Hoppa till huvudinnehåll
Stress

Stor ökning av stress

Stressen på jobbet har ökat med tio procentenheter sen förra året bland privatanställda tjänstemän. Det visar Unionens stressindex år 2019.
Sofia Broomé Publicerad
Pressmaster/Colourbox
Pressmaster/Colourbox

Årets index visar att 70 procent av de privatanställda tjänstemännen känner sig stressade på jobbet, jämfört med 60 procent förra året. Värst är det för dem som jobbar i Värmlands län, där nästan 80 procent upplever att de blir stressade av sitt jobb. Stockholm kommer först på 15:e plats av 21 med 70 procent som känner sig stressade.

Minst jäktade är tjänstemännen i Norrbottens län. Där är sex av tio stressade men det är ändå en ökning med elva procentenheter sedan förra året.

– Att stressen ökar kan handla om att organisationer omformas och ställer om i en snabbare takt än tidigare, även roller och relationer omorganiseras i sådana processer. Det handlar också om slimmade organisationer med höga och ibland otydliga krav och förväntningar. Men det går utmärkt att möta krav på ekonomiska resultat och samtidigt ha ett fungerade arbetsmiljöarbete. Det skapar faktiskt förutsättningar för ökad effektivitet, lönsamhet och konkurrenskraft för företagen, säger Unionens arbetsmiljöexpert Annica Hedbrant

Hon menar dock att det inte finns någon allmängiltig bild av vilka faktorer som främst skapar stress.

– Det ser olika ut på olika arbetsplatser och även i olika arbetsgrupper – i en arbetsgrupp kan det vara för hög arbetsbelastning i kombination med förväntan på ständig tillgänglighet som orsakar stress, i en annan psykiskt påfrestande arbetsuppgifter, i en tredje bristande chefskap och konflikter som kan leda till kränkande särbehandling.

Dessutom kan det vara kombinationer av olika arbetsmiljöbrister som leder till att man upplever stress på arbetsplatsen. Det är arbetsgivarens ansvar att se till att de anställda mår bra och inte blir sjuka på eller av sina jobb

– Arbetsgivarna måste ha ett finmaskigt nät för att genomlysa verksamheten och analysera hur de anställda mår. Glesa medarbetarundersökningar med generella frågor räcker sällan för att fånga upp sådana signaler, utan undersökning av arbetsmiljörisker som för hög arbetsbelastning och ohälsosam arbetstidsförläggning måste ske löpande i arbetsgrupperna på företagen och finnas med i en aktiv dialog mellan arbetsgivare, arbetsmiljöombud och anställda.

Enligt Annica Hedbrant skulle Företagshälsan i högre grad än nu kunna anlitas av arbetsgivarna proaktivt för att ta reda på hur de anställda mår och stötta upp vid omorganisationer med exempelvis undersökningar, riktlinjer och utbildningar.

– Det är särskilt viktigt att arbetsgivarna faktiskt genomför det förändringsarbete som undersökningarna signalerar att det finns behov av. Här finns som sagt ett stort stöd att hämta från företagshälsovården. När man arbetar reaktivt med arbetsmiljön har något redan gått snett, till exempel att någon blivit sjukskriven. Våra arbetsplatser måste ligga i det proaktiva stadiet även med organisatorisk och social arbetsmiljö.

En psykosocial arbetsrisk är brist på återhämtning. Stressindexet visar att i mer än hälften av länen har tjänstemännen mindre möjlighet till återhämtning efter intensiva jobbperioder.

– Med exempelvis en för hög arbetsbelastning och otydlighet i vad som förväntas kan det vara svårt att under arbetstid få ihop ekvationen samlat ansvar och arbetsuppgifter. Då finns det en risk att den tiden tas från ledig tid när man borde återhämta sig och att man jobbar mer än vad man ska. Har man inte utrymme till mer arbetstid så jobbar man kanske i stället in pauser och raster, det innebär att man förlorar tid för nödvändig återhämtning och reflektion under arbetsdagen. I stället bearbetar man arbetet under sin lediga tid, och på pappret ser det inte ut som övertid men återhämtningen blir ändå lidande.

En annan faktor är digitaliseringen som gör att vi kan jobba när och var vi vill. Att ständigt vara tillgänglig leder till ökad stress. Att ta fram och se till att följa en gemensam mejl- och mobilpolicy tipsar Unionen om i en av sju talepunkter som publiceras i samband med stressindexet.

Vad kan Unionen göra för att stressen på jobbet ska minska?
– Vi tar fram mycket praktiskt stödmaterial kring organisatorisk- och social arbetsmiljö, utbildar våra arbetsmiljöombud och vi jobbar med opinionsbildning. Detta för att arbetet med dessa frågor ska bli den del av vardagen ute på arbetsplatserna som det behöver vara.

Just nu driver Unionen en kampanj om återhämtning och Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö, ”OSA”, som är lika bindande som arbetsmiljölagen. Det är Arbetsmiljöverket som ytterst ska kontrollera att arbetsgivarna följer OSA:n och just nu pågår en tillsynsinsats. Bland annat har restaurangbranschen, konsultverksamheter, försäkrings- och revisionsbranschen inspekterats.

– Vi tycker att det är väldigt bra att inspektionsinsatsen görs. Arbetsgivarna måste få upp ögonen för vad man kan tjäna på att erbjuda en bra psykosocial arbetsmiljö och även vad det kostar att inte göra det. Jag hoppas att OSA:n kommer börja ta fart på arbetsplatserna och att vi får en minskning av stressen vid nästa års mätning. Vi kan se försiktiga förbättringar i OSA-arbete på arbetsplatserna, men dessa frågor måste verkligen upp på skrivborden nu så att stresstrenden vänds.

– Från förbundets sida är medlemmarnas balans i arbetslivet en stor och prioriterad fråga. Det systematiska arbetsmiljöarbetet måste fungera lokalt på arbetsplatserna. Arbetsgivarna har ansvaret, arbetsmiljöombuden ska vara med och samverka och kan även påtala brister. Även arbetstagarna behöver vara uppmärksamma på brister i arbetsmiljön. Stress kan kännas som något abstrakt och svårarbetat, mitt tips är därför att försöka göra orsakerna till stressen så konkreta som möjligt. Är det en otydlighet i min roll och att jag inte vet vad jag ska prioritera som skapar stress, då är det vad min chef ska hjälpa mig med, säger arbetsmiljöexpert Annica Hedbrant.

Här är stressen störst

 

Uppdelat på län. Förra årets siffra i parentes. 

1. Värmlands län 77% (67%)

2. Gävleborgs län 76% (64%)

3. Västmanlands län 75% (61%)

4. Kronobergs län 75% (60%)

5. Blekinge län 74% (56%)

6. Jönköpings län 73% (60%)

7. Västra Götaland 72% (61%)

8. Gotlands län 72% (60%)

9. Östergötlands län 72% (63%)

10. Västerbottens län 72% (56%)

11. Uppsala län 72% (74%)

12. Jämtlands län 71% (56%)

13. Skåne län 70% (59%)

14. Dalarnas län 70% (54%)

15. Stockholms län 70% (60%)

16. Västernorrlands län 69% (58%)

17. Kalmar län 68% (63%)

18. Hallands län 68% (71%)

19. Södermanlands län 67% (64%)

20. Örebro län 66% (57%)

21. Norrbottens län 61% (50%) 

Här ökar stressen mest

Uppdelat på län. Förra årets siffra i parentes. Ökningen i procent till höger.

1. Blekinge län 74% (56) + 18%

2. Västerbottens län 72% (56) + 16%

3. Dalarnas län 70% (54) + 16%

4. Kronobergs län 75% (60) + 15%

5. Jämtlands län  71% (56) + 15%

6. Västmanlands län 75% (61) + 14%

7. Jönköpings län 73% (60) + 13%

8. Gävleborgs län 76% (64) + 12%

9. Gotlands län 72% (60) + 12%

10. Västra Götaland 72% (61) + 11%

11. Skåne län 70% (59) + 11%

12. Västernorrlands län 69% (58) + 11%

13. Norrbottens län 61% (50) + 11%

14. Värmlands län 77% (67) + 10%

15. Stockholms län 70% (60) + 10%

16. Östergötlands län 72% (63) + 9%

17. Örebro län 66% (57) + 9%

18. Kalmar län 68% (63) + 5%

19. Södermanlands län 67% (64) + 3%

20. Uppsala län 72% (74) – 2%

21. Hallands län 68% (71) – 3%

Svaren samlades in mellan den 13 december 2018 – den 15 januari 2019. Motsvarande undersökning gjordes 2018, 2016 och 2015. 2 483 privatanställda tjänstemän har svarat på frågorna.

Unionen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

Sjuka i kläm mellan olika mål

Ambitionen hos arbetsgivare, Försäkringskassan och vården kan krocka rejält när den som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba igen, enligt en ny studie.
Torbjörn Tenfält Publicerad 28 maj 2025, kl 06:01
Två händer som bryter arm
Arbetsgivare, Försäkringskassan och läkare vill alla att den som lider av psykisk ohälsa ska komma tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. Men hur det ska gå till kan skilja sig åt, vilket skapar målkonflikter, enligt en ny studie. Illustration: Linnea Blixt

 Det finns en idé om att ökat samarbete mellan arbetsgivarna och andra aktörer underlättar en återgång till arbetslivet för en person som varit sjukskriven för psykisk ohälsa.

Men verkligheten är ofta en annan, framgår av en studie vid Göteborgs universitet.

– Vår analys visar att även om man skulle ha metoder för att få till ett perfekt samarbete så saknar detta betydelse om aktörerna inte har samma målsättning, säger Thomas Hartvigsson, forskare i praktisk filosofi med inriktning mot medicinsk etik och patienträtt.

Han är en av forskarna bakom studien och ger några exempel på målkonflikter.

Arbetsgivare vill få ut så mycket som möjligt av sin personal. Men den ambitionen kan krocka med arbetsmiljöansvaret och uppdraget att försöka få tillbaka personen i arbete.

– Det kan finnas andra potentiella arbetstagare som är mer produktiva och då vill arbetsgivaren kanske hellre anlita någon av dem.

 

Försäkringskassan har inte koll på jobbet

Försäkringskassan har ett uttalat mål att få tillbaka den sjuke i arbete. Även här finns en inbyggd konflikt.

– Om arbetsplatsen är orsaken till sjukskrivning måste det ske på rätt sätt, annars är det risk att problemen återkommer eller förvärras, säger Thomas Hartvigsson.

Relationen mellan läkare och patient kan också prövas. Vårdgivaren strävar efter att ha en bra relation med patienten, men måste också säga sanningen för att Försäkringskassan ska kunna göra en korrekt bedömning.

– En hel del information som är relevant för bedömning av arbetsförmåga är känslig och kan vara av en sort som arbetstagaren inte vill berätta för sin arbetsgivare.

I andra studier har forskarna mött exempel där arbetsgivare driver på för att få tillbaka den sjukskrivne i arbete, samtidigt som den sjuke själv tycker att det går för snabbt.

– Annan forskning visar att det finns en hel del okunskap om psykisk ohälsa hos de olika aktörerna och dåliga kunskaper om vad de kan förvänta sig av varandra. Det finns arbetsgivare som inte vet vilka anpassningar de kan göra för att underlätta för den som återkommer från sjukskrivning, och det finns de som vill men inte har resurser.

Vilken roll kan facket spela?

– En viktig uppgift för facket är att se till att arbetsgivaren gör det den ska, att bedömningen är rättssäker och balanserad, och att medlemmarna inte far illa.

Försäkringskassan, å sin sida, är beroende av signaler från både arbetsgivare och vården om vilka personer som behöver omfattande stöd för att kunna börja jobba igen.

Men det är inte alltid de signalerna tränger fram.

– Vårt uppdrag är att se till att det påbörjas rehabiliterande åtgärder så snabbt som möjligt. Men det kommer alltid finnas tillfällen där vi inte fångar rätt signaler, säger Michael Boman, områdeschef på Försäkringskassan.

– Man ska också komma ihåg att de flesta som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa kommer tillbaka i arbete utan att det behövs några särskilda aktiviteter från oss.

En omständighet som kan komplicera tillbakagången är att läkarintyget i inledningen av sjukskrivningen är fokuserat på att beskriva personens oförmåga att arbeta.

– Vi har dubbla uppdrag. Vi ska bedöma om personen har rätt till den sjukpenning den gör anspråk på. Men när vi ser att personen har nedsatt arbetsförmåga och skulle behöva rehabilitering för att komma tillbaka behöver vi växla fokus till vad personens möjliga förmåga är.

Försäkringskassan är beroende av den plan för återgång till jobbet som arbetsgivaren är skyldig att göra, men också av signaler från hälso- och sjukvården om att det finns behov av rehabiliterande insatser.

– Vårt perspektiv är att identifiera under vilka förutsättningar en person kan arbeta och lägga upp en planering tillsammans med insatsansvariga aktörer.

Hur kan en gemensam målsättning se ut?

– Den kan vara ett precisera i vilken omfattning vi tror att personen kan komma tillbaka i jobb. Kan det ske på hel- eller halvtid? Vad krävs det för anpassning eller rehabiliterande åtgärder – eller finns det ett annat jobb hos arbetsgivaren som personen kan klara av.

Lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes 2020. Den innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser för att främja återgången till arbetslivet. En följd av lagen är att vården har anställt rehabkoordinatorer.

– De håller ihop insatserna på den vårdenhet där den sjukskrivne finns, men skickar också signaler till oss om när det är dags att samordna rehabiliterande åtgärder.

Samtidigt konstaterar Michael Boman att företagshälsovården och de rehabkoordinatorer som är knutna till den är en viktig resurs när det behöver vidtas åtgärder på arbetsplatsen.

– När de olika aktörerna diskuterar vad som behöver hända på arbetsplatsen kopplat till anpassning och rehabilitering är företagshälsovården arbetsgivarens viktigaste stöd, säger han.

 Man bör fundera över om bedömningen av arbetsförmåga vid psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården

Branschorganisationen Sveriges Företagshälsors vd Peter Munck af Rosenschöld är inte sen att hålla med:

Peter Munck af Rosenschöld
Foto: Karl Nordlund

– Vi tar reda på om det är något i arbetsmiljön som behöver fixas så att problemet inte uppstår igen. Det gör inte primärvården.

Han anser att det borde läggas mer vikt vid att det är just från sitt arbete man blir sjukskriven.

– Det betyder att arbetsplatsen är en oerhört viktig komponent när man ska gå tillbaka till jobbet. När man bedömer individens arbetsförmåga ska man titta på tre saker: motivationen, arbetsmiljön och individens funktionsförmåga.

Därför vänder han sig emot att se på sjukskrivning och rehabilitering ur en rent medicinsk synvinkel.

– Man bör fundera över om inte bedömningen av arbetsförmåga vid framför allt psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården.

För att fylla i glappet mellan aktörerna pekar Peter Munck af Rosenschöld på två nödvändiga insatser: Klara ut vem som gör vad och se till att den enskilde får rätt stöd.

Vad kan ett gemensamt mål vara?

– De måste vara att så snart som möjligt få en sjukskriven person tillbaka i arbete — för arbete är bra, säger Peter Munck af Rosenschöld.