstillfällen kommer att gå förlorade. Peter Burman menar att arbetsinnehållet kommer att förändras.
– Jag ser en framtid där mer av det arbete som utförs i gruvorna utförs av fjärrstyrda maskiner men det kommer att pågå verksamhet i gruvorna med processövervakning och med att serva maskiner och pumpstationer, säger Peter Burman.
Enligt Peter Burman på Boliden finns det stora likheter mellan Skellefteås vitala företagaranda och det småländska entreprenörs-Meckat Gnosjös. Även förutsättningarna är liknande.
Han tycker att det är viktigt att engagera gruvarbetarna i förändringsarbetet. Ett led i den utvecklingen är gruvans trådlösa nätverk som togs i bruk för sju år sedan och de 160 läsplattor med appar för bland annat ritningar av maskiner som just har börjat användas.
Även på Brokk har utveckling varit nödvändig men inte av säkerhetsskäl utan för företagets överlevnad. När företaget startade var det de enda tillverkarna av rivningsrobotar. Nu finns det konkurrenter. Globaliseringen har både tvingat fram och möjliggjort en expansion.
Erika Stenmark är klubbordförande på Brokk och har jobbat här i 19 år. När hon började var de 40 personer och tre dotterbolag. Nu är de 100 anställda och det finns 17 dotterbolag i Europa, Asien, Australien, Mellanöstern och i USA.
– Stämningen är fortfarande som på det lilla garageföretaget vi en gång var. Det är fantastiska kollegor och folk stannar kvar. Gemenskapen är viktig, säger Erika Stenmark.
De största förändringarna har företaget nu gjort men det har drabbats av växtvärk.
– Vi håller fortfarande på att anställa. Vi behöver några tekniker, inköpare och en receptionist. Dessutom börjar vi få ont om plats, trots att vi just har byggt ut. Helst vill vi sitta tillsammans för gemenskapen är viktig. Men industrilokaler och mark att bygga på är det ont om, i varje fall här i Hedensbyns industriområde, där många av våra samarbetspartners finns, säger hon.
Platschefen Staffan Larsson och Unionens klubbordförande Erika Stenmark på Brokk.
Hon rör sig snabbt mellan rummen. Vi går in i den nybyggda matsalen som ligger mellan två hus. På den högsta väggen hänger en målning av dvärgen Brokk som har gett namn åt rivningsrobotarna. Han var den fornnordiska guden Tors smed. Erika går med raska kliv ut i verkstaden.
– Det är inte så att vi springer snabbare, vi jobbar smartare, säger hon, och platschefen Staffan Larsson, som har slutit upp, instämmer.
– Brokks utvecklingsresa började för sex år sedan med hjälp av Produktionslyftet. Nu har vi ökat produktiviteten med 50 procent och tillverkningsvolymen med 67 procent och vi har mer än halverat ledtiderna, berättar han.
– Detta var någonting som vi måste göra för att säkra våra jobb. Nu är de tryggade för tillfället men vi måste hela tiden förbättra oss, säger Erika Stenmark.
– Därför är det viktigt att utnyttja den kreativitet som finns här. Både för att den är en viktig resurs men även för att öka delaktigheten, säger Staffan Larsson.
Varje fredag samlas alla på förmiddagsfika. Då redovisas genomförda förbättringar.
– När en grupp har nått ett delmål firar vi. Det är viktigt för att bevara arbetsglädjen. Förra veckans förbättring stod elektrikerna för. De hade fixat lutning på en bänk så att inte grejer staplas på hög, säger han.
Vi går in i montaget, det är måndag och lunchtid och i bakgrunden ylar på svag volym Eilert Pilarm, falskt och innerligt Elvisdängan Heart Break Hotel. På fredagseftermiddagarna sjunger han starkare.
”Det finns en speciell Brokkanda – alla är hjälpsamma och många har varit här länge”, säger konstruktören Lina Åström.
Montörerna har själva skapat sina flöden, alltså den ordning som de sätter ihop robotarna. Arbetet är i stort sett uppdelat så att en grupp sätter ihop en modell av de gullackerade spindellika robotarna. På en nästan färdigmonterad robot slår två montörer på hjulen med slägga. Runt roboten är verktygen prydligt upphängda på ställ och skruvar och muttrar ligger på plats i märkta plastlådor.
Det är inte bara utrymme det är ont om, att rekrytera är inte det lättaste. En av de senast anställda är konstruktören Lina Åström. Hon är uppvuxen här men flyttade söder ut för 14 år sedan för att utbilda sig. Efter det jobbade hon på Scania i Södertälje. För snart tre år sedan kom hon tillbaka. Först jobbade hon i sin pappas företag, bara 60 meter härifrån. Han är underleverantör till Brokk och det var han som såg annonsen på jobbet, som hon sökte och fick.
– Det finns en speciell Brokkanda – alla är hjälpsamma, många har varit här länge och det finns en trygghet i att kunna namnen på dem som man jobbar med. Dessutom gillar jag att arbeta med hela maskinen inte bara en delkomponent. Jag tror att jag kommer att stanna länge, eftersom det är just här jag vill vara, säger Lina Åström.
Läs mer: Låglöneländer inget hot mot svensk industri
Hur ska det gå för Skellefteå framöver? Ett rejält tillskott är den gigantiska bilbatterifabriken Northvolt som har börjat byggas öster om staden, på ett område som motsvarar 300 fotbollsplaner, 200 hektar. Den ska vara klar redan i slutet av år 2020 och kommer att ge 3 000 nya jobb om det går enligt planerna. Med alla kringtjänster räknar man med runt 10 000 nya arbetstillfällen.
Redan nu behöver 1 000 byggjobbare någonstans att bo. Kommunen planerar för 1 500 nya bostäder de närmaste fem åren. Den billiga elen från det kommunala elbolaget Skellefteåkraft och möjligheten att på sikt kunna börja bryta, kobolt och magnesium, var det som lockade företaget till staden.
The clock is ticking for the struggling battery manufacturer Northvolt. During the autumn, debts have piled up with the Swedish Enforcement Authority, and recently several of the company's major shareholders withdrew from negotiations for new financing. Since its inception in 2015, Northvolt has raised SEK 110 billion, but now the money is almost gone. According to CEO Peter Carlsson, they need to raise just over SEK 10 billion in the coming year, but so far the search for new financing has been fruitless.
Therefore, Northvolt has now taken the next step to save the company. The management has applied for a so-called Chapter 11 procedure, a type of reconstruction process in the USA that was recently used by the airline SAS. One possible explanation for the battery manufacturer turning to an American court is that it is considered doubtful that Northvolt would be granted a Swedish reconstruction, as it requires the company to be fundamentally viable. Another advantage of Chapter 11 is that the management is likely to retain control over the company.
However, there is a downside – for the employees. In an American process, Northvolt's employees will not be able to benefit from the Swedish state guaranteed wages - lönegaranti - according to several legal experts contacted by Kollega.
– The Swedish state does not pay any guaranteed wages if the company has not initiated a reconstruction or bankruptcy in Sweden. If Northvolt only initiates a Chapter 11 procedure in the USA, all the company's obligations to employees in Sweden to pay wages and other compensation according to the employment contract remain, says Hans Andersson, chairman of the Swedish Association of Restructuring and Bankruptcy Administrators.
If Union members at Northvolt do not receive their wages, the union can, however, request the company to be declared bankrupt in a Swedish court.
– If Northvolt does not pay wages on time, the employee or the union can collect the wages through the Enforcement Authority and ultimately request that the company be declared bankrupt if the wages are not settled, explains Hans Andersson.
Filip Vujcic, a union lawyer at Unionen, also assesses that members cannot benefit from the state guaranteed wages when a corporate reconstruction is initiated in the USA.
– This means that Unionen, in the event of future unpaid wages, needs to safeguard its members' rights through wage collection. According to Swedish bankruptcy rules, a corporate reconstruction in the USA does not prevent a member's bankruptcy application from being examined in a Swedish court, he says.
Will Unionen request Northvolt to be declared bankrupt if members do not receive their wages?
– Unionen does not comment on that question at this time.
*In wage collection, Unionen usually sends a demand letter to the employer, who has seven days to pay the wages. If the wages are still not paid, the employer receives a payment order via service. If that does not help either, Unionen sends a bankruptcy application to the district court.
This text has been translated with the help of AI.
Klockan tickar för den krisande batteritillverkaren Northvolt. Under hösten har skulderna har hopat sig hos Kronofogden och nyligen hoppade flera av bolagets större aktieägare av förhandlingarna om ny finansiering. Sedan starten 2015 har Northvolt tagit in 110 miljarder kronor, men nu är pengarna i stort sett slut. Enligt vd:n Peter Carlsson behöver man få in drygt tio miljarder under det kommande året men hittills har jakten på ny finansiering varit resultatlös.
Därför har Northvolt nu tagit nästa steg för att rädda bolaget. Ledningen har ansökt om ett så kallad Chapter 11-förfarande, är en sorts rekonstruktionsprocess i USA som nyligen användes av flygbolaget SAS. Ambitionen är att processen ska frigöra cirka 2,7 miljarder kronor. En tänkbar förklaring till att batteritillverkaren väljer att vända sig till en amerikansk domstol är att det anses tveksamt att Northvolt skulle beviljas en svensk rekonstruktion, eftersom det kräver att bolaget i grunden är livskraftigt. En annan fördel med Chapter 11 är att företagsledningen med stor sannolikhet kan bibehålla kontrollen över företaget.
Det finns dock en baksida – för de anställda. Vid en amerikansk process kommer Northvolts anställda inte att kunna ta del av den svenska statliga lönegarantin, enligt flera juridiska experter som Kollega varit i kontakt med.
– Den svenska staten betalar inte ut någon lönegaranti om bolaget inte inlett en rekonstruktion eller konkurs i Sverige. Om Northvolt endast inleder ett Chapter 11-förfarande i USA kvarstår bolagets alla förpliktelser mot löntagarna i Sverige för att betala lön och andra ersättningar enligt anställningsavtalet, säger Hans Andersson, ordförande i Svenska rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet.
Om Unionens medlemmarna på Northvolt inte får ut sina löner kan förbundet dock begära bolaget i konkurs i svensk domstol.
– Om Northvolt inte betalar ut lön på utsatt tid kan den anställde eller fackföreningen driva in lönen genom kronofogden och i slutändan begära att bolaget försätts i konkurs om inte lönen regleras, förklarar Hans Andersson.
Även Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen, gör bedömningen att medlemmarna inte kan ta del av den statliga lönegarantin när en företagsrekonstruktion inleds i USA.
– Det innebär att Unionen i händelse av framtida obetalda löner behöver tillvarata sina medlemmars rätt genom löneindrivning*. Enligt svenska konkursregler utgör inte en företagsrekonstruktion i USA ett hinder för att pröva en medlems konkursansökan i en svensk domstol, säger han.
Kommer Unionen att begära Northvolt i konkurs i händelse av att medlemmarna inte får ut sina löner?
– Unionen kommenterar inte den frågan i nuläget.
*Vid löneindrivning skickar Unionen i regel ett kravbrev till arbetsgivaren som har sju dagar på sig att betala ut lönen. Om lönen ändå inte betalas ut får arbetsgivaren en betalningsuppmaning via delgivning. Om inte heller det hjälper skickar Unionen en konkursansökan till tingsrätten.
Vårvintern 2020 lamslår pandemin världen. På reseföretaget där Margareta Hallin arbetar råder kaos.
– Jag förstod direkt att det här inte kommer att gå bra, minns hon.
Så kom beskedet. Efter 33 år i resebranschen blev hon uppsagd.
– Jag minns att jag satt på min plats med ansiktet i händerna, tittade ut genom fönstret, grät en skvätt och tänkte att nu är den här tiden över.
Margareta Hallin hade nästan hela sitt yrkesliv arbetat med marknadsföring i resebranschen. Nu återuppväcktes en gammal dröm om att starta eget. ”Är det nu jag ska göra det? Och vad vill jag i så fall göra?”
Hennes väg tillbaka ter sig i backspegeln som en sinnrikt, närmast organiskt vävd affärsutveckling – mer än något annat styrd av lust, kreativitet och samspel. För att nysta i hennes historia får man börja i tonåren. Där finns en röd tråd som leder till dagens framgångar.
Margareta Hallin trivdes aldrig riktigt i skolan. Däremot var hon kreativ, stickade och sydde sina egna kläder och så gillade hon matte och svenska.
– Exakt de ämnena har jag nytta av nu.
Dessutom lyckades hon alltid hitta roliga jobb trots att hon saknade utbildning.
På resebyråkedjan Resia gjorde hon allt från att inreda butiker och skyltfönster till att ordna event. När de första bloggarna dök upp 2007 blev hon intresserad och startade 2008 en egen blogg för att lära sig hur det fungerade. Ett par år senare lyckades hon sälja in idén om att starta blogg på Resia. Hallins reseblogg blev snabbt populär med 70 000 besök i månaden.
Som uppsagd funderade hon på vad hon ville och kunde. Hon hade Instagramkontot 50something.se med ett par tusen följare som hon skulle kunna göra något av. Kontot hade hon startat efter att hon fyllt 50 och upplevt en stilkris.
Att kontot nu var lite inaktivt berodde på att döden kommit emellan. Hennes man fick återfall i cancer. Under ett par år satte hon allt på paus för att stötta honom.
– Øivind var alltför ung när han dog, bara 47. Det är en sorg som alltid kommer att finnas. Men livet går vidare, det gör faktiskt det.
Förlusten av Øivind har präglat henne. Trots att hon mått jättedåligt och haft mycket ångest är det en erfarenhet som gjort henne modigare.
– Jag vågar utmana mig själv och säga ja till livet.
När hon blev uppsagd tog hon direkt kontakt med omställningsorganisationen TRR. Hon berättade om sitt intresse för mode och livsstil och om sitt Instagramkonto, som hon ville använda för att inspirera andra.
Hon hade hört att färganalyser var på väg tillbaka och lyckades övertyga konsulten på TRR om att få gå en sådan utbildning. Starta eget-konsulten på TRR sa dock: ”Du med din ålder och erfarenhet ska hjälpa företag med deras sociala medier.”
I väntan på starta eget-bidraget sökte hon runt 25 jobb som ”social media-manager”. Hon fick inte ett enda svar.
– Antagligen tror ingen att en kvinna i min ålder kan något om sociala medier. Det är rätt sorgligt hur mycket kompetens företagen missar på grund av ålderism och förutfattade meningar.
Att inriktningen sedan kom att bli en helt annan än konsulten föreslog berodde på att hon följde sin magkänsla. Hon fick hjälp av TRR att lägga upp en budget och affärsplan och gjorde på eget bevåg en marknadsplan. Hon skickade enkäter till kvinnor som följde henne och testade sina idéer på dem.
– Jag har alltid haft många idéer. Det är en inre kraft jag har. Och så har jag en tillit att jag alltid kommer att klara mig. Men jag hade faktiskt inte klarat mig utan starta eget-bidrag det första året.
Hon visste genom sitt Instagramkonto att mode och stil för kvinnor 50+ var något även andra kvinnor funderade kring.
– Jag minns så väl när jag fyllde 50. Jag kände jag mig inte längre hemma i min garderob. Kroppen förändrades. Samtidigt kändes det rätt härligt och gott att få åldras. Det är nästan som att skapa sig en ny identitet, jag ville känna mig välklädd men inte utklädd. Det är viktigt för välbefinnandet.
Under pandemin och korttidspermitteringen började hon sy och sticka igen. Hon postade på Instagram, fick mycket uppmärksamhet och märkte snabbt att hon hamnat rätt. Där fanns ett utrymme som behövde fyllas.
Hon var med i en sygrupp där många klagade över hur svårt det var att följa symönster.
Så svårt är det faktiskt inte, tänkte hon och beslöt sig för att skapa några snygga mönster med lättfattliga beskrivningar. Med dem i bagaget startade hon sykurser över nätet. Snart hade hon kurser varje kväll.
Parallellt med den utvecklingen växte följarantalet i rasande takt. Hon började få allt fler förslag på samarbeten med företag.
I dag skulle hon kunna fylla Wembley stadium med 90 000 följare. Det är ingen överdrift att säga att de hjälpt henne utveckla sitt företag.
Flera följare skrev: ”Jag vill inte gå på sykurs men kan jag få köpa dina mönster?” Margareta Hallin anlitade då två mönsterkunniga systrar i Borås, som såg till att hennes mönster blev korrekt utformade. Mönstren sålde som smör. Följare ville också köpa tyger. Hon tog då hjälp av en digital plattform som säljer tygrullar som blivit över hos skandinaviska designer.
Ett annat önskemål blev: Jag vill inte sy, kan jag köpa dina kläder?
I dag syr fyra sömmerskor i Litauen kläderna Margareta Hallin designar. Hon har skaffat en större lokal i centrala Göteborg där hon säljer egendesignade kläder, mönster, tyger, men även handplockade varor från andra designers och företag hon valt att samarbeta med.
– Jag ville samla allt på ett ställe och även kunna ha mindre event här.
Här står nu en kvinna med båda fötterna på jorden, ett öppet sinne och en tillit till att livet trots hårda smällar är fullt av möjligheter. Även om hon ibland undrar lite grann vad hon håller på med.
– Herregud, jag är 61 år och öppnar butik när de flesta av mina vänner trappar ner. Men det var hit jag ville komma och jag är verkligen lyckligt lottad. Det är så fint att få vara här.
Text: Anna Rehnberg
Aktuell: Nyöppnad butik i Göteborg. Instagramkontot 50something.se och webshop med samma namn. En bok som ska handla om stil och om hur man använder hela sin garderob utkommer hösten 2025. Hamnade förra året på plats 64 på Göteborgspostens maktlista.
Ålder: 61.
Bor: Lägenhet i Göteborg.