Arbetsgivarorganisationen Almega har sammanlagt 132 avtal fördelade på arbetare, tjänstemän och akademiker. Förutsättningarna inom de olika branscherna i tjänstesektorn skiljer sig mycket åt. Men gemensamt för kollektivavtalen är att de måste utvecklas, enligt Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef.
Läs också: "Djup lågkonjunktur redan nästa år"
– Det sker en ständig förändring i arbetslivet och många avtal är formade i en annan tid, ska vi kunna upprätthålla och försvara den här modellen så måste kollektivavtalen utvecklas. Om det upplevs som att avtalen är något gammalmodigt som passade bättre förr har vi ett gemensamt problem, säger han.
Almega har ett 30-tal sifferlösa löneavtal, dock inte med Unionen, även om det är en tydlig ambition.
– Vi vill ha lönebildningen så nära chef och medarbetare som möjligt. I sifferlösa avtal sker lönesättningen i samarbete mellan medarbetare och närmaste chef och det sker en lokal diskussion om hur företaget utvecklas på de arbetsplatser där det finns klubb. Vi vill gärna se sifferlösa avtal även med Unionen, säger Stefan Koskinen.
Läs också: Här är avtalsrörelsens hetaste frågor
I Almegas avtal med Unionen har individgarantierna tagits bort. Det innebär att om en medarbetare inte får någon löneökning är arbetsgivaren i stället skyldig att upprätta en åtgärdsplan för den anställde.
Vad kommer den stora tvistefrågan bli vid förhandlingarna med facken?
– Löneutrymmet är alltid problematiskt. Vi vill betona att märket som sätts av industrin är bra, det har varit bra för näringslivet, för Sverige och för löntagarna som fått fantastisk reallöneutveckling. Vi har ingen annan modell som kan fungera som norm för hela arbetsmarknaden som märket har gjort.
Vi har aldrig varit så samspelta på arbetsgivarsidan som nu
Tjänstesektorn är, precis som industrin, internationellt konkurrensutsatt. Vill ni inte vara med och sätta märket?
– Nej, för samtidigt som vi tycker att märket är bra så är vår framtidsinriktning att decentralisera lönebildningen och få till sifferlösa avtal med lokal lönesättning. Det vore en konstig paradox att vara med och sätta en central norm och samtidigt jobba för en så lokal lönebildning som möjligt. Därför tror vi att vi gör det bästa genom att inte vara med och sätt märket.
Under många år var relationen mellan Unionen och Almega frostiga, men nu är det andra tongångar från arbetsgivarsidan.
– Sedan frågan om flexpension löstes har vi jobbat partsgemensamt i frågor som hållbarhet och jämställdhet har vi nu en bra relation med Unionen. Det känns som att det finns goda förutsättningar för en bra avtalsrörelse. Vi är stora motparter, det är viktigt att vi har en bra relation, intygar Stefan Koskinen.
Genom åren har samarbetet mellan Almega och övriga stora arbetsgivarorganisationer gnisslat en del men numera finns en större samsyn, enligt Stefan Koskinen.
– Det känns väldigt bra. Vi har ägnat den här avtalsperioden åt att utveckla samarbetet på arbetsgivarsidan. Jag har varit med i några avtalsrörelser och så samspelta som vi är nu har vi aldrig varit, säger han.
