Livet har sannerligen inte alltid varit en dans på rosor för Christina Bundy, men hon har aldrig behövt bekymra sig för jobb tidigare. Hon har tvärtom blivit headhuntad, jagad och uppvaktad av arbetsgivare som velat ha just henne som anställd. 

På sitt senaste jobb var hon chef. Tills hon inte var det längre. Efter en omorganisation för snart två år sedan, stod hon utan jobb för första gången i sitt drygt 30-åriga arbetsliv. 

 – I början var det inget problem, jag hade inkomstförsäkring från Unionen så jag klarade mig bra. Men sedan tog den slut. 

I samma veva dog Christina Bundys storebror och hon fick ärva lite pengar. Tack vare arvet kunde hon hanka sig fram ett tag till. 

 – Jag fick sälja min lägenhet, det blev alldeles för dyrt att bo kvar när räntorna gick upp. Elen gick upp, matpriserna också, allt blev dyrare och där stod jag, fortfarande utan jobb. 

Skulderna hopade sig snabbt. Christina Bundy, hade aldrig stått i bostadskö, men lyckades ändå få tag i en hyreslägenhet i en av Stockholms förorter. Men hyran är en dryg tusenlapp mer än vad hon nu får ut i aktivitetsstöd från Försäkringskassan, trots att hon får högsta ersättningen. Hennes konton är tömda, nu måste hon flytta igen. 

Byter till mindre lägenhet - för att få ner kostnaden

 – Jag byter till en mindre lägenhet nu för att få ner boendekostnaden. Men det kommer ju inte att räcka. Jag står på ruinens brant. Snart behöver jag sälja bilen också, den representerar frihet för mig, men bilen är det enda jag har kvar som är värt något. Men vad ska jag göra sen? OnlyFans? På riktigt, vad ska man göra? 

Det där med OnlyFans, en digital plattform där vuxna kan sälja och köpa innehåll, kan lätt uppfattas som ett skämt, men hon förklarar att det är det inte. Hon har allvarligt övervägt det som ett alternativ. 

 – Kontorschefen som blev utvikningsbrud? Det är ingen skam i det. Man gör vad man måste för att överleva. 

Christina Bundy framstår som en oerhört varm, energisk och frispråkig, stark kvinna, men vid något tillfälle under intervjun spricker oron, eller snarare paniken, igenom. Hon ruskar bort den, motar farhågorna in i ett hörn och samlar sig. 

 – Jag är ju stark, jag är inte den som ger upp. Någonstans tror jag att det kommer att ordna sig. Man har dagar som är hemska, man tvivlar på sig själv. Livet stoppar ju inte för att man är arbetslös och det kommer dippar hela tiden som ruckar tillvaron. 

 – Men man måste ju fortsätta hoppas. Alternativet är att gå in i en stor fet depression och det hjälper ju inte. 

Arbetsförmedlingens hårdare krav på långtidsarbetslösa

Till skillnad från många andra är Christina Bundys upplevelser av Arbetsförmedlingen inte enbart negativa. Hon tycker kontakterna fungerade bra, åtminstone i början av arbetslösheten. 

 – Handläggarna var mycket trevliga och ställde inte några orimliga krav. Jag tror det handlar mycket om vilken chans de tror man har att få nytt jobb. Min syster, som också är arbetslös, möttes däremot av hårda tag på en gång. 

Nu, när Christina räknas som långtidsarbetslös, har tongångarna skärpts. På sista tiden har Arbetsförmedlingen haft synpunkter på vilken typ av jobb som Christina Bundy sökt. Hon har fått en varning trots att hon sökt 19 jobb en månad i stället för de stipulerade sex. Hon hade nämligen sökt ett jobb för lite utanför sitt yrkesområde. 

 – Nu har jag även sökt jobb som butikförsäljare, mackbiträde och optikerassistent, så nu verkar de nöjda. Jag tycker på sätt och vis synd om handläggarna, det kan inte hjälpa hur mycket de än skulle vilja. De har inte auktoritet att göra något, de måste ju följa reglerna de också. Men det är förskräckligt att slå på dem som redan ligger. Man är tillräckligt jagad, stressad och mår dåligt ändå.  

Hundratals jobbansökningar – men bara nej

Kravet på att söka jobb även utanför sin hemort är inget problem för Christina att följa. Hon söker jobb överallt i landet och är beredd att flytta dit jobbet tar henne. Men hittills har jobbet inte tagit henne någonstans. Hennes ansträngningar har under de senaste 18 månaderna enbart resulterat i nedslående nej.

 – I går fick jag fyra nej, i morse ett till. Jag söker allt, högt och lågt, vikariat som timanställningar och har väl hittills fått över hundra nej. Det är fruktansvärt stressande att hela tiden få nej, nej, nej. 

 – Det är konstigt att man inte är mer eftertraktad på arbetsmarknaden med den erfarenhet och kompetens man har. Jag är jättebra på det jag gör, har massa energi och många år kvar i arbetslivet. Jag är så taggad på att jobba, men problemet är att jag aldrig får chansen att träffa dem som anställer öga mot öga. Det är då det händer, det är då jag kan visa det där som inte syns på pappret, säger Christina Bundy.  

Enligt Arbetsförmedlingen är ”flexibel” ett av de vanligast förekommande orden i platsannonser.

På ett sätt stämmer begreppet väl överens med 51-åriga Maria Westins yrkesliv. 

Hon har haft tolv jobb, sex praktikplatser, fem utbildningar och lika många jobbcoacher.

Hon har sålt hundmat, suttit i kundtjänst, varit receptionist, arkivassistent, städat trapphus, sorterat post och tvättat handdukar på en golfklubb. 

De flesta anställningar har varit tillfälliga. 

På ett annat står ”flexibel” ständigt i hennes väg.

– Normen är att man ska släcka bränder hela tiden och vara superstressad, uppkopplad och upptagen. Det anses fint medan alla som inte är så blir stämplade som udda.

Umgås gärna – på fritiden

På Skatteverket, där hon var för 15 år sedan, trivdes hon. 

Maria berättar om en arbetsdag: registrera deklarationer, verifiera, paus, registrera, verifiera, lunch, sedan samma sak igen. 

Hon konstaterar att nu görs allt sådant digitalt. 

– Jag kan sitta själv i ett rum och jobba fem timmar i sträck. Mitt arbetsminne är enligt vården långt över det normala. Men jag är inte intresserad av att småprata med kolleger, fika eller folks födelsedagar. Vill jag träffa folk gör jag det på fritiden. 

– Jag gillar inte heller när arbetskamrater säljer på mig jultidningar och annat för att stötta deras barn. Jag har inget emot barn, men vill inte bli överrumplad. Då köper jag hellre en digital majblomma.

Sedan två år är Maria återigen utan jobb. 

Härifrån hemmet, en etta i Njurunda längs med älven Ljungan, söker hon numera ett till fem jobb i månaden. Det är kravet för att inte riskera ersättningen. 

De vita väggarna pryds av hennes stora idol Alice Cooper, framför sovhörnan står en ljudabsorberande skärm hon fick som stöd vid en tidigare arbetsplats.

”Arbetsgivarnas krav högre”

Inne i Sundsvall, på Arbetsförmedlingen, arbetar Marie Sjöbom-Olsson. Hon har varit Maria Westins SIUS-stöd under flera år.

En sådan finns där för människor med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga. Och man kan få SIUS om Arbetsförmedlingen bedömer att man behöver stöd att ”finna-få-behålla” arbete. 

De letar också jobb genom att söka upp arbetsgivare och har en egen platsbank.

– Utmaningen är att vi nu har flera arbetslösa som konkurrerar på arbetsmarknaden. Och arbetsgivares kravprofiler blir bara högre, säger Marie Sjöbom-Olsson.

Kontorsjobb svårast att få

Svårast är läget för de som ”vill jobba på kontor med lättare arbetsuppgifter”, likt Maria Westin.

– De jobben finns inte längre, administration har helt förändrats. I dag innebär en sådan tjänst: svara i telefon, ekonomi, organisation, it och att vara ansiktet utåt. 

Just SIUS-konsulenter satsas det på. I Sundsvall har de nyligen blivit fler, i skrivande stund elva.

Det talas mycket om dem, den grupp Maria Westin blir inplacerad i. 

Nu ska Arbetsförmedlingen organisera om arbetet med de som ofta och länge hamnar utanför arbetsmarknaden.

Ännu en omorganisering, nu ska mindre göras av privata leverantörer och mer i egen regi.

– Alla förnyelsresor ja. Vi är ständigt på väg, säger Marie Sjöbom-Olsson.

Andelen sysselsatta bland personer med funktionsnedsättning är 53 procent jämfört med övriga befolkningens 80 procent, enligt SCB. Det vill säga drygt varannan person.

Av de med nedsatt arbetsförmåga är 46 procent sysselsatta.

Arbetslösheten bland funktionsnedsatta låg förra året på 18 procent, jämfört med 8 för övriga befolkningen.

Var tredje diskrimineras

Och 33 procent av dem har diskriminerats eller utsatts för kränkande särbehandling i arbetslivet, enligt SCB. Den vanligaste orsaken är att aldrig få jobbet trots att meriterna finns. Bland de med nedsatt arbetsförmåga ännu vanligare.

För att få SIUS måste man ha just nedsatt arbetsförmåga. 

Vad det innebär beror på person och situation, och det är Arbetsförmedlingen som avgör. 72 procent av personerna med funktionsnedsättning har nedsatt arbetsförmåga. 

Maria Westin är inte helt nöjd med att hamna i det facket. 

Hon känner inte själv att hennes förmåga är nedsatt. 

Den som utredde henne, när hon fick autism på pappret 2011, hade aldrig stött på ett så högt arbetsminne. 

– Min diagnos är ingen sjukdom och går inte att bota med medicinering. Många med diagnoser vill ha planering. Vissa mer, vissa mindre. När omvärlden kommer i sista minuten och kräver olika saker för att de själva planerar dåligt går det inte så bra. Klart min arbetsförmåga går ner då.

”Jobbcoacher ger floskler”

De jobbcoacher Maria Westin hamnat hos har inte hjälpt henne. Ändå har hon behövt sitta av åtta timmar om dagen hos flera av dem.

– De kanske behövs för vissa. Men det jag fått är floskler om att tänka positivt, klä mig helt och borsta tänderna inför en anställningsintervju. Jag är över 50 och inte dum i huvudet.

Maria och Maries bild av att den här gruppen fått det svårare på arbetsmarknaden, bekräftas av Riksrevisions granskning av Arbetsförmedlingens stöd till funktionsnedsatta, som kom i somras. 

I korthet konstaterar myndigheten att olika regeringars reformer av Arbetsförmedlingen bidragit till en ”försämring över tid”. 

Att stänga lokala arbetsförmedlingar, säga upp anställda och övergå till digitala tjänster gör allt svårare för människor med funktionsnedsättning, som ofta behöver nära stöd.

”Mycket i dag går ut på kontroll”

Marie Sjöbom-Olsson säger att de jobbar på uppdrag av regeringen, och såklart ska följa regler, förordningar och lagar. Men att det ibland blir för stelbent för att kunna hjälpa en grupp som behöver kreativa lösningar. 

– Min personliga åsikt är att vi borde få göra det vi är bra på. Mycket i dag går ut på kontroll.

Enligt henne är de bra på motiverande samtal, att få människor att våga. Hon blir lite skakig på rösten när hon nämner hur det är att se en person, första dagen på en arbetsplats. 

– Men jag blir ledsen för dem jag inte lyckas få ut. Då har jag misslyckats. Alla människor ska ju få ta plats.

Maria Westin är en av dem. SIUS är ett tidsbegränsat stöd, och kön bara växer. Den formella relationen med Marie är över.

Vad händer nu?

– ­Ingenting, jag fortsätter söka jobb. Söka, få avslag, söka, få avslag. Så får jag väl en ny handläggare.

När ska ni ses?

– Jag kan inte tänka mig att vi någonsin kommer att ses. Någon ringer väl upp.

Svenska arbetsgivare har så stora problem att hitta rätt personal att de sänker sina krav på både erfarenhet och utbildning. Det har blivit stadigt vanligare de senaste tio åren.

Det är en av slutsatserna i en ny rapport från Arbetsförmedlingen. Myndigheten har studerat så kallade ”ej tillsatta platser” – alltså tillfällen där arbetsgivare skulle vilja anställa någon, men inte har gjort det eftersom de inte har hittat rätt personal. År 2023 fanns det 96.000 sådana oskapade jobb i Sverige, enligt myndigheten. Fenomenet är vanligast hos privata företag.

Omkring 30 procent av de företag som har upplevt problemet säger att de, som en konsekvens, har sänkt sina krav på erfarenhet och utbildning när de söker personal. Det är nära en fördubbling jämfört med för tio år sedan.

Beror på kompetensbrist – redan anställda får jobba mer

De sänkta kraven beror alltså på att arbetsgivarna upplever det svårt att hitta kompetent personal. Det leder till att nya tjänster inte ens utannonseras, vilket i sin tur leder till att redan anställda får jobba mer. Var femte företag som har sådana tomma platser säger också att de har fått tacka nej till en order på grund av kompetensbristen.

Kan leda till att långtidsarbetslösa får jobb

Samtidigt kan de sänkta kraven leda till att människor som står långt ifrån arbetsmarknaden lättare kan få jobb, enligt Arbetsförmedlingen. I mars månad var 485.700 personer arbetslösa i Sverige, enligt SCB:s undersökning.

– Arbetsförmedlingen har flera verktyg för att stötta arbetsgivare som är öppna för att bredda sin rekrytering, så som subventionerade anställningar och praktik, säger Victor Tanaka, arbetsmarknadsanalytiker på Arbetsförmedlingen, i ett pressmeddelande.