Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
– Det är inte Jämställdhetsmyndigheten som ska fixa jämställdheten. Det är ett samhällsuppdrag som ligger på många organisationer och myndigheter, säger Lena Ag, myndighetens förste generaldirektör, tidigare generalsekreterare för organisationen Kvinna till Kvinna.
– Vi ska samla kraften i jämställdhetsarbetet. Vi har i uppdrag att följa upp de jämställdhetspolitiska målen. Det övergripande målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Jämställdhetsmyndighetens fokus kommer att ligga på uppföljning, analys, samordning och stöd. Myndigheten ska fungera som ett nav för jämställdhetsfrågor och stötta bland annat arbetsgivare, organisationer och myndigheter.
Bland flera andra uppdrag som myndigheten har finns att samla och sprida kunskap om sexuella trakasserier, särskilt vad gäller barn och unga. I det sammanhanget är det svårt att förbigå Metoos betydelse.
– Metoo har varit fundamental för den samhällsdebatt och det samtal om de här frågorna som vi har fått. Och jag tror att det i sin tur är fundamentalt för att lyfta andra jämställdhetsfrågor, säger Lena Ag.
Kommer vi som medborgare märka den nya myndighetens existens?
– Vi befinner oss mer på en strukturell nivå, men jag hoppas att de rapporter och utvärderingar som vi gör kommer att väcka intresse. Sedan kommer man att märka om ens arbetsgivare, kommun eller annan organisation som man tillhör jobbar med oss och tar råd från oss.
Bakgrunden till myndighetens tillkomst är att den svenska jämställdhetspolitiken har ansetts alltför splittrad och i för hög grad byggts på tillfälliga uppdrag. Det har bland annat lett till att uppföljningen försvårats och att styrningen mot regeringens jämställdhetspolitiska mål blivit otydlig.
Jämställdhetsmyndigheten kommer bland mycket annat också ha en strategisk roll när det gäller att förebygga och motverka mäns våld mot kvinnor. I det ingår också arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och arbetet mot prostitution och människohandel.
Myndigheten ligger i Göteborg och har vid starten ett 40-tal medarbetare, men man räknar med att ytterligare ett 30-tal kommer att anställas.
Peter Tai Christensen, Unionens likabehandlingsexpert, välkomnar en myndighet som följer upp jämställdhetsmålen.
– Målen är bra men det är också viktigt att kunna se hur långt vi kommit och där tror jag att myndigheten kan fylla en viktig funktion. Det är bra att det nu finns en myndighet som ansvar för att samordna, följa upp och stödja andra myndigheter i jämställdhetsarbetet.
Eftersom ansvarsområdena är tydligt uppdelade så tror han inte det finns någon risk för att den nya myndigheten lägger sig i DO:s arbete.
– Det har funnits en övertro på DO:s mandat och roll, man har tyckt att det som den här nya myndigheten ska göra är sådant som DO egentligen borde ha gjort, men så har inte DO:s uppdrag sett ut.
Vilka förhoppningar har Unionen på den nya myndigheten?
– Vi anser att jämställdheten går åt rätt håll, men att det går för långsamt. Myndigheten kan bli en motor som driver på och som gör att takten går snabbare i riktning mot jämställdhet.
– Jag tror inte att andra myndigheter kommer att göra mindre framöver, utan den nya myndigheten kommer att elda på så att summan av allt jämställdhetsarbete blir större än tidigare.
När det gäller arbetslivet hoppas Unionen att myndigheten kommer att se till att det bedrivs forskning på områden där det saknas kunskap i dag och att det tas fram konkreta metoder som leder till ett jämställt arbetsliv.
Kommer Unionen att samarbeta med myndigheten i framtiden?
– Vi hoppas självklart att de vill ha dialog med parterna. Vi ska försöka nå fram med den kunskap vi har om våra medlemmars vardag, antingen själva eller genom TCO.
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.