Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Få med utländsk bakgrund i bolagsstyrelser
Endast åtta procent av alla ledamöter i landets bolagsstyrelser har utländsk bakgrund, trots att en fjärdedel av Sveriges befolkning beräknas ha det. Det visar en kartläggning av mångfalden i styrelserummen.
Almi företagspartner har sedan 2013 tittat på könsperspektivet i landets bolagsstyrelser och fått frågan varför man inte också kartlagt etnicitet. Nu har man för första gången gjort det och funnit att det finns 13 700 ledamöter (motsvarande åtta procent) i landet som har utländsk bakgrund, i den bemärkelse att de antingen själva är födda utomlands eller att båda föräldrarna är utrikesfödda.
Det är en alldeles för låg siffra menar Anna Lundmark Lundbergh, vd för Almi Värmland och ansvarig för kartläggningen av bolagsstyrelserna.
– Vi vet ju att aktivt framåtriktat styrelsearbete med rätt kompetens runt bordet är värdefullt och därför är det viktigt med både jämställdhet och mångfald. Människor med olika bakgrund och erfarenhet bidrar till vidare perspektiv. Ju mer olika vi är desto bättre kan vi tolka det som händer runt omkring, säger hon.
Trots att en fjärdedel av alla invånare i Sverige har utländsk bakgrund innehas vd-posten bara av nio procent av någon med utländsk bakgrund på de närmare 100 000 svenskägda företag som ingår i undersökningen. Styrelsens sammansättning påverkar i hög grad valet av vd, menar Almi.
– Lika rekryterar lika. Tittar man på de bolag där vd:n har utländsk bakgrund så har 42 procent av styrelseledamöterna också utländsk bakgrund. I företag där vd:n är svensk är motsvarande siffra bara fyra procent, säger Anna Lundmark Lundbergh.
Det finns regionala skillnader – andelen styrelseledamöter med utländsk bakgrund är högst i Stockholm, tolv procent, medan den i Blekinge, Gotland, Gävleborg, Jämtland, Kalmar, Kronoberg och Värmland bara är fyra procent, visar siffrorna som baseras på statistik från Statistiska centralbyrån och Bolagsverket.
Storleken på styrelsen spelar också roll för mångfalden. Bara hälften av alla undersökta bolag har fler än en ordinarie styrelseledamot. Ju fler platser i styrelsen desto fler ledamöter med utländsk bakgrund. I bolag med fyra ledamöter eller fler är det 27 procent av ledamöterna som har utländsk bakgrund.
– Att styrelserna bara har en ledamot innebär att de inte kan bedriva något aktivt styrelsearbete. Vi vill se att fler bolag utnyttjar möjligheten att använda styrelsen som det aktiva verktyg det faktiskt är.
– Många företagsägare rekryterar styrelsemedlemmar i sina befintliga nätverk. Men slutar man tänka på personer och i stället börjar fundera på vilka kompetenser som behövs, då kan man få till en förändring, säger Anna Lundmark Lundbergh.
Almi
Almi Företagspartner är ett svenskt statligt ägt bolag som har i uppdrag att skapa tillväxt och förnyelse i näringslivet genom finansiering i kombination med rådgivning. Almi har 16 regionala dotterbolag.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
