Ett företag ville göra sig av med en anställd. Unionen ansåg att det inte fanns sakliga skäl för uppsägning, varken personliga eller på grund av arbetsbrist. Unionen förhandlade fram en lösning, där medlemmen accepterade arbetsbristuppsägning mot att arbetsgivaren erbjöd arbetsbefriad uppsägningstid utan avräkning. I gengäld avstod medlemmen från sin lagstadgade (las) företrädesrätt till återanställning.
När medlemmen under uppsägningstiden lyckades få ett nytt jobb slutade bolaget att betala lön och semesterersättning. Unionen stämde då företaget för brott mot kollektivavtal. Uppgörelsen byggde ju på att lön skulle betalas under hela uppsägningstiden - utan avräkning.
Men arbetsgivaren hade gjort en egen tolkning av "utan avräkning". Den gick ut på att lön skulle betalas - trots arbetsbefrielsen - men om medlemmen fick en ny anställning under uppsägningstiden skulle lönen upphöra från och med detta datum.
Arbetsdomstolen konstaterar i sin dom från slutet av förra året att parterna inte kommit överens om den exakta betydelsen av "utan avräkning". Domstolens majoritet ansluter sig till Unionens uppfattning att praxis på arbetsmarknaden är att uttrycket syftar på annan inkomst av anställning. Grundregeln i las är att arbetsgivaren får avräkna sådan inkomst från uppsägningslön, något som det aktuella avtalet alltså undanröjde.
Domstolens två arbetsgivarrepresentanter förklarade sig skiljaktiga. De menar att företagets vd inte förstått vad han undertecknat. Facket borde ha förklarat för motparten vad som avses med formuleringen.
Den invändningen ger inte domstolens majoritet mycket för. I domskälen skriver de om vd:n:
"Han är verksam som ekonomi- och organisationskonsult med ansvar för Handelskammaren i västra regionen och har själv berättat att hans arbetsrättsliga erfarenhet består i fackligt arbete under arton år. Utöver arbetet som konsult har han funktionen som verkställande direktör och arbetsgivare i bolaget. Han har även uppdraget som styrelseledamot och verkställande direktör i ett flertal andra bolag".
Direktören ska därför klassas som en med Unionens ombudsman likvärdig part i förhandlingarna, menar domstolen. Företaget dömdes att betala skadestånd till såväl medlemmen som Unionen. Den undanhållna lönen och semesterersättningen ska också betalas, liksom fackets rättegångskostnader.
Man kan undra varför arbetsgivaren tog den här striden. Även om skadeståndsbeloppen var av ringa storlek hade företaget tjänat ekonomiskt på att följa överenskommelsen med Unionen. För facket och alla anställda är domen en principiellt viktig seger. Nu vet också arbetsgivarna vad arbetsbefrielse utan avräkning betyder.
