Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Vid 80 års ålder tyckte Ann-Mari Niklasson fortfarande att jobbet som ekonomiansvarig på ett stort advokatkontor i Uddevalla var roligt. Men då ville ledningen ändå att hon skulle gå i pension. Hon tror själv att det beror på att hon ett år tidigare haft en stroke.
Fram till dess hade Ann-Mari inte haft mer hälsoproblem än att hon hörde lite dåligt. Det tyckte hon var väldigt irriterande, men använde ändå motvilligt en hörapparat ibland.
Men en dag, på våren 2019, när hon som vanligt var på jobbet, började hon plötsligt må konstigt och upplevde att skrivbordet rörde sig ifrån henne.
På sjukhuset fick hon veta att hon drabbats av en kraftig stroke, som dock endast drabbat balanssinnet. Efter några veckors vård och återhämtning var hon tillbaka på jobbet, om än på halvtid till att börja med. Visst var det lite snabbt och visst var hon lite medtagen i början, medger hon.
– Fast jag hann ändå med alla arbetsuppgifter.
Men Ann-Mari upplevde ändå att stroken gjorde att hennes ålder kom i fokus.
– Jag fick veta att ledningen hade börjat diskutera en efterträdare till mig. Och eftersom de visste min inställning till jobbet så höll de det hemligt i början, vilket gjorde mig ledsen. Men när jag började använda mitt sunda förnuft så insåg jag också att det ändå var dags att sluta. För det är klart att stroken också hade skakat om mig, säger hon.
– Och när de sedan hittade en jätteduktig tjej som gick bredvid mig i ett halvår innan jag gick i pension så kändes det bättre. Och man måste ändå vara realist.
Senare har Ann-Mari fått höra att hon fick stroken därför att hon jobbade så mycket.
– Men aldrig i livet att jag tror på det. För jag var inte stressad och trivdes jättebra på jobbet. Och även mycket yngre människor kan få en stroke.
Den sista mars 2020 gick Ann-Mari i pension. För andra gången. För hon gick faktiskt i pension redan vid 65, när hon jobbade på samma advokatkontor, som då dock var mycket mindre. Även den gången var det med bävan, förklarar hon.
– Då berodde det mest på att jag var väldigt less på de arbetsuppgifter jag hade, samtidigt som min chef funderade på att sluta. Och jag hade faktiskt också börjat känna att jag identifierade mig för mycket med jobbet och tänkte att jag banne mig behöver göra något annat.
De tyckte inte det fanns någon anledning att ha kvar en person som var så pass gammal som jag
Men det tog inte lång tid innan Ann-Mari insåg att pensionärstillvaron inte var något för henne.
– Då hade min mångårige särbo gått bort och jag levde ensam. Om det hade suttit någon i andra soffhörnan så kanske det hade känts på ett annat sätt. Men nu började jag nästan genast att vantrivas hemma och visste inte vad jag skulle göra med all tid.
– Visserligen har jag flera väninnor och umgås också mycket med mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Och jag har alltid gillat att gå långa promenader, sticka och virka och att läsa böcker. Men det är bara roligt när man gjort lite nytta före. Så jag tröttnade på det, säger hon.
Och redan efter tre månader hade hon fått ett nytt jobb, på en bokföringsbyrå i Uddevalla. Där blev hon sedan kvar i fem år innan företaget köptes upp av en större revisionsbyrå, vilket ledde till att byråns anställda fick för lite att göra. Varpå ledningen ville att Ann-Mari skulle sluta.
– De tog ett samtal med mig där de tyckte det inte fanns någon anledning att ha kvar en person som var så pass gammal som jag, när det fanns så många yngre som inte heller hade tillräckligt att göra. Där kände jag av en ålderism, och det var jobbigt.
Men knappt ett år senare, 2010, hade hon fått jobb på advokatbyrån igen, först som vikarie och sedan som heltidsanställd ekonomiansvarig.
Fast sedan, efter nästan tio år, kom alltså stroken emellan.
Vad har hon då gjort av den senaste tiden som mer eller mindre motvillig pensionär? Jo, först skaffade hon en katt som sällskap. När det inte fungerade, eftersom den bara ville ut från hennes lägenhet, beslöt hon i stället anta ett erbjudande om att bli kassör i PRO, Pensionärernas riksorganisation, i Uddevalla.
För det ger henne ändå möjlighet att fortsätta jobba med ekonomi, liksom att efter pandemin kunna delta i olika aktiviteter och ha många sociala kontakter, resonerar hon.
Sedan hon nu blivit pensionär igen så har hon också fortsatt att sköta bokföringen åt en vän liksom åt ett egenföretagande barnbarn.
– Det går inte att släppa helt, säger Ann-Mari Niklasson.
Deltidsarbete under många år påverkade Margareta Arenås beslut att fortsätta jobba efter 65 – för att dryga ut kassan. Men också för lusten att jobba.
Fotoo: Christopher Hunt
Vid 64 års ålder insåg lantmätaren Margareta Arenås att hon hade hamnat i en klassisk kvinnofälla. Efter allt deltidsarbete när barnen var små skulle pensionen bli låg.
Först nu, vid 69, funderar hon på att lämna arbetslivet. Men att Margareta har fortsatt jobba på teknikkonsultkoncernen Sweco i Falun och Stockholm har också berott på att hon fortfarande tycker att jobbet är roligt och känner att hon är uppskattad både av kollegor och kunder.
– Annars hade jag så klart inte varit kvar, säger hon.
Visst hade Margareta anat att pensionen skulle bli låg till följd av allt deltidsarbete under de tre döttrarnas uppväxt.
– Men vid 64, när jag tog reda på hur mycket jag skulle få, insåg jag hur lite jag tidigare har funderat på pensionen.
Då hade hon länge varit separerad från barnens far. När döttrarna kom, i tät följd på 1980-talet, var hon och mannen överens om de inte skulle vara så mycket på förskolan eller fritids.
Men för att göra det möjligt blev det Margareta som gick ner i arbetstid, medan mannen fortsatte med sitt heltidsarbete. Först 2001, efter sammanlagt 18 års mammaledighet och deltidsarbete, började hon jobba heltid igen.
Det fortsatte Margareta sedan med till 2019. Förra året gick hon ned till 40 procent av arbetstiden och i år jobbar hon 30 procent.
– Det är jättebra att ha kunnat göra så. För samtidigt som det höjer min pension är det ett bra sätt att fasa ut och kunna överföra kunskap till mina kollegor under det här året. Sedan får vi se.
– Snart ska jag väl ändå sluta, men det har jag i och för sig sagt flera gånger förut. Och kanske kan jag ändå fortsätta jobba lite timmar ibland.
2019 flyttade Margareta från Falun till Stockholm, främst för att ha närmare till barn och barnbarn. Och under hela pandemin har hon jobbat på distans.
Om hon pensionerar sig nästa år, vid 70 års ålder, kommer pensionen att vara betydligt högre än om hon hade lämnat arbetslivet vid 65.
– Det är lätt att vara efterklok. Och nu kan jag ju tycka att jag borde ha tänkt mig för och i alla fall krävt att min sambo satte av pengar till mig, via en försäkring eller så, för all tid jag var hemma med barnen.
67-årige ”silverräven” Hans Ahlsmo känner inte av någon ålderism – tvärtom känner han sig respekterad för sin kompetens. Att jobba 60 procent passar honom perfekt.
Foto: Christopher Hunt
67-årige civilingenjören Hans Ahlsmo beskrivs som ”en av våra kära silverrävar”, av en kollega på Telia, där hans långa erfarenhet och speciella kompetens har gjort honom svår att ersätta.
För ett par år sedan beslöt han att utnyttja möjligheten till flexpension och gå ner till 60 procent av arbetstiden. Ett beslut som främst berodde på att han länge lagt mycket tid på att hjälpa sina föräldrar.
– I och med det hade jag inte så mycket egen ledig tid. Så att kunna jobba mindre har betytt väldigt mycket, säger han.
Något han också uppskattar är att han själv har fått bestämma att han nu jobbar heltid tisdag till torsdag och är långledig varje helg. Då hinner han också fiska, spela golf och träffa vänner.
Efter en drygt 30-årig anställning på Telia, tidigare Televerket, och de stora omställningar och neddragningar som gjorts, tillhör han nu en liten kvarvarande grupp experter på fast telefoni.
Han upplever att alla i gruppen får mycket uppskattning.
– Alla vet ju att mobiler och internet är framtiden. Och när vi nu är ganska få kvar som ansvarar för alla telefonstationer och plattformar som används för den fasta telefonin, så vill så klart många att vi stannar kvar för att hjälpa till med övergången till det nya, säger Hans.
I hans arbetsuppgifter ingår att vara mentor för att överföra kunskap till kollegorna.
– Tekniskt sett har jag gjort min hemläxa genom att följa med i den nya tekniken. Jag har exempelvis varit drivande för att så mycket IP-telefoni går på Telias nät i dag och har också varit med och skrivit några av specifikationerna för det.
– Och eftersom jag känner en stark lojalitet mot Telia och mina medarbetare så känns det viktigt att bygga upp kunskap hos dem så att de växer in i sina roller och på lite sikt klarar det här.
Någon ålderism har han aldrig känt av.
– Jag tycker snarare att det finns en stor respekt för kompetens och erfarenhet.
Läs mer om åldersfördomar:
Pension vid 65 stark norm
John Mellkvist kämpar mot ålderismen
The clock is ticking for the struggling battery manufacturer Northvolt. During the autumn, debts have piled up with the Swedish Enforcement Authority, and recently several of the company's major shareholders withdrew from negotiations for new financing. Since its inception in 2015, Northvolt has raised SEK 110 billion, but now the money is almost gone. According to CEO Peter Carlsson, they need to raise just over SEK 10 billion in the coming year, but so far the search for new financing has been fruitless.
Therefore, Northvolt has now taken the next step to save the company. The management has applied for a so-called Chapter 11 procedure, a type of reconstruction process in the USA that was recently used by the airline SAS. One possible explanation for the battery manufacturer turning to an American court is that it is considered doubtful that Northvolt would be granted a Swedish reconstruction, as it requires the company to be fundamentally viable. Another advantage of Chapter 11 is that the management is likely to retain control over the company.
However, there is a downside – for the employees. In an American process, Northvolt's employees will not be able to benefit from the Swedish state guaranteed wages - lönegaranti - according to several legal experts contacted by Kollega.
– The Swedish state does not pay any guaranteed wages if the company has not initiated a reconstruction or bankruptcy in Sweden. If Northvolt only initiates a Chapter 11 procedure in the USA, all the company's obligations to employees in Sweden to pay wages and other compensation according to the employment contract remain, says Hans Andersson, chairman of the Swedish Association of Restructuring and Bankruptcy Administrators.
If Union members at Northvolt do not receive their wages, the union can, however, request the company to be declared bankrupt in a Swedish court.
– If Northvolt does not pay wages on time, the employee or the union can collect the wages through the Enforcement Authority and ultimately request that the company be declared bankrupt if the wages are not settled, explains Hans Andersson.
Filip Vujcic, a union lawyer at Unionen, also assesses that members cannot benefit from the state guaranteed wages when a corporate reconstruction is initiated in the USA.
– This means that Unionen, in the event of future unpaid wages, needs to safeguard its members' rights through wage collection. According to Swedish bankruptcy rules, a corporate reconstruction in the USA does not prevent a member's bankruptcy application from being examined in a Swedish court, he says.
Will Unionen request Northvolt to be declared bankrupt if members do not receive their wages?
– Unionen does not comment on that question at this time.
*In wage collection, Unionen usually sends a demand letter to the employer, who has seven days to pay the wages. If the wages are still not paid, the employer receives a payment order via service. If that does not help either, Unionen sends a bankruptcy application to the district court.
This text has been translated with the help of AI.
Klockan tickar för den krisande batteritillverkaren Northvolt. Under hösten har skulderna har hopat sig hos Kronofogden och nyligen hoppade flera av bolagets större aktieägare av förhandlingarna om ny finansiering. Sedan starten 2015 har Northvolt tagit in 110 miljarder kronor, men nu är pengarna i stort sett slut. Enligt vd:n Peter Carlsson behöver man få in drygt tio miljarder under det kommande året men hittills har jakten på ny finansiering varit resultatlös.
Därför har Northvolt nu tagit nästa steg för att rädda bolaget. Ledningen har ansökt om ett så kallad Chapter 11-förfarande, är en sorts rekonstruktionsprocess i USA som nyligen användes av flygbolaget SAS. Ambitionen är att processen ska frigöra cirka 2,7 miljarder kronor. En tänkbar förklaring till att batteritillverkaren väljer att vända sig till en amerikansk domstol är att det anses tveksamt att Northvolt skulle beviljas en svensk rekonstruktion, eftersom det kräver att bolaget i grunden är livskraftigt. En annan fördel med Chapter 11 är att företagsledningen med stor sannolikhet kan bibehålla kontrollen över företaget.
Det finns dock en baksida – för de anställda. Vid en amerikansk process kommer Northvolts anställda inte att kunna ta del av den svenska statliga lönegarantin, enligt flera juridiska experter som Kollega varit i kontakt med.
– Den svenska staten betalar inte ut någon lönegaranti om bolaget inte inlett en rekonstruktion eller konkurs i Sverige. Om Northvolt endast inleder ett Chapter 11-förfarande i USA kvarstår bolagets alla förpliktelser mot löntagarna i Sverige för att betala lön och andra ersättningar enligt anställningsavtalet, säger Hans Andersson, ordförande i Svenska rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet.
Om Unionens medlemmarna på Northvolt inte får ut sina löner kan förbundet dock begära bolaget i konkurs i svensk domstol.
– Om Northvolt inte betalar ut lön på utsatt tid kan den anställde eller fackföreningen driva in lönen genom kronofogden och i slutändan begära att bolaget försätts i konkurs om inte lönen regleras, förklarar Hans Andersson.
Även Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen, gör bedömningen att medlemmarna inte kan ta del av den statliga lönegarantin när en företagsrekonstruktion inleds i USA.
– Det innebär att Unionen i händelse av framtida obetalda löner behöver tillvarata sina medlemmars rätt genom löneindrivning*. Enligt svenska konkursregler utgör inte en företagsrekonstruktion i USA ett hinder för att pröva en medlems konkursansökan i en svensk domstol, säger han.
Kommer Unionen att begära Northvolt i konkurs i händelse av att medlemmarna inte får ut sina löner?
– Unionen kommenterar inte den frågan i nuläget.
*Vid löneindrivning skickar Unionen i regel ett kravbrev till arbetsgivaren som har sju dagar på sig att betala ut lönen. Om lönen ändå inte betalas ut får arbetsgivaren en betalningsuppmaning via delgivning. Om inte heller det hjälper skickar Unionen en konkursansökan till tingsrätten.
Vårvintern 2020 lamslår pandemin världen. På reseföretaget där Margareta Hallin arbetar råder kaos.
– Jag förstod direkt att det här inte kommer att gå bra, minns hon.
Så kom beskedet. Efter 33 år i resebranschen blev hon uppsagd.
– Jag minns att jag satt på min plats med ansiktet i händerna, tittade ut genom fönstret, grät en skvätt och tänkte att nu är den här tiden över.
Margareta Hallin hade nästan hela sitt yrkesliv arbetat med marknadsföring i resebranschen. Nu återuppväcktes en gammal dröm om att starta eget. ”Är det nu jag ska göra det? Och vad vill jag i så fall göra?”
Hennes väg tillbaka ter sig i backspegeln som en sinnrikt, närmast organiskt vävd affärsutveckling – mer än något annat styrd av lust, kreativitet och samspel. För att nysta i hennes historia får man börja i tonåren. Där finns en röd tråd som leder till dagens framgångar.
Margareta Hallin trivdes aldrig riktigt i skolan. Däremot var hon kreativ, stickade och sydde sina egna kläder och så gillade hon matte och svenska.
– Exakt de ämnena har jag nytta av nu.
Dessutom lyckades hon alltid hitta roliga jobb trots att hon saknade utbildning.
På resebyråkedjan Resia gjorde hon allt från att inreda butiker och skyltfönster till att ordna event. När de första bloggarna dök upp 2007 blev hon intresserad och startade 2008 en egen blogg för att lära sig hur det fungerade. Ett par år senare lyckades hon sälja in idén om att starta blogg på Resia. Hallins reseblogg blev snabbt populär med 70 000 besök i månaden.
Som uppsagd funderade hon på vad hon ville och kunde. Hon hade Instagramkontot 50something.se med ett par tusen följare som hon skulle kunna göra något av. Kontot hade hon startat efter att hon fyllt 50 och upplevt en stilkris.
Att kontot nu var lite inaktivt berodde på att döden kommit emellan. Hennes man fick återfall i cancer. Under ett par år satte hon allt på paus för att stötta honom.
– Øivind var alltför ung när han dog, bara 47. Det är en sorg som alltid kommer att finnas. Men livet går vidare, det gör faktiskt det.
Förlusten av Øivind har präglat henne. Trots att hon mått jättedåligt och haft mycket ångest är det en erfarenhet som gjort henne modigare.
– Jag vågar utmana mig själv och säga ja till livet.
När hon blev uppsagd tog hon direkt kontakt med omställningsorganisationen TRR. Hon berättade om sitt intresse för mode och livsstil och om sitt Instagramkonto, som hon ville använda för att inspirera andra.
Hon hade hört att färganalyser var på väg tillbaka och lyckades övertyga konsulten på TRR om att få gå en sådan utbildning. Starta eget-konsulten på TRR sa dock: ”Du med din ålder och erfarenhet ska hjälpa företag med deras sociala medier.”
I väntan på starta eget-bidraget sökte hon runt 25 jobb som ”social media-manager”. Hon fick inte ett enda svar.
– Antagligen tror ingen att en kvinna i min ålder kan något om sociala medier. Det är rätt sorgligt hur mycket kompetens företagen missar på grund av ålderism och förutfattade meningar.
Att inriktningen sedan kom att bli en helt annan än konsulten föreslog berodde på att hon följde sin magkänsla. Hon fick hjälp av TRR att lägga upp en budget och affärsplan och gjorde på eget bevåg en marknadsplan. Hon skickade enkäter till kvinnor som följde henne och testade sina idéer på dem.
– Jag har alltid haft många idéer. Det är en inre kraft jag har. Och så har jag en tillit att jag alltid kommer att klara mig. Men jag hade faktiskt inte klarat mig utan starta eget-bidrag det första året.
Hon visste genom sitt Instagramkonto att mode och stil för kvinnor 50+ var något även andra kvinnor funderade kring.
– Jag minns så väl när jag fyllde 50. Jag kände jag mig inte längre hemma i min garderob. Kroppen förändrades. Samtidigt kändes det rätt härligt och gott att få åldras. Det är nästan som att skapa sig en ny identitet, jag ville känna mig välklädd men inte utklädd. Det är viktigt för välbefinnandet.
Under pandemin och korttidspermitteringen började hon sy och sticka igen. Hon postade på Instagram, fick mycket uppmärksamhet och märkte snabbt att hon hamnat rätt. Där fanns ett utrymme som behövde fyllas.
Hon var med i en sygrupp där många klagade över hur svårt det var att följa symönster.
Så svårt är det faktiskt inte, tänkte hon och beslöt sig för att skapa några snygga mönster med lättfattliga beskrivningar. Med dem i bagaget startade hon sykurser över nätet. Snart hade hon kurser varje kväll.
Parallellt med den utvecklingen växte följarantalet i rasande takt. Hon började få allt fler förslag på samarbeten med företag.
I dag skulle hon kunna fylla Wembley stadium med 90 000 följare. Det är ingen överdrift att säga att de hjälpt henne utveckla sitt företag.
Flera följare skrev: ”Jag vill inte gå på sykurs men kan jag få köpa dina mönster?” Margareta Hallin anlitade då två mönsterkunniga systrar i Borås, som såg till att hennes mönster blev korrekt utformade. Mönstren sålde som smör. Följare ville också köpa tyger. Hon tog då hjälp av en digital plattform som säljer tygrullar som blivit över hos skandinaviska designer.
Ett annat önskemål blev: Jag vill inte sy, kan jag köpa dina kläder?
I dag syr fyra sömmerskor i Litauen kläderna Margareta Hallin designar. Hon har skaffat en större lokal i centrala Göteborg där hon säljer egendesignade kläder, mönster, tyger, men även handplockade varor från andra designers och företag hon valt att samarbeta med.
– Jag ville samla allt på ett ställe och även kunna ha mindre event här.
Här står nu en kvinna med båda fötterna på jorden, ett öppet sinne och en tillit till att livet trots hårda smällar är fullt av möjligheter. Även om hon ibland undrar lite grann vad hon håller på med.
– Herregud, jag är 61 år och öppnar butik när de flesta av mina vänner trappar ner. Men det var hit jag ville komma och jag är verkligen lyckligt lottad. Det är så fint att få vara här.
Text: Anna Rehnberg
Aktuell: Nyöppnad butik i Göteborg. Instagramkontot 50something.se och webshop med samma namn. En bok som ska handla om stil och om hur man använder hela sin garderob utkommer hösten 2025. Hamnade förra året på plats 64 på Göteborgspostens maktlista.
Ålder: 61.
Bor: Lägenhet i Göteborg.