Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Det var just en sådan erfarenhet som hade lett till att organisationen Womengineer hade bildats 2008. Under en föreläsning på KTH hade två kvinnliga studenter, Emelie Emanuelsson och Marie Ideström, slagits av att det var väldigt få kvinnor i salen.
När Ellen Broström kom i kontakt med Womengineer under första studieåret insåg hon att det går att påverka snedrekryteringen. Engagemanget i organisationen ledde till att hon i dag sitter i dess styrelse.
När Womengineer drog igång sin verksamhet var 28 procent av de nya ingenjörerna kvinnor, 2019 hade andelen ökat till 35 procent. Och antalet kvinnor som blir ingenjörer ökar i än högre grad, från 947 personer 2008 till cirka 1 555 i fjol.
Målet är att det om tio år ska utexamineras lika många kvinnliga som manliga civilingenjörer.
Hur lyckas man med det?
– I årskurs fem i grundskolan är flickornas och pojkarnas teknikintresse lika stort, det är därefter som skillnaden mellan könen uppstår. Därför inriktar sig Womengineer främst på flickor och unga kvinnor mellan 11 och 19 år. Ett arbete har varit IGE-dagarna – Introduce a Girl to Engineering – där tjejer har fått besöka ingenjörsföretag.
– Det påverkar dem. Efter en sådan dag tycker 80 procent av dem att ingenjörsyrket är mer spännande än de tyckte tidigare. Många flickor känner tvivel på att de skulle klara utbildningen till civilingenjör. Men det finns egentligen inga tvivel om att de skulle klara det, särskilt som tjejer har bättre betyg än killar i matematik, säger Ellen Broström.
Är kvinnliga ingenjörer annorlunda än sina manliga kollegor?
– Jag anser inte riktigt att man kan dra den slutsatsen. För att få fram de bästa lösningarna behövs båda perspektiven. Ett praktexempel är krockkudden. Från början var den designad för att passa män, vilket ledde till att fler kvinnor än män skadades. Det krävdes ett kvinnligt perspektiv för att se den saken.
I den ingenjörsbrist som råder har kvinnliga ingenjörer som tar steget ut på arbetsmarknaden möjlighet att påverka.
– De företag som lyckas rekrytera kvinnor är de som inte bara har värderingar på papper, utan agerar efter dem. De kvinnor som kommer på anställningsintervjuer nu vet vad de ska fråga.
För Ellen Broström innebar också mötet med Womengineer att hon fick upp ögonen för de möjligheter som yrket faktiskt innebär.
– Tidigare hade jag svårt att förstå vad en ingenjör gör. Nu vet jag hur mycket jag kan använda mina ingenjörskunskaper till. Har man en ingenjörs verktygslåda kan man ha stor variation av arbeten genom sin karriär. Samtidigt blir man tränad problemlösare och har möjlighet att bidra till en bättre värld.
I dag jobbar Ellen Broström på det internationella teknikkonsultföretaget Accenture. Mycket i hennes arbete handlar om innovation, berättar hon. Exempelvis hur man kan minska klimatavtrycket från textilindustrin.
Womengineer vill ju också lyfta fram kvinnliga förebilder för kommande generationer av ingenjörer.
Är du själv en förebild?
– Ja, jag tycker att jag är modig som gör det jag tror på, jag står för mina värderingar och sträcker gärna ut en hand för att hjälpa någon annan att ta sig mot sina drömmar. Det gör mig till en förebild, säger Ellen Broström.
Läs mer: "Bland ingenjörer i min ålder finns massa klimatförnekare"
Läs mer: Ingenjörer som hjälper barn att få tillgång till vatten
Womengineer föddes för drygt tio år sedan med syfte att få fler tjejer att söka teknikutbildningar. Målet är att varannan ingenjör som utexamineras ska vara kvinna. Ett sätt att nå dit är det årliga eventet IGEday, Introduce a Girl to Engineering Day, för att väcka teknikintresset hos tjejer mellan 13 och 19 år.
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.