Hoppa till huvudinnehåll
Stress

Utbränd i dag – uttråkad i morgon

Dagens arbetsliv kan vara hårt, osäkert och gränslöst. Men hur blir det i framtiden? Betydligt tuffare och mer polariserat – eller som en härlig semester? Experterna är oeniga.
Ola Rennstam Publicerad 3 oktober 2017, kl 14:53
Illustration: Valero Doval
För dem med låg utbildning och fel kompetens kan robotiseringen öka den psykiska ohälsan. Illustration: Valero Doval

Höga ohälsotal och utmattningsdepressioner. Så ser det ut på arbetsmarknaden. Om några årtionden kan det dock bli betydligt tuffare, om man får tro Theo Bodin, forskare i arbets- och miljömedicin på Karolinska Institutet.

– Det kommande decenniet kommer det att bli tydligare skillnader där arbetsmarknaden skiktas i vinnare och förlorare. De sistnämnda är de med låg utbildning och fel kompetens. Och där kommer den psykiska ohälsan definitivt att öka. Dagens problem i skolan kommer att nå full effekt 2030, med en stor grupp personer som står utan relevant kompetens. Samtidigt kommer det absolut att finnas folk som vinner på digitaliseringen, säger Theo Bodin.

Vinnarna är de som är anpassningsbara och som ser till att konstant utveckla sina färdigheter.

– De som har möjlighet att kombinera flexibilitet med en hög grad av självständighet, där deras kompetens verkligen tas tillvara, är potentiella vinnare. I den gruppen kan den psykiska ohälsan bli ett mindre problem än i dag, säger Theo Bodin.

Men kommer vi att må bättre i arbetslivet 2030 än vad vi gör i dag? Ja och nej. Enligt forskarna kan vi få färre arbetsplatsolyckor och förslitningsskador när maskinerna tar över.

Stressen förvinner inte bara för att robotarna tar över

Parallellt med den positiva utvecklingen blir arbetslivet mer otryggt. Även för tjänstemän, när de flesta arbetar som frilansare. Det kommer att bli en stor omställning för många.

– Att trivas med chefer och kollegor och känna samhörighet är viktigt för välbefinnandet. Dagens sociala dimension lär raseras, men byggs upp någon annanstans. Folk kommer att söka någon form sammanhang på egen hand, som på kontorshotell eller arbetskaféer. Annars riskerar det att bli rätt deppigt – det är ju i mötet mellan människor som vi utvecklas och som det uppstår innovationer och nya tankar.

– Vi kommer att få en arbetsmiljö som är allas och ingens ansvar. Frågan är vem som då lägger tid och pengar på systematiskt arbetsmiljöarbete.

När arbetslivet blir mer osäkert måste alla ta större ansvar för sin egen trygghet, vilket ökar den psykiska belastningen. Därför är Theo Bodin övertygad om att stress och utmattningsdepressioner blir kvar.

– Stressen försvinner inte bara för att robotarna tar över. Det är svårt att veta om den kommer att öka generellt, men en stor grupp kommer definitivt att vara mer stressade och utsatta än vad de är i dag. De kommer att ha svårt att ta sig ur situationen och halka allt längre ifrån en möjlig sysselsättning, säger han.

Han tror inte heller att de nya yrken som skapas i framtiden kommer att leda till nya sorters arbetssjukdomar.

– Kroppen består av samma proteiner och molekyler som tidigare. Utbrändhet har funnits i hundra år, skillnaden är att det är på tapeten i dag och har fått ett namn. Däremot kommer floran av arbetssjukdomar att förändras beroende på vad vi exponeras och utsätts för, till exempel vilka hälsofarliga ämnen som byggs in i kontorsmiljöer och bostäder, som olika nanomaterial, hormonstörande ämnen och nya kemikalier.

Vad händer då med den grupp som inte jobbar, blir de uttråkade och understimulerade?
– Om man håller fast vid linjen att vilket jobb som helst är bättre än inget jobb kan det bli problem. När man behöver ”hitta på” sysselsättning åt en stor mängd människor som inte är efterfrågade på den reguljära arbetsmarknaden är risken stor att vi får insatser som liknar Arbetsförmedlingens fas 3. Att skapa meningsfull sysselsättning åt denna grupp kommer att bli en stor utmaning.

Vi kommer att jobba mindre och i stället ägna oss åt det vi älskar

Hjärnforskaren Mouna Esmaeilzadeh har en betydligt mer optimistisk framtidssyn. Hon tror att digitaliseringen kommer att leda till att vi jobbar betydligt mindre och i stället kan ägna oss åt det vi älskar.

– Se det som en jättemöjlighet i stället för ett hot om en robot ersätter ditt jobb. Då kan du resa, lära dig ett nytt språk eller läsa böcker. Hela livet kan bli som en semester.

– Den stora nöten blir att fylla tillvaron med mening, så att vi inte blir uttråkade. Och den övergången kan bli utmanande. Alla måste förr eller senare ställa sig frågan vad de skulle göra om de fick ägna sig åt något de verkligen brinner för. Om 50 år kommer man att tycka att det var sjukt att vi var på jobbet åtta timmar om dagen, säger hon.

BOREOUTSYNDROM

Åkomma som kännetecknas av understimulans på jobbet och likgiltighet inför arbetet. Bakomliggande orsaker är ofta för låga krav och dåligt ledarskap. Är enligt en del forskare lika skadligt för hälsan som att drunkna i arbete. 15 procent av alla kontorsarbetare uppskattas lida av boreout.

Stress

”Jag golvades av hur kroppen reagerade”

Anna Hildestam Jonsson är en av siffrorna bakom stresstatistiken. För henne förenades vägen tillbaka till arbetslivet med en omvärdering av vad som är viktigt i livet. Ett bra sätt att öka sin livskvalitet efter kraschen, säger stressexperten Giorgio Grossi.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2023, kl 13:58
En kvinna tittar sig i spegeln
Att inte känna igen sig själv eller sina känslor är inte ovanligt vid en stressreaktion. Illustration: Emma Hanquist

Vem är den här människan i spegeln som inte kan formulera ord, glömmer viktiga saker och inte kan koncentrera sig?

Vid långvarig stress reagerar både kroppen och knoppen – vi blir trötta trots att vi sovit, får humörsvängningar och har svårt att hålla en röd tråd. Symptom som är helt logiska, men också väldigt skrämmande.

Giorgio Grossi
Giorgio Grossi

– Det är naturligt att bli rädd om du hamnar i en situation du aldrig befunnit dig och dina vanliga resurser inte fungerar. Men det är också viktigt att inte låta känslorna ta över, för då startar en snöbollseffekt av tankar som leder ned i en negativ spiral, säger Giorgio Grossi, psykoterapeut vid Stressmottagningen och docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet.

På mottagningen i Stockholm möter Giorgio Grossi människor som är sjukskrivna på grund av långvarig stress. Ibland är den orsakad av jobbet, ibland av hemsituationen och inte sällan en kombination av de två.

Det är naturligt att bli rädd

En person med en stöttande partner, förstående arbetsgivare och mildare ångestproblematik kan vara på banan ganska snabbt. Men för den som saknar en plats för återhämtning, har otydliga arbetsuppgifter och en oförstående chef kan stressen bli kronisk och vägen tillbaka lång och full av hinder.

Anna Hildestam Jonsson
Anna Hildestam Jonsson

För Anna Hildestam Jonsson sade kroppen ifrån efter en rad omständigheter som sammanträffade – en hektisk tid på jobbet med ett otryggt ledarskap, en nära anhörig som dog och födseln av sitt andra barn. Saker som var för sig var omvälvande, men tillsammans blev överväldigande.

– Jag golvades av hur kroppen reagerade. Jag orkade inte promenera, fick yrsel, tappade bort saker och hade svårt att reglera mina känslor. Samtidigt fylldes jag av skamkänslor av att inte orka och kände mig misslyckad både som mamma och människa.
 

Sorg och uppgivenhet att inte orka

Sjukskrivningen på grund av stress var ett faktum, trots att hon till en början hade svårt att acceptera läget. Hon var van att prestera och leverera, nu kunde hon inte göra någotdera.

– Till en början var det mycket sorg och uppgivenhet. Jag ville vara glad och orka med livet, men det gick inte, säger hon.

Vägen tillbaka kom i små steg, genom att träffa familj och vänner som fanns där trots att hon inte alltid orkade prata och genom att träffa andra som var i samma situation. De pratade om varför de hamnat där de hamnat och hur vägen dit såg ut.

– Jag fick förståelse för hur mina val och mitt agerande bidragit till utmattningen. Vi pratade om hur kroppen reagerar på stress och vikten av återhämtning. Hur de egenskaper som ofta är en styrka även kan föra oss närmare en utmattningsdiagnos. Att vara en person som vill prestera på topp och nå uppsatta mål är något bra, men beteendet kan bli skadligt om du inte sätter gränser.

Jag ville vara glad och orka med livet, men det gick inte

Vid tillfrisknandet märkte Anna Hildestam Jonsson också att vägen tillbaka inte var spikrak. En dag av energi kunde följas av en ”aktivitetsbaksmälla” med trötthet. Hon märkte också att omgivningen hade svårt att se hur hon mådde och fick träna på att beskriva det med ord.

– Det är en ensam sjukdom som inte alltid syns. Det är lätt att tro att någon som ler och ser glad ut inte mår dåligt. Men det kan pågå något helt annat på insidan. Jag fick påminna framför allt mig själv, men även andra, om att jag inte var frisk bara för att jag hade en bättre period.


Randiga dagar bra för välmående

För psykoterapeuten Giorgio Grossi handlar mycket i tillfrisknandet av en utmattningsdiagnos om att kartlägga vanor och göra anpassningar. Hur ser livs- och arbetssituationen ut? Finns det möjlighet till återhämtning? Vad skapar stress och vad skapar återhämtning?

– Vi brukar prata om randiga dagar. Det är när aktivitet varvas med vila för att inte belasta kroppen och knoppen för mycket.

Vid insjuknandet kan det kännas långt bort att komma tillbaka till jobbet, men här är långsiktighet nyckeln. Du startar gradvis med anpassade uppgifter, gärna på en plats som är skyddad från intryck, tränar på att ta pauser och gå hem i tid. När du går upp i arbetstid är det bra om inga arbetsuppgifter läggs till i början, för det är en omställning varje gång en förändring sker.

– Omställningen är otroligt tröttande och kan leda till en tillfällig ökning av symptomen igen. Det är viktigt att tänka på att det inte är farligt utan förväntat. Ett sätt att underlätta för kroppen är att dra ner på andra aktiviteter under den här tiden du ökar på arbetstiden, säger han.

Att bakslag kommer att komma är inte en fråga om när, utan i vilken skepnad, menar Giorgio Grossi. Men i motgången finns mycket information att hämta.

– Försök att inte värdera händelsen utan se det som en lärdom. Vad var det som gjorde att du började må dåligt? Och tänk likadant när du mår bra – vad är det som får dig att fungera?

När Anna Hildestam Jonsson skulle ut i arbetslivet efter sin föräldraledighet hade hon omvärderat mycket kring vad hon tyckte var värdefullt i arbetslivet. Rätt kultur och ledarskap blev viktigare än specifika arbetsuppgifter. Redan i rekryteringsprocesser har hon varit tydlig med sina prioriteringar: familjen kommer först, hon jobbar bara sina arbetstider och när hon ser strukturer som inte är hälsosamma så tar hon upp det.

– Jag ser det inte som en svaghet att säga till om det blir för mycket eller att påpeka när något är fel. Jag upplever att arbetsgivare är tacksamma för att jag är transparent med det jag behöver. Men det har krävts övning för att våga vara det, säger hon.

Men hälsa ligger också i betraktarens öga

Så när blir man frisk från en utmattningsdiagnos? Enligt Giorgio Grossi är det en knivig fråga. En lindrig krasch kan innebära att symptom försvinner ganska snabbt. Men hälsa ligger också i betraktarens öga.

– En person som känner av symptom vid överbelastning men ser dem som hjälpredor för att inte krascha igen kommer att leva ett gott liv och betrakta sig själv som rimligt frisk. En annan person med samma symtom kanske betraktar dessa som tecken på sjukdom, blir uppskrämd, går in i ältande av skuld och skam och mår därigenom väldigt dåligt.

– Att förlika sig med sakernas tillstånd och finna värden som ger livet mening efter kraschen är ett bra sätt att öka sin livskvalitet, säger han.

Även om Anna Hildestam Jonsson gärna hade fått sina erfarenheter på ett mindre smärtsamt sätt är hon tacksam för de lärdomar de gett. Att hon har blivit bättre på att sätta gränser, säga ifrån, vara tydlig och lyssna på kroppen. Om hon skulle möta sig själv i sin värsta period skulle hon lägga en tröstande hand på sin axel.

– Jag ser tillbaka på den personen med kärlek. Det var en människa som fick utstå mycket under kort tid och som inte hade verktyg att hantera det. Jag skulle säga att det inte är skamfyllt att vara där hon är och att det kommer att bli bättre.