Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Åldersdiskriminering på arbetsmarknaden ökar

När blir man för gammal? I vissa branscher kan det mycket väl vara redan när man passerar 40-strecket. Säkert är i alla fall att ju närmare 60 du kommer, desto mindre intressant blir du i arbetsgivarnas ögon.
Publicerad
Illustration: Jenny Sjödin
Enligt forskarna beror åldersdiskriminering – som är olaglig – ofta på fördomar och vanföreställningar. Som att äldre skulle vara mindre flexibla och benägna att lära sig nytt. Det är en myt att äldre blir kvar kortare tid på en arbetsplats än yngre. I själva verket är det ofta tvärtom. Illustration: Jenny Sjödin

Åldern har alltid varit intressant. Men frågan är om den inte är än viktigare i dag. För samtidigt som det läggs förslag om höjd pensionsålder kommer vittnesmål om att arbetsgivare nobbar även arbetssökande som är 40+.

Läs mer: Du är passé redan vid 43

Forskare vid Linnéuniversitetet visade för ett tag sedan att somliga arbetsgivare anser att man redan vid fyllda 40 börjar tappa förmågan att lära nytt, vara flexibel och ta egna initiativ.

– Det finns säkert sådana problem hos enskilda individer, men frågan är om de är tillräckligt generella och stora. Det är lätt att arbetsgivarna tar till de argumenten slentrianmässigt och generaliserar, säger Lars Andersson, professor emeritus i gerontologi, läran om det friska åldrandet.

Lars Andersson var den som 1997 införde begreppet ålderism i Sverige. Då hade begreppet ageism funnits i USA och England i flera decennier. Det står för fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering.

– Man ska veta att diskriminering inte bara sker av en slump. Någonstans i bakgrunden finns det fördomar av något slag, säger Lars Andersson.

Läs mer: Kollegas undersökning om åldersdiskriminering

För att utsättas för ålderism behöver man inte vara gammal. Även unga drabbas. Men problemet är större för äldre på arbetsmarknaden, enligt Lars Andersson, som menar att det finns både psykologiska och ekonomiska skäl till det.

– Arbetsgivare kan säga att äldre inte är tillräckligt anpassningsbara och flexibla. Men det kan handla om att man inte vill anställa äldre som är kunnigare och har större pondus än chefen, säger Lars Andersson.

Det drabbar ju även unga, i och med att äldre inte vågar byta jobb utan biter sig fast

Clary Krekula, docent i sociologi vid Karlstads universitet, har forskat i flera år på åldersdiskriminering och ser två anledningar till att äldre har det tufft på arbetsmarknaden. Även hon ser att fördomar spelar in, många har en skev bild av hur äldre personer faktiskt är. Men även att arbetsgivare tycks tänka att ju närmare pensionsåldern du är, desto kortare tid kommer du att jobba kvar.

– Det är en myt att äldre skulle bli kvar kortare tid. Och det är en vanföreställning att ålderssiffran säger något om en person. Ålder talar bara om hur länge man har levt, ingenting annat.

De flesta arbetsgivare räknar med att vi går i pension vid 65. Då kan det vara lätt att tro att en yngre kandidat är en garanti för att personen kommer att stanna kvar länge och växa in i rollen.

– Men så är det inte, vi flyttar oss på arbetsmarknaden och de som är mest rörliga är människor kring 30–40 år, säger Clary Krekula.

Kvinnor tenderar att drabbas hårdare av åldersdiskriminering än män. Troligen har det att göra med att skönhet och utseende är mer kopplat till just kvinnor, och där åldern anses vara av betydelse.

Kajsa Löwenhielm var 54 år första gången hon utsattes för åldersdiskriminering. Med en lång karriär inom försäljning och marknadsföring hade det aldrig varit några problem att få jobb. Tvärtom. Tidigare hade jobben nästan trillat över henne, hon var rent av bortskämd med att ha mycket att välja på.

Men mitt i livet blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist och det blev dags att leta efter ett något nytt. Då började en annan sida av arbetsmarknaden visa sig.

– Plötsligt kom inga svar på mina ansökningar. En tuff period väntade, där Kajsa ihärdigt och nästan förtvivlat sökte jobb efter jobb. Först när hon strök åldern i sitt cv började hon åtminstone bli kallad till intervjuer. Hon var med i en massa rekryteringsprocesser, men de slutade alltid med att hon valdes bort för en ”mer lämpad” – men också yngre kandidat.

– Det blev så hela tiden, jag upplevde väldigt starkt att jag var för gammal. Det är ingen rolig känsla, man blir rätt nedtryckt i skorna.

Läs mer: Kan man byta jobb efter 50?

Kajsa Löwenhielm har mött en hel del fördomar. Som att hon skulle vara ”lite trött” bara för att hon har hunnit bli 59 år – något hon inte känner igen sig i.

– Absolut inte! Tvärtom, jag har inga små barn och inga störande moment vid sidan om. Det gör att jag kan ägna all min tid åt jobbet.

Läs mer: Äldre anställda är friskare

Hon fortsätter att söka jobb och tror inte heller att hon kommer att bli kortvarig på nästa arbetsplats.

– Det är snarare tvärtom, får jag ett jobb så kommer jag ju att vilja jobba så länge jag kan, säger Kajsa, som börjar känna sig ganska uppgiven och till och med lite rädd för framtiden.

– Hur sjutton kommer man till rätta med det här? Det är ju ingen som säger rent ut att du är för gammal.

Forskarna Lars Andersson och Clary Krekula tycker båda att det är viktigt att debatten om åldersdiskriminering väcks. En som tagit den saken på allvar är John Mellkvist, pr-konsult och framtidsspanare. Hans engagemang beror inte i första hand på personliga erfarenheter, även om han några gånger inte fått uppdrag på grund av att han ansetts överkvalificerad.

– Jag har sett hur det har blivit värre. Nu är arbetsgivare ängsliga för att anställa 45-åringar, en ålder där man ju har skaffat sig både erfarenhet och kontakter. Och det här drabbar ju även unga, i och med att äldre inte vågar byta jobb utan biter sig fast, säger John Mellkvist, som under några år tagit upp ämnet i sina framtidsföreläsningar.

I våras bestämde han sig dock för att ta frågan ett steg längre och bilda opinion, i första hand via Linkedin, där han har många följare.

– Bilden av framtiden stämmer illa överens med hur arbetsmarknaden fungerar. Framtiden är inte ungdomens, utan ålderdomens.

Genomslaget för hans åsikter kom snabbt. John Mellkvist har suttit i flera tv-soffor, varit med i radio och deltog i somras i flera debatter i Almedalen. Han har också varit med i flera radiopoddar och blivit intervjuad ett antal gånger. Och antalet personer som hör av sig till honom är stort.

– De är väldigt öppenhjärtiga när de berättar sin story. Det känns som att lyfta på ett lock i debatten, folk har varit oroliga för att prata om vad de har upplevt eftersom de har varit rädda att pekas ut som förlorare. Men det är tvärtom – de framstår som personer med civilkurage och inre styrka. Vägen framåt är att man är öppen med sin ålder och låter sin personlighet och kompetens tala.

Ålderssiffran säger inget annat om en person än hur länge man har levt

Men nu kanske något är på väg att hända. På kreditföretaget Lindorff arbetar man aktivt med att anställa äldre medarbetare. Att ha unga anställda är viktigt och nödvändigt, inte minst med tanke på att de ofta är vassare på digitala medier. Men man måste även ha äldre på arbetsplatsen. Dels för mixens skull – dynamiken blir bättre om de anställda är olika – dels för att det är en fördel om sammansättningen av personalen speglar mångfalden hos kunderna.

– Ibland befinner sig våra kunder i en utsatt och jobbig situation och kan behöva vägledning. Då är det viktigt att få in personer både med branscherfarenhet och andra typer av arbetslivserfarenhet, exempelvis från vården eller skolan, säger Erika Rönnquist Hoh, vd för Lindorff i Sverige.

Några direkta nackdelar med äldre anställda har Erika Rönnquist Hoh svårt att se, hon håller inte med om att äldre skulle vara mindre flexibla eller mer förändringsobenägna än yngre.

– Det går inte att klumpa ihop folk på det sättet och generalisera. Möjligtvis skulle man kunna säga att äldre kan kosta lite mer eftersom de har jobbat längre och kan ha högre lön. Men det tycker jag är helt rätt.

En av dem som anställts på Lindorff de senaste åren är Elisabet Hammar. Som 57-åring fick hon i fjol jobb som process manager.

Hon har aldrig upplevt att hon har haft svårt att få jobb, men ser ändå en skillnad mot tidigare. Genom åren har hon bytt jobb ofta, men hon har sällan behövt söka jobb, utan har blivit kontaktad av arbetsgivare som velat ha henne. Det händer inte i samma omfattning längre, nu behöver hon i högre utsträckning lita till sitt nätverk. Om det beror på hennes ålder eller andra saker vet hon inte.

– Det är ju ingen som säger att man är för gammal för ett jobb. Jag tänker inte så mycket på min ålder och känner mig aldrig för gammal, säger Elisabet Hammar, som också tycker att hon utvecklas och lär sig nya saker av att jobba tillsammans med ”kidsen”.

Hon känner inte heller igen sig i bilden av äldre anställda som trötta och oflexibla.

– Det är nonsens. Jag har träffat många i alla åldrar som har haft svårt för förändringar. Det handlar om personlighet och inte om ålder.

Kanske är en förändring på väg, inte bara på hennes eget företag, utan även i samhället, hoppas hon.

– Praktiska skäl talar för det. Vi lever allt längre och blir allt friskare. Hur ska skattepengarna räcka till om bara de som är mellan 27 och 39 jobbar?

text JESSICA LINDBOM JÄMTING & NIKLAS HALLSTEDT

FÖRBJUDET MEN VANLIGT

  • Åldersdiskriminering innebär att en person blir negativt särbehandlad på grund av sin ålder. I Sverige är det förbjudet att åldersdiskriminera en person i arbetslivet. Trots det är det väldigt vanligt.
  • Det mest typiska är att inte bli kallad på jobbintervjuer, men också mer subtila saker förekommer, som att man inte får tillgång till vidareutbildning.
  • Diskrimineringsombudsmannen, DO, får varje år runt mellan 100 och 150 anmälningar som rör åldersdiskriminering i arbetslivet. DO uppger att de tror att det finns ett mörkertal, det vill säga att inte all diskriminering som sker anmäls.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”

Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Publicerad 2 april 2025, kl 06:00
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor.
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor. Foto: Anders G Warne.

Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.

– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.

Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.

– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.

– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.

Sällan svar på jobbansökan

Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.

Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.

– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.

Får inte ens enklare jobb

Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.

– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.

Medelålders man står med ryggen mot kameran.
Medicinering har hjälpt Erik att må aningen bättre, men psykologstöd gav ingen effekt. Foto: Anders G. Warne

Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.

Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.

– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.

 
Chefer inte förskonade från ålderism

Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade. 

Text: Katarina Markiewicz